Georgien, dit och hem igen - 2016

[MrWIB]

First of all I would like to thank Davit Berishvili, owner of georgiantour.com, without him the trip wouldn’t have been the success it was.
I can highly recommend to contact Davit if you are intereseted in visiting Georgia, he can help you make the trip memorable.

För att presentera mig lite, så heter jag Oskar är 40+ år gammal och försöker göra en sommarresa med familjen (fru plus två barn) varje år, detta var den femte riktiga "expeditionsresan" vi gjort (för att läsa om de andra resorna, klicka in på Toyota4x4 och leta rätt på inlägg från mig, där finns de andra resorna i signaturen).
Vad som är en expeditionsresa kan väl diskuteras i all oändlighet, men jag reser för att se, upptäcka och förstå mer av världen och som en bonus förhoppningsvis lära mina barn att vi är alla människor oavsett var vi är födda. 
Vi som kan läsa detta utan Google translate har bara haft jävligt mycket mer tur än de flesta andra på jorden.

Nedan bild och text är stulet från mitt Instagram konto, ni som följt med där har lite koll på vad som hänt. Denna reseberättelse är för att inspirera och dela med mig av våra erfarenheter för de som önskar göra en liknande eller annan resa.

This is why we overland

Bilden får symbolisera resan!
Georgien är ett otroligt vacker land med ett mycket vänligt och välkomnande folk.
Väl värt att besöka!

Nyss hemkommen så är inte allt 100% i ordning, men tänkte börja tråden med lite fakta/siffror, sånt älskar ju alla! J

Resa Göteborg ToR Georgien
Total restid: 31 Dagar
Dagar i Georgien: 13 (inkl ankomst och avresedag från landet)
Antal km: 10 500 (ca, glömde nolla innan).
Total konsumtion diesel: 1 600 liter (ca, fyllde inte upp innan)
Antal liter köpt vatten: ca 45, vilket är otroligt lite med tanke på hur mycket vatten man gör av med i matlagning, disk mm. Som tur var finns det bergsvatten från ungefär Tjeckien (har faktiskt dålig koll, men där någonstans börjar det spruta ut vatten ur bergen och vattenfrågan är löst J ).
Längsta dagsetapp: ca 1600km, sista dagen på hemresan, tänk att Tyskland kan kännas så nära hemma
Nätter på båt: 1
Antal nätter i tält: 12 (varav 6 fricamping, därav 2 utanför polishus, varav 1 var frivilligt … )
Antal nätter på hotell: 15
Nätter hos Georgisk familj: 1. Hade inte Google translate funnits så hade nog stämningen blivit så konstig att det varit svårt att andas J Nu kunde vi halvt om halvt kommunicera, även om jag tror att Google translate kanske inte bör användas för att lösa svårare problem.
Nätter panikkörandes hemåt genom Europa: 1
Gånger jag använde min winch (som suttit oanvänd sedan 2013): 2
Antal räddade Georgier vid användande av winch: 3 (plus deras bil)
Antalet kindkyssar och kramar av ovanstående Georgier som tack för insats: Oräkneliga
Timmar vi satt fast innan frun sa hur vi skulle wincha loss oss: >1
Antalet använda reservhjul: 1/1
Besök hos Toyota serviceverkstäder: 3
Upptäckta fel vid dessa besök: 1, bromsar.
Missade fel: 1, AC kompressorn.
Antalet besök i verkstäder (inte Toyota) för att fixa ACn: 3, varav 1 faktiskt kunde AC (men kunde inte laga min kompressor).  
Timmar spenderade hos Toyota letandes fel på höger framhjul (oljud): 2
Fel hittade efter dessa timmar: 0, och jävlar vad han letade, så jag är trygg nu J
Bevittnade trafikolyckor: 1, vilket är ett under att det inte är en nolla eller två bakom den ettan. Både i Turkiet och Georgien så kör de som en dagisklass ute på sin första cykeltur: alla på en gång, inga regler, tänk inte! Mycket tutande!
Antal timmar min fru fick köra bilen: 3 (jag är inte Taliban, jag bara älskar att köra :P)
Priset på ett paket Marlboro i Georgien: <10sek
Literpriset på diesel i Georgien: 5 sek
Antal sjukdoms fall i familjen under resan: 0
Besök hos berber (frisör) i Turkiet: 2
Vägar renoverade: 1

Oj oj oj, mycket siffror blev det! Men om man hänger här lite så bör det bli lite bakgrund till alla  Det kanske tom blir lite fler ...
Jag lägger ut nya poster när jag skrivit klart, det blir dag för dag berättelse.
Stay tuned ... 

This post has been promoted to an article

[MrWIB]

Dag 1 -  6/6, färja till Kiel

Vi har som ”tradition” (hur många gånger måste man göra samma sak innan det blir tradition?) att ta Kielfärjan från Gbg för att få en soft start på resan.
Denna tradition innebär även att boka jacuzzi-rummet, så barnen (speciellt den yngste) får bada lite.
Den som någonsin har ätit buffe på någon av Stena Line färjorna undviker det helst igen.
De som samlas där är som en flock från ”Walking Dead”, alla malkule luktande och 80+ år gamla. De är alla rädda att maten skall försvinna om man inte slänger sig på den och tar så mycket ens förtvinande och darrande händer mäktar med.
Inte visa hänsyn eller vara det minsta trevlig, det är att visa svaghet och det går inte hem i gruppen.

Därav hade jag bokat bord klockan 1800 (den enda tiden som fanns) på en Ala carte restaurang. Insläppet på färjan börjar inte förrän klockan 1700, sharp!
Givetvis väljer jag inte rätt kö utan blir stående i goda 20minuter, trots att vi var där 1630 typ och nästan först i kön.
Ok, insläppta, går upp får rummet, trycker i sig lite Dumle kola, bara för att det är gratis (jag aspirerar till 80+ klubben), hastar ner till restaurangen typ 1755, pju i tid, vi hann.

Där blir vi informerade att det kommer ta en stund tills vi kan bli hjälpta, de håller nämligen på att provlaga/provsmaka de nya rätterna!?
Hmmm … snacka om extremt dålig framförhållning.
Nåväl, tillslut blir vi visade till vårt bord och får menyn på middagen (förbeställt, vem orkar välja på semestern ).
Frågar om servitören kan rekommendera något gott vin till meny, nä men det går verkligen inte! Ikväll är ju första kvällen den nya menyn serveras, hur skall hon då veta vilket vin som kan/bör drickas till … professionalism ut i fingerspetsarna här ?
Nåväl, får vår mat och vårt självvalda vin, äter och dricker. De hade kunnat kanske provlagat maten en gång till innan gästerna fick agera provdockor.

Sen är det dags att shoppa lite parfym mm i affären för att sedan äntligen! kunna sjunka ner i poolen.
Yngsta sonen är så till sig att han efter duschen hoppar ner i poolen naken. När jag ber att han skall sätta på sig badbyxor och han kliver upp ur poolen så har han vit kräm på knät. Vad skall jag göra med detta undrar han? Torka bara av det med en handduk tycker jag, och sen hoppar han badbyxförsedd ner i poolen igen. Efter ett tag så hoppar även frun och äldsta sonen ner. Ganska snart därefter så reser sig yngsta sonen upp igen, denna gången med ännu mer vit kräm på benen …
Jag ställer mig av någon anledning upp och ser att även jag har kräm på foten och benet, vilket jag inser att det nog inte är, utan färg …
De har målat botten på poolen med någon herrejösses färg, för när man luktar på den så är det ingen tvekan om att det är färg med mycket lösningsmedel.
Går för att ringa till personalen, aha, vår hyttelefon funkar inte … oväntat!
Går ut för att leta efter personal, men träffar en granne som är vänlig nog att låna ut sin hyttelefon.
 

Några minuter senare knackar det på dörren:
- Hej, vad har hänt? Undrar tjejen som kommer.
Jag förklarar.
- Jaha, jag är helt ny här och vet inte vad jag skall göra …
Succé igen Stena Line, de bara glänste denna kvällen! J
Som tröst får vi 500kr i presentkort … när vi förklarade att vi redan handlat vad vi skulle men skulle uppskatta om de kunde backa tillbaka 500kr av det köpet:
- Jag vet inte, jag är helt ny, ni får gå ner och fråga …
Slutet blev en mycket mindre hytt och ingen pool, men frugan gick ner och löste så vi fick våra 500kr tillbaka iaf, alltid något.
Det var slutet på den traditionen kan jag meddela

Behöver jag beskriva Walking Dead frukost buffen? …
 

Låt er inte luras av att det ser trevligt ut ...

Skumpa ingår, synd att vi inte kunde njuta av den mitt i allt hyttbytande

This post has been promoted to an article

Edited July 8, 2016 by MrWIB

[MrWIB]

Dag 2 - 7/6, Dresden

Anländer Kiel klockan 0915, perfekt start på dagen.
Bestämmer oss för att skippa autobahn och köra minder vägar, det är alltid mysigare och vår bil toppar ju inte 250km/h, så autobahn är bara i nödfall för oss.

Glider sakta genom ett mycket vackert Tyskland, tror jag påpekat det förut, men man missar otroligt mycket om man bara kör autobahn.

Efter en stund bestämmer vi oss för att bunkra upp mat, Tyskland har ju mycket bra och billig mat.
Utanför affären står en ”food truck”, Devils Soup. Där köper vi fyra mycket goda chili con carne, men att äta het och framförallt svinvarm chili i +27C är en utmaning
Som tröst fick vi massor av smaskens jordgubbar till efterrätt.

 

 

Efter detta långa stopp känner vi oss nog lite stressade och bestämmer oss för autobahn ändå, aj aj aj. Ca 1.5h stau senare är vi inte så nöjda med det valet.

Det roliga med kön var att vi fick se svågerns dubbelgångare, hårdrocksmodell ?
 

Kommer fram till campingen först vid 20 tiden efter en varmkorvsmiddag på en rastplats, sometimes campinglivet sucks ...

Vi piggar upp barnen med lite minigolf, som förtas lite av de mängder med knott/mygg som härjar kring platsen

Men WiFi:t funkade och var bra, dessutom var toaletter och duschar mycket bra, sånt piggar upp alla!  

 

Edited July 8, 2016 by MrWIB
Svenskan behövde rättas till ...

[MrWIB]

Dag 3 – 8/6, Brno

Efter en stabil frukost

lämnar vi Dresden bakom oss i lagom takt på mindre vägar (vi har ju lärt oss nu att skynda långsamt vinner i längden ).
Efter ca 1 timme är det dags för kaffe och rabarberpaj, det är ju trots allt semester.

Vi tankar upp bilen innan vi passerar gränsen till Tjeckien, här borde jag gjort min läxa och sparat någon hundring på dieselpriset, men man kan ju inte tänka på allt.
Passagen in till Tjeckien var i vilket fall föredömligt enkel!

När klockan närmar sig lunch kommer vi till en trevlig lite stad (jag har varit enormt dålig på att anteckna sådant som namn på byar/städer, så vi får hålla tillgodo med vad jag har ).
Efter lite letande hittade frun ett ställe som inte bara verkade ha bra mat, utan även en:

Barnen ville ha kött (dvs nöt), eller kyckling. Vi frågade servitrisen om de hade något av det, detta med hjälp av muande och kycklingläte, tror även vi fick till en grymtning där någonstans (man kan ju inte vara för kräsen utan kan nöja sig med fläsk om det kniper).
Servitrisen nickade och pekade på den dyraste rätten de hade, vi gjorde de olika lätena igen och hon nickade att ja, det är kött.
Bra tyckte vi och beställde in en till oss var. Sen tog det en bra stund innan hon kom ut igen

Det är någon öst-grej (vi har lyckats beställa samma sak i Serbien en gång innan utan att fatta vad vi höll på med), det är en köttbit av kyckling, nöt och gris. Tillsammans med pommes och haricoverts (steka i massor med smör och bacon).
Ja vi blev mätta! J Jag tror att det som nordbo är svårt att förstå att detta kostade typ tre gånger så mycket som de andra rätterna, hela 50kr …

Efter en kaffe på maten

så drog vi vidare mot campingen.

En lite primitiv camping, men helt OK. Nära till bad!

Det stora pluset var ju de som bodde där

Vovvarna! Kan det bli bättre för någon som älskar hundar J

När vi parkerar bilen här så hörs det ett ljud från bilen som inte låter bra, ett skärande ljud, väldigt svår lokaliserat. Inte bra!
Vi öppnar motorhuven och kollar och lyssnar, men hör inget.
Liten klump i magen får man ju och för säkerhets skull kollade jag upp Toyota Budapest

Så här har vi det när vi campar, life is good

Senare på kvällen, vid typ 23tiden körde de av ett sånt knakelibrak fyrverkeri i ca 30min att man var ganska klarvaken.
Life on the road is hard sometimes …

Edited July 8, 2016 by MrWIB
La till bild(er) och sånt, textredigering

[MrWIB]

Dag 4 - 9/6, Budapest

Efter en ”tidig” (typ 0830) start så sätter vi kurs mot Budapest.
Vi stannar till i Slovakien och lagar en hejdundrande gourmé lunch, korv och makaroner, barnen var överlyckliga

Vi rättade till det på eftermiddagen när det var dags för glass-stopp

Annars var det ganska lugn körning på fina vägar

Campingen var inte helt lätt att hitta, men vi kom fram till slut.

Ägarinnan hade tagit detta med toalettsäkerhet till en helt ny nivå J

Sedan bar det av med buss till stan för middag.
Inga bilder på middagen, men glass det åt vi! J

Bulan pekar på vilken busshållplats vi kom ifrån så vi skall hitta tillbaka igen …

Det gjorde vi, och gick och la oss.

Edited July 8, 2016 by MrWIB
Fixade bilderna, textredigering

[MrWIB]

Dag 5 - 10/6, Oradea

Nu börjar äventyret!

Eller i vilket fall resan mot det okända, första gången vi är i Rumänien och det är ju alltid lite spännande med nya länder.
Och även om jag predikar mot fördomar har man ju någon sorts bild av hur man tror att det skall se ut och vara (min var väldigt fel).

Don’t you just love breakfast early in the morning! J

Vi lättade från Budapest och ställde kosan mot Rumänien.

Stannade till i staden Leter Szolnok för lunch

Shyrre kebab och korv, i stort sett gratis!

Passagen in till Rumänien avklaras utan problem

Det tar lite tid att fixa Vignette men inget att orda om.
Vägen DN76 är ganska mycket vägarbete, så den bör väl vara fin till nästa gång

Vädret är inte på vår sida, utan regnet öser ner. Spelar inte jättemycket roll när man sitter i bilen, men jag tycker bättre om sol J

Hittar campen utan problem och slår upp lägret

Eftersom regnet inte riktigt vill ge med sig ännu så blir det matlagning under tältet och under markisen dukas det upp för fest!

Köttfärssås och spagetti, familjen jublar!

Efter middagen slutar regnet och solen sticker tom fram lite granna.

Vi bestämmer oss för att ”göra byn” och går ut från campen, ut på huvudgatan i byn.
Där möts vi av denna synen …

Kossor som kommer traskande på en lång rad.
De flesta byborna verkar stå ute och samtala om något.
Jag tycker det är så himla fascinerande och roligt med kossor i byn att jag bara fotar

Helt plötsligt viker en av korna in genom en av familjernas öppna dörrar, oh shit! Tänker jag, kan bli jobbigt att få ut en bråkig ko från trädgården/huset!
Men familjen verkar helt lugna.

Sen ser vi hur fler och fler kossor viker av till de olika familjerna.  
De har helt enkelt kommit hem från betet!
Hur coolt är inte det, alla kossorna verkade veta exakt vart de skulle och gick in i rätt hus. Efter några minuter kom ”cowboyen” gående J

Så här glad var jag hela kvällen efter denna ko-upplevelse

Handlade lite tokbillig (Rumänien har ett helt OK prisläge ) mat och annat smått och gott.
Sen var det dags för sängen.

[MrWIB]

Dag 6 – 11/6, Sighişoara (Greve Draculas födelsestad)

Kommer iväg lite halvsent sådär vid 10tiden.
Det skall ju njutas av vår ny inhandlade mat från kvällen före.

Fick tips av den supertrevliga campingägarinnan om en lite mer ”offroadig” väg som skulle leda till A3, enligt henne den enda motorvägen i Rumänien.

Man får alltid vara beredd att väja och stanna för div djur, denna gången var det vovvar som var ute och gick med sina får/getter.

Efter en behaglig offroad-väg så var det dags för lunch, denna gång togs filten fram. Efter detta så tror jag aldrig bord och stolar användes mer … Viktbesparingstips

Lunchen var något ”grillat” med pasta, ser ni också den röda tråden i mathållningen …

Efter denna ljuvliga lunch satte vi åter kurs mot vårat mål, Darculas fördelsestad! Kan det bli mer spännande än så!?
När vi körde längs vägen uppenbarade det sig helt plötsligt en jättemarknadsplats med massor av folk.
Det får ju inte missas tänkte vi och svängde av.
Lite svårt att beskriva det hela, men en enorm loppmarknad kanske är det närmaste.
Massvis med kläder och skor, inte två plagg var lika. Förutom sjukt gamla tyska fotbollsträningskläder J

Mat kokades i enorma grytor J Faktiskt bara denna soppan, men det såg maffigt ut.


Nej, trots många viljor att köpa olika saker (bla kombinerad ficklampa och elpistol ^^) så åkte vi därifrån tomhänta. Kanske lika bra det.

Efter detta så satte vi fart mot dagens slutmål igen.

Innan vi nått fram till stan, så hördes det där otäcka ljudet igen som vi hört för några dagar sedan i Brno …
Skärande otäckt ljud.

Felsökning börjar och pågår en stund ända tills frun i baksätet harklar sig och påminner om att jag flippat ut även förra gången jag hade vänt snorkelhuvudet bakåt
En otäck déjà vu känsla kommer krypande samtidigt som skammen bränner lite J
Med snorkelhuvudet vänt bakåt så hör man luften sugas ner och det är ett riktigt ”otäckt” ljud, har ni snorkel, spring ut med en gång och gör testet
Nåväl, jag är nöjd så länge det inte är något fel på bilen, fy-skäms-mössan kan jag bära med lätthet så länge bilen mår bra J

Den campingen jag hade sett ut som låg mitt i centrum och hade pool, var helt fuckin värdelös. Precis som ägarinnan på den campingen vi just bott på varnat för … Det hade inte varit vatten i den poolen på flera år!
Nåväl, man kan ju inte bryta ihop för det. Det finns ju fler campingar … så vi satte fart mot nästa.
Kom fram till en stor restaurang/hotell där det pågick bröllopsfest.
Hmmm … kollade kartor och koordinater, vi skulle nog vara på rätt ställe.
Hittade en person som kunde någorlunda engelska, jodå vi var på rätt ställe, gå bara in och prata med dem.
Sagt och gjort, det visade sig att jo de kunde ta emot oss, men det var bröllopsfest, vill ni bo här då?
Inga problem sa vi, vi är öppna för allt J
Camp up!

Och sen taxi till stan för middag och titta efter vampyrer.

Middagen var riktigt bra

Hittade inte så många vampyrer

Men denna restaurang visade lite kämpaglöd att lura turister, annars var det stendött, lite trist.

Bulan fick en ”aj-som-fan” slangbella i brist på Dracula saker att köpa.
De borde lära sig lite att locka turister men det var inte en grej att se på eller annat, bara en stor kyrka som var byggd för länge länge sedan, inte 100% intressant.

Detta huset såg lite scary ut i solnedgången, thats it!

Men vi var lyckliga ändå

Sen tog vi taxi tillbaka och åt efterrätt, apfelstrudel!

Efter det låg vi vakna i stort sett hela natten och lyssnade på sjukt dålig ”dunka dunka” musik som spelades lite för högt för ointresserade bröllopsgäster.
Japp, vi campar inte vid en bröllopsfest igen!

[MrWIB]

Dag 7, 12/6 Bukarest

 

Efter en erbarmlig natt med lite för mycket musik så vakande vi och kom iväg förvånansvärt snabbt, redan vid 08tiden rullade vi iväg mot Bukarest.

Dagen hade ett mål, det var att köra Transfăgărășan innan vi kom till Bukarest.

Vi styrde kosan dit GPSen visade oss, inte den långa vägen utan den lite kortare …

Vägen började bra med asfalt som ganska snart blev till grusväg.
När vi skumpade fram genom vattenpölarna i lagom fart kändes det riktigt bra, så här skall man ta sig fram, i lagom fart genom vacker natur.
Blev lite konfunderad när grusvägen övergick till

Vägen bara slutade och ersattes av äng.
Men det var ju ganska tydligt att någon kört där innan oss, och GPSen visade att jodå, vägen gick där hjulspåren genom ängen fortsatte.

I denna högersväng övergick ängen till mer ”skogsväg”, så dags att släppa ut lite luft, till ca 2Bar.

Vägen blev snabbt riktigt geggig, med några passager jag var lite orolig för. Men I trust in my car
Då och då var det bra väg

Ut på fält igen

Det hade regnat ganska mycket i några dagar, så det var lerigt och blött överallt

Boskapen styrdes av denna trevlige herren

Jag frågade om vägen gick här och om det var OK att köra (eftersom det inte var någon väg ?), har ingen aning om vad han förstod, men han gav tummen upp och vi fortsatte.

Det var ganska många sådana här väg val, med en höger/väntser fördelning som sedan gick ihop längre fram. Jag antar att det var för att den ena eller andra sidan var sämre att köra på så de körde upp en ny väg. Som icke local är det ju sjukt svårt att veta ☺️ men vi gick lite spanar-ronder och körde bäst vi kunde.

Att notera är att hjulen redan har ganska mycket lera på sig.

In action foto

När jag sitter och rattar som bäst och försöker undvika hjulspår, så svär jag väl lite när vi ändå glider ner i ett djupt härligt hjulspår.
Äldste sonen undrar varför man skall undvika att köra i hjulspåren, det verkar ju enklare att köra där …
Jag muttrar något eftersom jag har fullt upp med att köra bilen för tillfället.

Vägen blir sämre och sämre, dvs mer och mer lera och svårare och svårare att hålla bilen där jag vill ha den.
Så blir det ytterligare ett höger/vänster vägval.
Höger, ner i vad som verkar vara ett ”dike” i skogen, dvs med ännu mera lera eller vänster upp för en backe, utan lera … Till höger går vägen enligt GPSen, men vänster ser sjukt mycket mer lockande ut.
Efter några sekunders betänketid, svänger jag vänster.

Kanske på grund av lyckan att slippa köra mer lera (för tillfället iaf) så kör jag upp i backen i kanske lite för hög hastighet, noterar bara de jättedjupa hjulspåren innan bilen glider ner …
Aj aj aj.
Nu blir det någon timmes sjukt noggrann genomgång varför man inte skall köra ner i hjulspåren.
Vägen är gräsbevuxen lera. Till vänstern en vägg av träd och annat, till höger en ravin på onödigt många meter. Till höger står även ganska mycket träd.

Bilen körs fram och tillbaka, fast. Svänger hit och dit, fast.
Vägen bara rasar när man försöker svänga upp. Diffspärr bak, hjälper inte ett skit.
Drar ner däcken till 18psi, lite risky tror jag, men extrema situationer ger upphov till extrema handlingar

Vet inte hur länge vi håller på, känns som en evighet.
När vi winchar, fastsatt i träden till höger, så glider bara bilen i spåren, ingen tendens alls till att vilja komma upp.
Då kommer min kloka fru på att: testa att wincha bilen sidledes, alltså dra tills bilen börjar dra sig mot träden på höger sidan.
Sagt och gjort, vi drar bilen sidledes och vips är iaf framhjulen upp på ”fast mark”.
Har fått en blackout om hur vi gjorde efter det för att få upp bakhjulen, men mycket körande fram och tillbaka och några misslyckade försök senare så stod bilen så äntligen ”uppe på” hjulspåren.
Extremt långsamt och med frun som anvisare så kördes bilen upp för backen och kom fram till ännu en äng.
Nu var det ju så klurigt att vägen vi skulle köra på, gick många hundra meter bortanför där vi var och som en extra bonus försvann nu även spåren i det höga gräset.

Where to next …
Vi gjorde det enda vi kunde och gick och spanade framåt, aj aj aj taggtrådsstaket.

Men vända om och ta vägen genom skogen, skulle inte tro det, iaf inte innan alla andra utvägar hade strukits.
Så vi tar och kör bilen längs med staketet mot där vi tror att den andra vägen ungefär borde ta vägen.
Och, heureka!! Den som söker den skall finna!

En snabb spaning till fots nerför kullen, där det stod en annan ko-herde gjorde klart att jodå, vi var på rätt väg och det var bara att köra ner.
Inte bara bara, men det gick

Efter att ha passerat genom en bondgård med lite grindar så var vi äntligen ute på riktigt väg igen!
Den känslan!

Alltid när vi kör igenom byar och vi möter folk så brukar jag alltid vinka, det är viktigt att vara trevlig i främmande land.
I bästa fall får man en vink och ett leende tillbaka, men oftast inget alls.
Nu när vi körde igenom byarna som följde så hurrade folk …
Får mig att tro att vi är de första västerlänningarna någonsin som kommit ut levande från den vägen

Sen var det dags för lunch.
Vi stannade till på ett ställe som hade haft bröllopsfest dagen innan och när vi kom så droppade de sista gästerna iväg J
Den lunchen smakade ljuvligt!

Till och med vädergudarna var med oss och solen kom fram

Nöjd kille …

Fantastisk bil

Men där kunde vi tyvärr inte sitta och slappa hela dagen, vi skulle ju köra Transfăgărășan

Så lite motvilligt satte vi oss i bilen igen och styrde kosan dit.

På vägen var vi tvungna att stanna vid en av alla de affärer som sålde smaklösa trädgårdstomtar, måste vara en rumänsk grej. Sjukt fula!

 Sen började resan mot nya höjder ^^

Vi hade tur i oturen med vädret, det småregnade, men inget som egentligen störde.

Breaking the law!!

Vackert landskap

För att jag kan

Högt upp blev det

Mycket snö

 

Inne i denna tunneln stod, extremt oväntat, Gandalf och vrålade och smällde med sin stav: You shall not pass!
Den gubben går man inte emot, så det var bara att vända

 

Mot Bukarest bar det

Inte lätt att köra rätt i denna rondellen

Mycket regn som sagt

Eftersom det inte var mycket som gått vår väg (ha ha) denna dagen så bestämde vi oss för att korta ner dagen och ta ett hotell längs vägen.
Vi tog det med bäst utsikt, varför inte …

Lite som P.S. Många skulle säkert vilja ha lite bilder av winchandes, svärandes och gråtandes människor i skogen, men då är det fokus på att ta sig loss och därifrån, 100%. D.S.

Edited July 11, 2016 by MrWIB
La till bild(er) på bl.a. Gandalf-tunneln som missats, fixade lite saker som blivit fel

[Andreas.E]

Härlig läsning och fina bilder! Man blir otroligt sugen på att resa iväg och möta och uppleva nya kulturer!!

[MrWIB]

17 timmar sedan, Andreas.E sade:

Härlig läsning och fina bilder! Man blir otroligt sugen på att resa iväg och möta och uppleva nya kulturer!!

Tackar! Exakt vad jag är ute efter (inte beröm, utan få folk att vilja ut och resa ).

[MrWIB]

Dag 8, 13/6 Burgas, Bulgarien

Dags att lämna Rumänien för ett annat ”first time” land, Bulgarien.

Men innan vi gjorde det fick vi uppleva att väcka receptionisten som låg och sov på en soffa, när vi skulle gå och äta frukost.
Samma receptionist hade först sagt att rummet vi bodde i kostade 310 pengar, sedan när vi skulle betala så kostade det 450 pengar pga div saker … Nu behövde Bulan gå på toa så vi bet ihop och betalade, det är inte mycket att bråka om.
Vet inte om det berodde på att hon låg och sov, men det var i vilket fall ingen frukost klar när vi skulle äta.
Frukostrummet var inte ens öppet …
Efter lite tid 15-20minuter senare blev vi inkallade och fick faktiskt en riktigt riktigt god frukost.

Nä inte bara mackan, det var annat också

Bulan fick dessutom en ny hund-kompis

Uteliggarhundar var det extremt gott om under denna resan, Bulan ville ta hem alla J

När vi sen skulle checka ut från hotellet stod de och skrek på den stackars receptionisten som stod och grät, aj aj aj, ingen bra dag på jobbet. Fick lite sympati av oss trots allt

Upp och iväg!
Vägarna i öst ger ibland riktiga sovjet-vibbar, enorma fabrikskomplex som vad det ser ut som är övergivna.
Samtidigt så bygger de lika enorma komplex lite här och var, det kanske är dags att uppgradera till Industri 2.0

Saker man inte får köra på motorvägen (kan vara svårt att se kanske?)

Rätt svar är: Promenera, traktor och häst och vagn

De hörde att det var västerlänningar i byn och tog fram alla sina militärbilar

När det var dags för lunch fick Klutten spagetti och köttfärssås, då blev han såhär glad

Att kolla färdväg och sånt är ju bara för sådana där trygghetsnarkomaner, så familjen blev lite överraskad när vi helt plötsligt skulle åka färja …

Det var liksom för att ta sig ut från Rumänien in i Bulgarien.
Många som åkte dessa färjorna

Färjan bestod av en pråm som puttades omkring med en sån häringa bogserbåt

Hoppas inte de kört motorvägen hit …

Familjen samlad och redo

 

Vad väntar på oss där borta i horisonten ...

Frun pekar ut vart vi skall

Äntligen

Bulgarien tog emot oss med regn och jävligt lång tid i tullen.
Efter alla terrordåd och då tydligen speciellt Paris, så är de sjukt noggranna och kopierar och scannar alla dokument, tydligen på maskiner från 1980, för det tog låååång tid.
Vi tillbringade närmare 2 timmar med ca 10-15 bilar framför oss, man får vara glad att det var lågsäsong …

När vi väl passerat tullen var det full fart framåt.

På vägen är det stort jubileum!

Nästan framme i Burgas var det dags för middag i Varna
Ibland gör vi som helt vanliga familjer

De stavar det nästan rätt

Efter lite färjeturer och tullkontroller är vi ganska långt efter schemat.
Då tar det vid krokiga bergsvägar längs kusten …
Att köra krokiga bergsvägar i mörker i Bulgarien bör undvikas i möjligaste mån!

Vi kommer med andra ord fram sent till hotellet, men ganska nöjda med dagen ändå.

[MrWIB]

Dag 9, 14/6 Istanbul

Dags för ännu ett ”first time” land, nämligen Turkiet.

Men efter den långa dagen innan så bestämmer vi att softa på hotellet på förmiddagen så alla hinner återhämta sig lite.
 

Barnen utnyttjar hotellets pool

Och jag skruvar åt div bultar, muttrar och annat på bilen. Dels på jakt efter ett irriterande knirrande och dels eftersom det är alltid bra att kolla över bilen med jämna mellanrum när man är på resa.

Vi lämnar hotellet vid 11 rycket och sätter av mot Turkiet och Istanbul.
Frun är inte helt nöjd över att behöva åka till/genom Istanbul pga de senaste dåden, men det är ju tyvärr inte mycket att göra om man vill köra dit vi skall …

Till lunch

serveras det Gulaschsoppa och färskt bröd, soppan är medtagen från Sverige just för sådana här ”quick and dirty” luncher.

Vi orkar knappt köra bilen av vägen, är man hungrig så är man

Grisar är alltid roligt att se!

Vi närmar oss den turkiska gränsen

Innan vi kommer dit tankar vi på den sista macken, har hört rykten om att Turkiet skall vara superdyrt på bränsle (det stämmer inte, vi tankade för ca 9kr/litern).

Gränskontrollen gick utan bekymmer, ca 30 minuter och vi var igenom

Fina helt öde vägar i Turkiet, deras infrastruktur kan man inte klaga på

För att fira att det gick så bra i tullen, får bilen en tvätt

Vi närmar oss

Allt flyter på bra ända fram till vi kommer till själva Istanbul, det är då vi får lära oss vad trafikkaos innebär på riktigt
Vi rör oss någon km på ca 2 timmar, som tur var så skall vi ta av från motorvägen och köra norr ut, annars hade vi nog kunnat sitta där hela natten.
Alla kör som folk cyklar, inga regler! Alla på en gång osv. Var och varannan bil har dessutom blåljus för att förvirra saker lite mer.
Antar att det inte gör det lättare för de riktiga blåljusfordonen, för folk flyttar sig knappt för poliser och ambulanser, vilket åker omkring i extrema mängder.
Vi såg minst hundra under tiden vi satt i kö.

Lägg märke till försäljaren med vagn ca 2-3 bilar framför vår, då vet man att det är kö

Fin stad verkar det vara iaf, tyvärr såg vi inte mycket mer än så här

Efter att vi har svängt av motorvägen är trafiken lite lugnare och det flyter på ganska bra.
Camping jag har sett ut ligger OK till och har fått bra recensioner på nätet.

När vi efter mångt och mycket kommer dit, i tyvärr vanlig ordning, lite sent, så vänder vi mer eller mindre omgående.
Sunkigare camping får man leta efter!
Riktigt sjaskig och ostädad.

Som tur är har jag två backup campingar utsedda, så vi kör dit, ca 20min längre bort.
Tokstängda!!
Jaha, vad göra nu … Hotell, ja men hur hittar vi det då, jo internet!
Då åker vi och köper 4G-SIM ”internetkort” (väldigt enkelt och rekommenderas å det strängaste om man skall vara i landet några dagar, internet är lösningen på många problem! )
Bingo på första stället, ett apotek, han har visserligen inte SIM-kort men kan engelska och hjälper mig in i den redan stängda butiken bredvid, där han förklarar vad jag vill ha.
Snälla människor är det bästa som finns!

När allting är klart och de har kopierat mitt körkort och plockat fram SIM-kortet, så visar det sig att jag måste återkomma dagen efter och aktivera det, på eftermiddagen! Nä det går inte, så det är bara att beklaga och bege sig därifrån.

Nu är klockan 21 och middagen måste intas snarast!

Det får bli första bästa kebabhak, där det beställs kebab, what else.
Barn på bristningsgränsen

När vi ändå pratar med servitören (som bott i Tyskland i 20 år men sen flyttat tillbaka) om något OK hotell i närheten, eller camping.
Så säger han att hotell är svårt, men han vet en bra camping! Pjuuu …
Ända tills han pekar mot den camping där vi redan varit: It’s very good! I know the owner, very good!
Mjaaa … men vad skall man säga.
Och framför allt, vad skall man göra. Klockan närmade sig snabbt 22 och vi var out of options

Bara bita i det super sura äpplet och åka till camping från helvetet knacka på och sen betala ett ockerpris.
Redan då bestämde vi oss för att gå upp 0600 och åka så fort som vi bara klarade av för att undvika rusningstrafiken och komma bort från campingen.

En mycket bitter man har tagit detta kort …

Som en lärdom så kan jag meddela att i Turkiet existerar inte camping platser, det är 100% (more or less) fricamping som gäller.
Detta skall inte vara något problem (läs olagligt) vad jag läst, utan problemet är väl snarare var man hittar en plats som funkar. Tror man får åka sjukt långt från Istanbul i vilket fall.
Hotell rekommenderas.

Självklart hade grannarna Ramadan-fest, varför inte

Edited July 11, 2016 by MrWIB
Råkade trycka fel ...

[Wiberg]

Skrattar gott broder! . Glädjer mig till fortsättning.

[016]

Underbar reseskildring! Kom hem från Rumäninen för snart en månad sedan och jag önskar jag kunde åkta tillbaka snart igen. Måste tillbaka till Transfăgărășan då vi endast kom några mil innan det var rasmassor på vägen. Hursomhelst, underbart land att resa runt i.

Keep up the good work!

/Tim

[MrWIB]

Dag 10, 15/6 Samsun

Uppe strax innan tuppen och tältet ihop packat knappt innan siste man lämnat det.
Vill man så kan det gå fort tydligen.
Vi fick lite ”hämnd” på campingvärden genom att vi var tvungna att väcka honom (överenskommet kvällen innan), för att komma ut.

Ingenting ser ju lika illa ut i dagsljus …

Hade egentligen tänkt en ganska norrgående rutt från Istanbul och sen kroka sig fram längs kusten, men efter lite övervägande så skippade vi det och satte kurs mot Samsun lite mer nordöst om Istanbul.

Vi rullade ut från campingen 0630 ca och klarade oss hyfsat från den Istanbulska rusningstrafiken.

Lägg märke till att de har lagt en fil på fel sida om räcket på motorvägen, så de som körde in mot Istanbul skulle få lite extra plats.
Smart, men kanske lite farligt …

Stannade till på ett motorvägscafe och åt en riktigt bra frukost. På hemvägen så skulle vi göra en liknande manöver, på den europeiska sidan så suger dessa caféer/restauranger!

Woohoo, WiFi och frukost på samma gång!

Bulan dricker som en törstig kamel

Bra namn på sötsaker

Efter vår tvätt så såg jag, och märkte även när vi körde (vibrationer) att vi förlorat en balanseringsvikt vänster bak.
För att åtgärda detta så stannade vi vid en annan av alla dessa motorvägsstopp som ligger utmed denna motorväg till och från Istanbul.
Inga problem, bara att rulla in.
Av med hjulet

Bort till balanseringsmaskinen och de han knappt starta den innan de konstaterade att däcket var felaktigt/trasigt. En stor ojämnhet på slitytan.
Synd att inte amatörerna här hemma kunde märkt det lika snabbt (helt nytt däck 2016), istället ägnande de väldigt lång tid och mycket vikter på att få till det ”sådär”.
Well, tur man har reservhjul med sig. Bara att byta till det och fortsätta färden.

De var vana vid lite tyngre fordon än TLC …

När vi kört en stund på den breda fina motorvägen så leddes den om till den gamla, inte alls så breda utan ganska smala krokiga vägen som gick upp i bergen.
Efter att ha legat bakom långtradare, som kröp upp för backarna, en stund så bestämde vi oss för att det är bättre att äta och softa istället.
Tänkt och gjort så svängde vi av vid en grill med tillhörande hus.

Där tog denna trevlige herre emot oss

Maten grillade de här

Bara kebab för hela slanten, super gott!

Bara sallad på bilden

Denna farbrorn tvättade bilen åt oss medans vi åt, service!

Efter detta så fortsatte vi vår färd på nu lite mindre trafikerade vägar, men det var långt kvar till motorvägen.
Då passerade vi en av alla dessa vägtull-stationer.
Jag hade läst innan (på det berömda nätet) att man var tvungen att ha ett kort och betala dessa tullar med.
Men vid de första av dessa stationer var det folktomt och ingen att fråga, så vi körde bara igenom.
En lampa lyste orange och det var väl inte helt ”grönt” hö hö hö …
Så när vi kom till en station där det verkade vara folk, stannade jag bilen, gick ut och frågade.
De sa att det var ”closed” och ”go to Istanbul” … Kände att det var så långt den diskussionen skulle komma.

Så nu, när vi passerat en massa sådana där betalstationer och äntligen kom till en med folk i, så var det dags att fråga igen (även om vi passerat Istanbul med massor av km).
De förklarade att kör dit och dit i nästa by.
OK sa vi och körde vidare.
Sen hittade vi givetvis inte ändå, frågade på ett annat ställe.
Där var de så snälla att en kille körde före oss och sen visade oss till det lilla, helt omöjligt att hitta utan hjälp, PTT kontoret.
Där reggar man sin bil och köper en sensor som man klistrar i vindrutan vid backspegeln, sen är det bara att tuta å köra.
Att vi kört omkring i några dagar utan sådan grej, verkade ta lite extra tid, men löste sig lätt ändå.
Vi hade ett SHG-märke, det finns även ett annat OHG(?) vad skillnaden är har jag ingen aning om.
Vid varje tullstation finns det olika filer att köra i beroende på vilket märke du har.
Under tiden frun löste detta märke, så var pappa och barnen på jakt efter internet.

Det hittade vi snabbt i butiken bredvid.
Ett startkit och påfyllnad med 3GB surf kostade runt 200sek.
De bad om leg och när de fick mitt svenska körkort, så sa de att de var tvungna att ha ett Turkiskt leg.
Detta löstes snabbt med att man tog en annan kunds (kompis till dem?) leg och kopierade och skrev abonnemanget på honom.
Så nu har vi ett Vodfone abnonnemang skrivet på en okänd stackars turk men jag lovar att inte surfa på konstiga sidor så CIA och hela Navyseals gör husrannsakan hos honom
Sen kan jag som lite extra info meddela att grundpaktet innehöll 100GB surf, så vi kunde skippat de tre extra ^^
Som ännu mer tips kan jag berätta att täckningen var som i Norrland med Comviq, dvs nästintill obefintlig om man inte var i en stad.
Kanske Turkcell kan vara ett bättre val?

Sen fortsatte resan på i stort sett tom motorväg.

Middag intogs på snajsig rastplats med äcklig soffa, men friskt bergsvatten

Stolar och bord hade de tom

Oj vad det lagas mat (chilli om jag inte minns fel)

Nöjd kille får mackor

Still empty highways

Men nu med regnbåge

Fint var det

Sista backen ner mot Samsun är typ 10km lång, jag skall dit med longboard eller cykel en dag

Efter en mindre sväng hittar vi hotellet, hur najs som helst!

Tja , man behöver inte ligga på sten för att vara ute på äventyr, hotell funkar lika bra det

[MrWIB]

Dag 11, 16/6 Samsun

Rast och vila på stället! Som de goda befälen sa när det begavs sig

Slappar dag i Samsun för att ta igen oss lite och göra lite allmänt turistande.
Samsun är en av de större städerna längs svarta havet och har lite turist feeling, förutom att inga turister kommer från väst. Bara inhemska och ryssar, men vad gör det.

Inte mycket att skriva om, lunch blir det …

Just det, kebab, jag menar varför inte

Frun shoppar, den manliga delen av familjen klättar på väggarna …

Far klipper sig

Det fikas

Som en helt vanlig semesterfamilj

En turkisk flagga köps in och monteras på bilen

Tyvärr visar det sig senare att kvalitén inte var vad vi önskade så den försvann vid en biltvätt.

Är det vilodag så är det

[Wiberg]

Som sagt broder - vi får beställa ett gäng landklibbor på nätet så vi kan " bättra på " våra skrytfönster när behovet dyker upp.

[MrWIB]

Dag 12, 17/6 Ordu

 

Dagen som börjar som vanligt med frukost, tyvärr har detta hotellet missat detta med att hålla kylvaror kalla och varmrätter varma, så vi håller oss till bröd …

Kommer inte exakt ihåg vad planen var vart vi skulle, men efter att ha startat bilen så gnisslar det något fruktansvärt om en rem. Detta har hänt en gång innan och nu tycker jag att det börjar bli dags att undersöka saken lite mer proffisionellt.
Så istället för att åka dit vi nu skulle ha åkt, styr vi mot Toyota Samsun.
Väl där blir vi som vanligt (på Toyota center) vänligt mottagna och de lovar att kolla på bilen med en gång.
När de ändå håller på ber jag dem kolla bromsar och ACn som jag tror/har en känsla att den kyler dåligt.

Barnen lider inte, det är svalt och skönt och de har både WiFi och TV-spel och bjuder på dricka

Inte lätt att se kanske, men de körde ”open kitchen” varianten på verkstaden så man kunde stå och titta när de servade bilen. Ganska najs faktiskt, kanske lite stressande för mekanikerna, men de slarvar nog inte i vilket fall

Eftersom det tog lite mer tid än beräknat, så körde de oss till en shyrre restaurang för lunch

Fotbolls EM 2016

Cesar-sallad, här kör vi nyttigt!

Äldsta sonen testade någon turkisk specialitet(?)

Efter någon stund när de hämtat oss från lunchen, gav de besked om att de inte hittat något fel ang gnisslet, allt var som det skulle.
Bromsarna hade de rengjort runt om och konstaterat att de bakre var slut och behövde bytas omedelbart!
Tyvärr hade de inga klossar hemma och skulle inte ha dem hemma på tre dagar (detta är en fredag).
Efter lite diskussioner så kommer vi fram till att de kan ringa Toyota i Trabzon, en annan lite större stad som ligger på vägen.
De gör så och vips så var det löst, bara att komma förbi dagen efter, dvs söndag så fixar de allt.
Gott!
Just det, vi var tvungna att betala också, hela 100kr tror jag det gick på

Vi hoppar in i bilen och bokar ett hotell (thank god för Internet och booking.com!) i Ordu som inte ligger allt för långt ifrån varken Samsun eller Trabzon.

Lägg märke till de spejsiga trafikljusen

Hela pelaren ändrar färg, de gör vad de kan för att uppmärksamma landets bilister

Camp up!

Hotellet är riktigt fint och ligger alldeles vid havet.

Vi äter en riktig knakelibrakmiddag! Gott skall det vara ibland …

Pappan försöker kompensera sin egen kokkonst i fält med sånt här, usch!

Turkisk specialitet, dont know the name, men gott var det. Fast de kunde dragit ner på såsmängden …

Tog en promenad på beachwalken utanför för testkörning av Bulans nya fynd, en radiostyrd motorbåt.

Innan provkörning hittade familjen ett utomhus gym och alla börja gymma loss som värsta Arnold S.

Vi gav snart upp, det var ju änna asjobbigt juh!

Men se så glada vi var innan det blev jobbigt

Ungefär tre sekunder efter att denna bilden är tagen så slår båten runt och slutar att fungera.
Tack Kina för kvalitén och tack västvärlden för att vi uppmuntrar dem att förbättra sig, not!

B hämtar sig snabbt från sorgen och badar istället

Fin stad

Sen går vi hem och jag imponeras av deras coola lyktstolpar, även de lyser ”helt”.

Läggdags!

Edited July 14, 2016 by MrWIB
Ändrat en felaktighet

[MrWIB]

Dag 13, 18/6 Batumi – Georgien

Dags för resans fjärde (och sista) first time land, Georgien.

Dagen börjar lugnt eftersom ett samtal med Toyota Trabzon dagen innan klargjorde att det inte riktigt var att bara komma in, vi var tvungna att boka en tid. Egentligen hade de inte tid, men när jag grät som Lille Skutt och förklarade att vi skulle till Georgien så löste en tid.
Tack för det!

Pool och slappa fram till lunch mao

Sen var det som ”vanligt” dags att se när okända män gav sig på bilen

Eftersom vi hade bokat tid gick snabbt och lätt, nåja ganska
De ansåg att bromsklossarna både fram och bak behövde bytas, så de fick göra det, lika bra när de höll på.

Inte samma klass som vanligt på detta väntrummet, men kaffe och WiFi hade de

Bilen klar och familjen lycklig och på väg igen

Eftersom vi ändå var nära gränsen, dagen var ”körd” (ha ha?) så tänkte vi att, varför vänta, lets invade Georgien!

Så mycket har jag lärt mig, att man skall inte komma in till en gränspassage hungrig eller med ont om tid, så strax innan gränsen stannade vi till på någon ”Mall” för middag.

Aj aj aj, när barnen själv får bestämma

Frun fick en regnjacka också, eftersom vi aldrig haft regn på våra resor så lämnades de hemma. Givetvis så var detta en ganska regnig resa. Ända fram till att M köpte sin regnjacka, sen hade vi inte mer regn (förutom korta stunder när vi var i bilen), så kan det vara.

Rolig sak med "Mallen" var att strömmen gick tre gånger när vi var där, men folk reagerade knappt, onekligen vana vid svajig ström ^^

Gränspassagen gick över förväntan smidigt.
In i en stor ”hangar” (typ jättestort plåtskjul med tre väggar och tak), där tittade de på bilen frågade de vanliga standard frågorna och sen la han till jätteglatt: You dont need car insurance in Georgia!
Ungefär som att det skulle vara värsta bästa grejen.
När jag förklarade att nä, men jag tänkte köpa det på måndag så blev han lite misstänksam.
Why … ?
En annan mentalitet ang försäkringar tänkte jag.

Welcome to Georgia!

Kändes stort att rulla in i landet som var ”huvudmålet” för resan. Resan själv är ju det som räknas, men ändå J

Fint med solnedgång

Sen gjorde jag nog mitt livs bästa tankning.
Ryktena sa ju att Turkiet var dyrt på bränsle, vilket inte riktigt stämde, men hur var det med Georgien …???
Försökte googla men det gav nada.
Men hur dyrt kan det vara tänkte jag och rullade in i Georgien på ångorna (dvs runt 30 liter … ).
Stannade på första bästa mack, och blev väldigt väldigt glad att jag inte tankat i Turkiet. 
Dieseln kostade runt 5kr/litern! Hurra hurra
Speciellt gött när båda tankarna var nästintill helt tomma.

Batumi in sunset

Lite öst över det hela …

Att Georgierna hade en annan syn på försäkringar visste jag ju redan, sen fick jag uppleva att de inte hade någon syn alls på trafikregler och annat tjafs som kan hindra eller begränsa en när man kör bil eller annat fordon.
Jag vet att det inte syns, men bilen som drar vad som ser ut att vara en vattenskoter på släp, hade ytterligare två vattenskotrar på släp, fastsatta i det släpet som syns. 

There are only one rule: There are no rules! 
Turkarna framstod helt plötsligt som värsta tyska autobahnsförarna

Camp up!

Hotellet hade en del övrigt att önska men det var helt OK

[MrWIB]

Dag 14, 19/6 Batumi

Eftersom jag är något av en trygghetsnarkoman så känns det bra med bilförsäkring, därför var vi tvungna att chilla i Batumi en extra dag i väntan på att det skulle bli måndag och försäkringsbolaget skulle ha öppet.

Efter en frukost som bestod av korv, sur filmjölk och bröd med supersalt ost var alla nöjda och glada

Den sura filmjölken med sylt tyckte jag var smakens!

Underbar utsikt från hotellrummet

Varken den första eller sista övergivna(?) byggnaden vi såg i Georgien.

Fin konst, väl placerad för att framhävas så bra som möjligt

Sen var det dags att göra byn!

Taxi kostade för mycket, 20kr, så vi tog lokal buss med hjälp av en på hotellet som följde med och visade.

Det första vi gjorde var att åka linbana upp till ett litet berg som ger bra utsikt över Batumi.

Det kanske är vädret, men det ser inte så roligt ut …

Pojkarna

Sen blev jag tydligen så hungrig att jag slängde mig på en stackars kyckling

Ingen vacker syn!

Efter det gick vi runt som helt vanligt folk och tog foton framför saker som vi hoppades skulle se bra ut på bild …

Eftersom det var typ 1000C varmt så var det gött med en fontän där man kunde svalka sig

Coola polisbilar. I stan körde de Ford, överallt annars (99% av Georgiens yta) så körde de Toyota HiLux.

Sen var vi tydligen hungriga igen, trots den massakrerade kycklingen …
Jag beställde en Georgisk specialitet, Khachapuri

Den består av bröd, som man har som skål, däri lägger man (salt)ost, smör och ägg.
När den serveras så skär man loss brödet inuti och vevar ihop allt innehåll till en smet.
Sen bryter man av det yttre brödet och slevar i sig … Jag lovar att man blir mer än stoppmätt efter några tuggor.
Jag beställde en large, men servitrisen trodde jag skulle klara mig med mindre, så jag tog medium.
Extra small hade räckt …

Sen åkte vi till hotellet för
Bad i poolen

Biljard

Och sist men inte minst gosa med uteliggarhundens valpar, uteliggarhunden hade blivit hotellhund så den verkade ha det ganska bra.

Supergosig valp!

Inne i stan så skaffade vi internet också, ett måste om man vill kommunicera med sin guide under vistelsen. Ringa telefon kostade 18kr/min, det har vi inte råd med!
15GB surf kostade runt en hundring, efter våra 13 dagar där hade vi knappt förbrukat 3 …

[MrWIB]

Dag 15, 20/6 Ghorjomi

 

Äntligen dags att börja utforska Georgien!

Eftersom det tydligen alltid är söndag i Batumi så serveras frukosten mellan 09-11.
Det gör det lite kinkigt för oss ”äventyrare” att komma iväg tidigare än strax innan lunch om vi skall avnjuta koktakorven och sura yoghurt frukosten …
 Vad gör en driftig fru då, jo hon ber om bröd: Njet problem (Rysska är mycket gångbart i Georgien btw).
Sen äter vi en helsvensk frukost på hotellrummet

Mmmmm va gott!

Till och med uteliggarehunden ratar brödet, stackars barn …

Kor kor kor, överallt kor!

När dessa kor är passerade så rullar det på ganska händelselöst. Georgien visar sig från sin bästa sida med sol.

Sedan kommer det oundvikliga lunchstoppet.
Vi svänger av vid första bästa ställe som ligger vid en byggarbetsplats (de bygger väg på andra sidan mot vad vi svänger av).
Det står några bilar redan parkerade men när jag tvekar blir jag framvinkad av en av gubbarna som har (lunch?)rast.

Fram med det oumbärliga Primusköket and start cooking

Bulan passar på att bli konappad av gubbarna

Den gossen går hem överallt, skönt att ha med honom om det skulle krångla i tullen någon gång, han kan charma igenom vad som helst

Shit vad det kockas!

Chilli idag igen!

Sen var det dags att bege sig.

Georgien är om ni inte redan visste det, ursprungslandet för vin (hävdar vissa iaf). Så även om vi inte är vinkännare någon av oss, så skulle det ändå vara roligt att besöka en vingård och provsmaka lite vin.

Sagt och gjort, när det skyltades ”Wine road”, så svängde vi av.
Hamnade bakom denna bussen

Som vi sen följde efter till denna vingård

Där tog denna herre

Och serverade oss detta vin

Varav det köptes detta

Lägg märke till att det är plastflaskor med skruvkork, mycket turistvänligt att lägga i bussen och sen sitta och ev småsmutta på vägen till nästa gård

Det jag var mest nöjd över var att de hade vatten

Kan tillägga att flaskorna kostade 100kr/st, väldigt turistanpassat även det.

Nu var vi riktigt i turist-tagen och bestämde att vi skulle åka en linbana som går tvärs över en dal till en by som har linbanan som enda förbindelse med omvärlden.

 Oj oj oj oj!!! Vad vi letade efter den.
Vi körde, tittade, kollade med Davit om vi var på rätt ställe, ja det var vi. Körde lite mer, tittade. Tittade ännu mera osv osv.
Till saken hör att det låg en turistbyrå! Japp, en riktigt tursitbyrå, ungefär där den skulle ligga. Men den såg extremt stängd ut.
Var nära på att ge upp, när vi till slut frågade en local om linbanan.
Han pekade på turistbyrån …
Hmmm, ja ja vi har inte mycket annat att göra, så vi gick dit.
Japp, det var öppet. Det bara såg stängt ut
Där inne satt en trevlig tjej som kunde bra engelska och förklarade att linbanestationen var huset bredvid …
Ja ha ja, vad som såg ut som en robust villa typ, innehöll stationen.
Kablarna jag hade spanat efter syntes knappt när jag tom visste att de gick tvärs över dalen.

Tre lärdomar av detta!
- Även om det ser stängt ut, kolla!
- Fråga någon local med en gång!
- Allt är inte vad det ser ut att vara!

Linebanestationen (det mörkrosa huset till höger)

Familjen äntligen redo att åka linbana

Familjen lite mer tveksam när de såg vilken årsmodell linbanan var

Vi hoppas den håller …

Även jag attraherar Georgier tydligen

Stabil förankring

Coola killar kör med öppen dörr

Efter detta lilla äventyr, så fortsatte vi vår resa. Nu mot slutmålet och den familj som vi skulle bo hos, spännande!

Lagom till linebaneturen så kom regnet

Vindrutetorkare förstör bilden

Grönt, lummigt och ganska mysig väg

Vi stannade till och tittade på byggandet av en kraftdamm(?)

Mycket betong går det åt

Solen tittade fram så småningom

Det gick lite upp

Och lite ner

Vägen blev mer och mer jord/grusväg

Kollar om vi verkligen var på rätt väg …

Eftersom vägen var/blev ganska dålig och vi trots GPS och spår kände oss lite osäkra, frågade vi en herre som kom gående om detta var vägen till Ghorjomi och om vi kunde köra dit.
No no, road closed! Armarna markerade som ett kors …
Hmmm vad göra nu då.
Efter lite familjeskrik, så beslutades i att strunta i the local och fortsätta.
Nu frågar sig den uppmärksamme läsaren och vän av ordning, hur var det nu med lärdomen från tidigare på dagen (läs linbaneletandet).
Jodå, vi/jag lär mig sakteliga, men nu frågade vi i vilket fall. Sen om man skall bry sig om deras svar, det är en annan sak

En stunds körande senare så kom vi till någon som kunde likna en by. Vi stannade till vid ett hus som låg i en korsning där vägen rätt fram blev mer eller mindre oframkomlig. Utanför huset stod en gumma som vi ”frågade” (dvs vi sa Mosqe med frågebetoning) efter en moské eftersom det var vid en sådan vi skulle träffa Mr Temur, som är byäldste och skulle lösa inkvartering för natten

Gumman pekade som tur var inte rätt fram utan åt vänster så vi tackade och svängde dit.

Där stod ca 15-20 pers och grävde en … tja, skall vi säga ett dike. Kan faktiskt ha varit vad som helst, men en massa folk som grävde var det iaf.
När vi kommer körande så slutar alla att göra vad de gör och stirrar på oss.

Eftersom vi inte kommer mycket längre än en grusplan där alla gubbarna arbetar(ade) så vänder vi bilen och letar samtidigt efter en moské.
Det syns ingen och det kommer lite mer folk för att, antar jag, titta på främmande människor.
Vad göra nu!?
Tja, tänker jag, jag får väl gå ut och fråga efter Mr Temur och hoppas att någon känner honom.

Så jag stegar ut ur bilen, samtidigt som jag gör det kommer en herre fram emot oss.

Jag visar en lapp med Temurs namn på, herren tittar på lappen och pekar sen på sig själv
Ibland skall man ha tur!

Ingen kan ett enda ord engelska, så jag har lite svårt att göra mig förstådd, skulle tränat upp Georgiskan innan resan
En massa folk samlas och försöker(?) lösa problemet

Efter en del telefonsamtal och mycket gestikulerande så är saken löst, Mr Temur tar plats i bilen (Bulan flyttar till Marias knä) och så rullar vi mot vad vi hoppas skall vara sovplatsen för natten.

Vi kommer till ett hus där Temur pekar att vi skall köra in

Grym utsikt!

Där bor inte Temur själv, utan vad vi tror är hans dotter med man och barn.

En ganska halvpinsam/jobbig kväll tar vid där vi kommunicerar med gester och Google translate, men vad som egentligen sägs/vill sägas kommer vi nog aldrig att få reda på. För Google Translate Eng => Georgiska och tvärtom är jag väldigt skeptisk till.

Vi blev tillfrågade av en person (via mobil) som pratade perfekt engelska om vi ville att de skulle laga mat åt oss, men eftersom de knappast hade väntat sig besök tyckte jag det inte riktigt var på sin plats.
Onekligen gav de upp sitt sovrum till oss, det fick räcka.

Vi gick ut och hämtade lite nudlar och ”spagetti & köttfärsås” på påse, lånade deras kök och avnjöt en delikat middag.

Eftersom Georgier enligt vad som sägs, ser gäster som en gåva från Gud, så bjöd de oss på massa god mat ändå.

Bröd (fiterat?), supersalt ost och sur yoghurt. Man blandar allt och låter sig väl smakas.
Slog min pås-middag i vilket fall

Efter middagen tog familjen en kvällspromenad för att se omgivningarna lite, vi kom inte så långt men det var väldigt vackert.

Vi bodde 100m från denna skylten, det var även den vägen vi åkte dagen efter, mer om det i nästa avsnitt

Parets namn på Georgiska

Sen var det dags att sova

Som en bonus fick vi se eldflugor live på kvällen, mycket coolt! De flög omkring i rummet som små blinkande ledlampor

Edited July 16, 2016 by MrWIB
Förtydligande

[Wiberg]

Episkt broder, episkt!

Grymt avis på din tur men njuter i fulla drag av din berättelse  . Keep it up!

[MrWIB]

Dag 16, 21/6 Bakhmaro

 

Upp och hoppa!
En ny dag med nya äventyr framför oss.

Efter att ha använt husets extrautrustning, nämligen ett trekantigt hål i ett golv ca 2-3 m över marken i ett skrymsle bakom toaletten på nedre plan, deras vattenklosett fungerade nämligen inte ledsen, no pictures

så intogs en rysligt god grötfrukost 

Pappan går igenom dagens rutt

Uppställning för foto, borgmästaren längst till höger i fotot, resten listar ni ut själva

Bulan ville gärna ta med hunden

Ibland är det bra att ha lokalkunnigt folk omkring sig.
Den rutten vi skulle tagit var tydligen mer eller mindre oframkomlig, så de föreslog en annan rutt.
Lite svårt att förstå allt och ännu mindre hur vi skulle köra, men det löste sig

Mannen i huset, till höger i bild, skulle nämligen upp på fjällen med sin motorsåg

Svårt att neka någon som tillhandahållit både mat och en skön säng  
Så än en gång packades Bulan in där bak i mammas knä och motorsåg plus man i framsätet och så guppade vi iväg.
Väldigt glad att jag hade honom med, för annars hade vi inte varit framme ännu …

Otroligt vackert landskap var det

När jag lättade på trycket, både kroppsligt och i däcken, hö hö, så byggde B stenpelare.

En sak han snappade upp på Island, där verkar alla göra det hela tiden med tanke på alla staplade stenar det finns där. 
Vägen var såpass utmanande att jag kände att strax under 2Bar skulle vara lagom

Lite hus ute i ingenstans

Vilda forsar att ta sig förbi

Lite lagom mysig väg att skumpa fram på

Till slut var vi framme hos kompisarna så vi tog farväl och tackade så mycket

Frun hade fått två av de flaskor med vin vi köpt på vingården, så hoppas bägge var nöjda

Off we go och nu på egen hand, skulle vi hitta … Jodå, vi hade kommit in på GPSspåret igen, så vi kände oss säkra.

Ännu en by

Ack dessa luriga bergskossor som fanns överallt, stod alltid stirrandes och mu(ml)ade (Götlaborg änna, cant help it!) med varanda, they were up to no good.

Bra vy

Mycket snö

Nästan risk för ras

Inte egentligen, men kör inte ner till Georgien innan Juni, då kan det bli lite väl oframkomligt i bergen.

Så här högt var vi

Inte så vanligt med möte, men fick man det, var det oftast en sådan här lastbil

Vackert var det

Lagom smutsig bil, inte för mycket, inte för lite …

Denna bild sprängde nästan Instagram, kanske fångar kärnan i sådana här resor?

Bergskossor

Pojkarna

Ett gäng ”bad cows” blockerar trotsigt vägen, familjen lite nervös

Sjukt lycklig B som plockat bergsblommor

Lite coolare storebror, men han har tagit av glajorna i vilket fall

Efter lite övervägande sparade vi byns bro, vi kunde nog klara vadet

Dessa kogäng alltså …

Så äntligen kom vi fram till delmålet för dagen, Bakhmaro

Körde genom byn och tog ironiskt nog kort på polishuset

Direkt därefter var det dags för bilen att visa upp sina vad-kunskaper

Inget special egentligen, bara en halvgrund fors med stenbotten.

Den fräste vi över och följde GPS-spåret mot Gomismta, som var dagens huvudmål.

Vägen var inte omöjlig, men inte Volvo 240 körbar heller, långsamt upp för en backe gick det. När vi kom upp för sagda backe var det lite mer by där och en stor grusplan.
På grusplanen stod en buss och lite folk.
Här blev det högst tveksamt hur man skulle köra, GPS-spåret var inte direkt exakt och det gick inte väg där det visade osv.

Nått har jag ju lärt mig, så jag sa ”Gomismta”,och visade även det skriftligt för busschaufför och passagerare.
Idel huvudskakningar och njet som svar …
Det var ju jävligt nedslående kan man säga.

Men då slog det mig en annan regel, lita aldrig 100% på the locals (tänk förra gången vi frågade om vägen) …
Tja, jag bestämmer tydligen enligt frun, så då körde vi väl på.
Men det tog inte många hundra meter innan jag fick second thoughts, väldigt brant väg med väldigt rulliga stenar och mycket bortspolat.

Dags att dra sig tillbaka och fundera.
Och hur gör en man det bäst?
Självklart medan han äter! Mot lunchen!

Medan undertecknad lagade mat, testade B hur det var att vara ”terrängbil”, roligt tydligen

Vi som brukar fotodokumentera vårt födointag nästan sjukligt noga, har tydligen missat helt här, kan bero på att vi satt på en betesplats fullt med kossor runtomkring oss.
Något vi dock tog bild på var den lite tjocka frusna fågeln som nog tyckte motorn värmde gött

När vi satt där och njöt i fulla drag av vad som mycket väl kan ha varit chilli eller köttfärssås med pasta, kom en bil åkande med tre herrar som stannade alldeles bredvid oss.
Herrarna gick ut och började gå över en bro som verkligen såg ut att ha passerat bäst före sedan länge.
De tog dessutom upp måttband och mätte, de även hoppade på den för att kontrollera dess hållfasthet (det sista är ett antagande från min sida ).

Typiskt vägmänniskor tänkte jag och skickade iväg min Georgisk-talande fru (hon talar all världens språk, svenska högt och tydligt med mycket gester ) för att kontrollera om de hade kunskaper ang vägen till Gomismta.

Det hade de, tyvärr väldigt nedslående, endast till fots eller häst …
Jaha, men då stannar vi väl här då.

Davit hade skrivit att det fanns en bra camping-spot här, så det fick räcka för dagen med körning.

Men det fanns även ett ”sun set mountain” som var värt att åka upp på och titta på solnedgången från.
Nu går solen inte ner förrän vid 21-2130 nånting och så länge orkade vi inte vänta, men vi tänkte åka upp och kika utan solnedgång.

Packar ihop lunchen och kör över forsen.
På andra sidan möter vi en gammal bil som med stege på taket kör ner i forsen och jag tänker att, jaha det räcker tydligen med Volvo 240 här ändå …

Sen kör vi en bit och när jag kikar i backspegeln så ser jag att det kanske trots allt inte räckte med 240.

De sitter jättefast, med död bil.

Så vi vänder och kör ner till dem i forsen.
Det blir lite missförstånd, för när jag frågar om de behöver hjälp med komma över, säger de njet och skakar på huvudet.
Konstigt tänker jag, men vill de inte så vill de inte, de kanske har en annan lösning på G …
Så jag kör över och vänder, när jag vänt inser jag att de vill inte ha hjälp att komma över, de vill ha hjälp att komma tillbaka dit ifrån de kom

Som den hjälte vi alla till mans drömmer om att få vara i mellan åt, kör vi upp på fast land vänder bilen, tar fram ”recovery gear” ala mass, väljer under 10 minuter ut den perfekta stroppen, skickar frugan med stropp och winchlina till de strandsatta (hö hö) Georgierna och sen bara trycker med tummen på kontrollen och ser hur bilen nästan svävar upp …

Dagens hjältedåd är inte slut där, ack nej, lite återstår för att få det fulländat.
De vill tydligen bli dragna upp till vägen och vem är jag att förneka dem en sådan enkel tjänst.
När jag väldigt långsamt drar dem baklänges! mot vägen tappar jag helt plötsligt stroppen! Jävlar och anamma och alla Kapten Haddocks värsta uttryck , hoppar ut för att kontrollera hur det kunde ske, men ser då att de har bara rullstartat bilen baklänges, så stroppen lossade inte, den bara slackade när de fick igång bilen

Sjukt lyckliga farbröder som inte snålade på varken kramar eller kindpussar

Fick även en skara beundrare, men de ville inte ha autografer trots att jag trugade

Efter detta hjälteepos så log gudarna mot familjen och vägen upp till "sun set mountain" liksom bara kom till oss, något i vårat inre pekade ut den (kan ha varit lite noggrannare studier av GPSen …)
Vägen dit var brant och jordig, vi var glada att det inte regnade och att personen innan oss hade haft en rejäl såg med sig

Vägen upp längs bergssidan hade en svag sidlutning utåt, och jävlar vad läskigt det var, speciellt vid ett tillfälle när bilen gled på jord eller annat och gungade till sidledes. Då känns varje grad lutning som minst tio.

Men upp kom vi och grant var det

Det var sådär löjligt idylliskt att både jag och frugan började nynna på Lilla Huset på Prärien introt, när lilltjejen springer ner för en sluttning. Så var fint var det!

Pippis häst på rymmen

Lite svårt att beskriva i text och bild, så jag hoppas ni blir sugna på att åka dit för att se för er själva

Efter att ha njutit en lång stund och insupit det vi kunde, så var det dags att åka ner och börja leta campingställe

Väl nere så ville B leka terrängbil igen och då går det som det går, i ett surhål så fastnade en Crocs …

Men så här lycklig blir man om man sedan bärgar sin toffel

Under tiden frun och B gick omkring och lekte, så letade jag och äldste sonen K, icke sumpig campingplats som heller inte lutade för mycket.

Platsen där Davit sa att skulle funka, funkade inte alls …

Efter mycket körande fram och tillbaka så kom vi på (bägge hävdar här att det var den själv som kom på det) att campingplatsen kanske kunde nås från en annan väg.
Så vi körde runt lite hittade en annan väg som slutade i en brant uppförsbacke, mycket lovande. Hämtade fru och B som nu var rengjorda efter sumpandet.

Körde upp för den branta backen och tada! Världens bästa campingplats uppenbarade sig!
Mitt på koordinaterna Davit gett mig

Grym utsikt och K kollar med en gång att internetet har acceptabel hastighet

Far lagar mat, B leker med bilar och K kollar internet

Det hade varit en lång dag och det enda jag längtade efter var att krypa ner i sovsäcken, kolla lite på nån film och sen somna och sova gott hela natten!

Vi kom ungefär till krypa ner i sovsäcken (alltid något) då vi hörde röster utanför. Jaha, vad vill dessa besökare tänkte jag och tittade ut

Men för i h-vete … Här blir det ingen rast och vila inte. Undrar just om det var för att jag bröt mot någon av de sju synderna tidigare som någon ville ”make a statement”

Nåväl, med hjälp av telefontolkning så förstod jag att här kunde vi inte bo pga säkerhetsrisk av något slag.
De bad att vi skulle packa ihop och följa efter så skulle de visa var vi kunde bo i säkerhet …
Sagt och gjort, bara att fälla ihop och sätta sig i bilen och snällt följa efter.

Det var i alla fall en som var nöjd med att bli eskorterad av polis med blåljus

Det ironiska här är att de körde oss till den polisstation som var typ det första vi såg i byn.
Där fick vi slå upp tältet på en blåsig grusplan, sen satt det vad vi förstod en snubbe utanför i stort sett hela natten och vaktade oss.
Mot vad är oklart.

Det jag däremot inte kunde acceptera var att någon satte igång en vattenkran precis utanför tält för att kyla sin jä-la vattenmelon hela natten! Nä den gubben går inte sa jag och gick ner och stängde av vattnet, nån måtta får det vara!

Vissa delar av ovanstående text är skrivet med viss ironi och sarkasm

Edited July 18, 2016 by MrWIB
Rättat div saker

[MrWIB]

Dag 17, 22/6 Mazeri

Vi har trots den tråkiga platsen, sovit gott.

Men att sitta och äta frukost mm ”mitt i byn”, där går gränsen för min exhibitionistiska sida (många i:n där ). 
Så ganska tidigt slog vi igen lägret

Lämnade denna charmiga vy

 Och satte av för att leta efter ett lämpligt frukost ställe.

Det fann vi mitt i en kurva, men vad gör det när vägen låg öde och solen sken.

Tror bestämt det lagades gröt till samtliga i familjen

Den uppmärksamme noterar kossan i bakgrunden, de var överallt!

Försöker blockera vår disk-bäck

Efter en god frukost så fortsätter vi ganska händelselöst ner från bergen till civilisationen igen.
Det drar ihop sig till lunch och temperaturen är goda +35C, gött med markis

För det vetgirige så serverades det ägg med bacon och stekt bröd

När vi skall därifrån och startar bilen så hörs ett väldigt tjutande från motorrummet.

Efter lite tester och tittande så konstaterar jag att det är kompressorremmen som slirar och tjuter nått alldeles vansinnigt.
Hmmm dags att leta AC verkstad och fylla på kyl-media och smörjning är min tanke.

Bilverkstäder finns det gott om längs vägarna

Tyvärr är det ingen av dem som kan detta med AC.
Men alla vill hjälpa till så de pekar oss vidare till en annan som de säger att kan osv osv
Nu skall vi inte överdriva, utan jag fick nog riktig hjälp vid tredje träffen.
Först förstod de inte alls vad jag ville, fast de trodde det och var väldigt konfunderade varför jag ville göra det de trodde att jag ville, som jag inte ville .
Jag ville ha ACn fixad

När vi står där och diskuterar vad jag vill och vad de tror att jag vill, dvs gestikulerar och pekar osv, frun talar svenska väldigt t-y-d-l-i-g-t, men inte heller det hjälper så har vi tur och en kille som kan engelska kommer och tolkar.

Aha! Säger de när de förstår vad jag vill. Nä de kan inte fixa ACn, men pekar vidare … Då säger Mr English att han ändå skall ditåt och kan visa vägen, mycket tacksamt! Pay it forward …
De kör före oss och visar vägen till ett stort industriområde där det sitter en vakt vid en stor stålport.
En kille från verkstaden går och pratar med vakten och medan porten gnisslande åker åt sidan så säger Mr English: Good luck! Skrattar och åker därifrån.
Frun misstänker att detta är det sista vi ser av världen …

Killen som följde med från verkstaden går före in i industriområdet, kommer till en jättestor port där en annan man möter upp och vinkar in oss.
Vi kör in och längst in finns det ytterligare några män, och dessutom en ”AC-maskin”, hurra we will live another day!

Därifrån kom vi, scary va?

De håller på att undersöka och tömma ACn och fylla på ACn, det tar en stund

Men tyvärr kör de helt fast. Först säger de att tjutet är helt normalt (vilket iof två Toyota verkstäder också tyckte), men när det inte slutar och kompressorn jobbar väl trögt/högt tryck så säger de : kaputt! Korsade armar … vi börjar kunna det tecknet nu

Well, ingen ide att bryta ihop.
Dags att take a trip to the 80s och köra med nervevade rutor.
Kan säga att skillnaden att sitta i AC +20 och fuckin fläkta sig i +35C med fönstret nere … ja den är stor!
Men vi lider inte ihjäl oss, det ger bara krydda till äventyret, i alla fall i början.

Kör vidare på ganska händelselösa vägar, bara transport.

Det lilla braket är att vi kör förbi en damm, som jag glömt namnet på, men enligt Davit så är det världens näst högsta betongdamm, 271.5m
Jättehögt! Som vanligt svårt att fånga på bild.

Bulan såg en bil längst ner och den var så liten att man knappt såg den, då förstår man att man är högt upp i vilket fall.

Japp, samma kläder som de senaste 176 bilderna

Fortsatte köra tills vi blev hungriga och stannade vid en restaurang som låg vid vägen och hade massa lastbilar utanför, vi hoppades att den gamla sanningen om att vägkrogar med mycket lastbilar utanför är bra.
Denna gång var det faktiskt så, riktig god mat!

Ja ja, jag skall äta upp

En rolig sak var att polackerna jag var i Albanien med, hade passerat och ätit (?) här 2015

Klistermärket till vänster.

Sen började det gå uppför igen

Mäktiga berg i horisonten

Tyvärr kom vi lite sent till vår camping spot pga av verkstadsbesöket (och felkörning, fast det verkar så amatörmässigt ), men vi hittade ett riktigt bra ställe med grym vy över bergen runtomkring 

En lite sen Camp up!, så var ännu en händelserik dag till ända

Edited July 20, 2016 by MrWIB
Meningsbyggnad

[MrWIB]

Dag 18, 23/6 Mestia

 

Vi tog en välförtjänt sovmorgon till 0830 tiden, väldigt länge för att vara oss.

Gott att stoppa ut huvudet ur tältet och mötas av detta

Vi kom ju som sagt lite sent och körde in i skymningen, det gör att man inte är riktigt 100a på hur man står, dagsljus är inte att överskatta!
Men tycker jag lyckats bra med min uppställning

Dags för frukost, nej, Bulan ber inte, han är nog bara lite trött

Sen dök de upp, som från ingenstans …

Alla ville smaka på frukosten

Jag undrar hur det är att bo där uppe …

Kossan kommer väl inte närmare pappa!?

Sen var det dags att använda apostlahästarna och hikea till ett fint vattenfall några kilometer uppströms
Vi korsade floden

Vi tog kort framför bergen

Tyvärr blev hiken totalt misslyckad.
Leden/stigen var väldigt dåligt utmärkt och vi mötte många människor som letade efter samma sak som vi, dvs vattenfallet.
När vi trodde vi var på rätt väg och stretade uppåt, lite trötta och hungriga efter att ha gått fel minst en gång, så mötte vi en lagom tjock herre som kom nerför stigen och sa: Its only the glacier up there, 5-6km. The water fall is on the other side of the river … not worth it, Im going back down.

Jaha sa vi, vad gör vi nu? 5-6km är ca 10km ToR, kan vara segt utan jättemycket mat och vatten.
Bäst att äta och bestämma sen tänkte vi, så vi åt våra smörgåsar plus frukt och sen beslutade vi oss för att gå ner och till andra sidan för att kolla på vattenfallet.

Vi gick ner och över floden och upp för floden på ”rätt sida”. Tyvärr tog stigen slut ganska snart, bara att vända.
Det visade sig senare att man skulle fortsatt upp en bit på den stigen vi gick när vi mötte den lagom tjocke herren, för att sedan gå en bro över till andra sidan och där fanns vattenfallet.
Det där med att lita på folk ”som vet”, jag är tveksam.

När vi kom tillbaka till bilen så var det dags att tvätta sig i floden, hade svettats en del och inte tvättat oss på nån vecka (eller dag …).
Det var satan så kallt i vattnet, inte konstigt eftersom floden är smält snö och har sin början ca 4km uppströms.

Nåja, lite renare och fräschare så packar vi in oss och sätter fart mot dagens mål, Mestia.
Vi kommer dit utan några konstigheter och bestämmer oss för att fortsätta mot Hatsvali som ligger ca 8km därifrån.
I Hatsvali finns det en ”linbana” (sittlift) där det finns ett cafe på toppen, bra utsikt och gott kaffe utlovas.

Men innan vi åker upp så vill vi äta, lyckligtvis finns det en restaurang vid liftens början som Davit har rekommenderat.
Vi knallar in och som tur var är vi enda gästerna för servicen är allt annat än snabb. Mitt i allt går strömmen och vi är rädda att vi skall bli utan mat.
Men maten kommer och är utsökt, riktigt riktigt bra, Bulan ger den 5 stjärnor!

Mitt bordsskick gör att Sverige måste skicka ambassadörer och be om ursäkt
Roligt att de har RC Cola som är tillverkad i …

Efter att ha ätit oss lätt runda, så går vi ut för att åka lift, då är den stängd.

Lika bra det säger vi och letar campingplats lite på känn.
Ibland skall man ha tur och det har vi och hittar ett super nice ställe på en blomsteräng, passande eftersom det vankas midsommar.

Inte mycket annat händer utan vi nattar oss och känner oss ännu en gång nöjda med dagen

Edited July 20, 2016 by MrWIB
La till en bild och text till densamme