Från resor & overlanding

Hösthelg i Bergslagen

Premium medlem CampForCer och rob_bor har en episk resa!

Story Highlights

  • Så kom äntligen den helgen jag sett fram emot. Weekend med körning i Bergslagen med sin vilda natur, och inte heller alltför långt från platser jag bott i som liten kille.

Tanken med denna tur var att kika runt lite i området och känna på hur vägarna, atmosfären och eventuella camps och sevärdheter kan se ut för en framtida tur med fler bilar. Vi återkommer om det längre fram, jag och @rob_bor (Robert) som också var med på denna resa. Jag frågade Robert någon gång under sensommaren om han hade lust att hänga med på “rekognoseringstur” i Bergslagen under senhösten, och det gjorde han  :-D

Hur som helst – hösten gick och jag såg mer och mer fram emot detta. Särskilt då jag inte kom iväg på @thorsteins fina hösttur i Norge, och inte heller på den Norge-tur jag tänkt åka själv med sambon och hunden.

Under månaderna som passerade fram till avresa var det mycket Google Maps, Trafikverkets kartor och diverse annat material för att så småningom (finns det ordet på norsk??) komma fram till en planerad slinga på modiga 600km, mestadels grusvägar :-)

Dagen innan avresan till vår mötesplats för helgen (Örebro) undrade Robban om vi skulle åka tillsammans i en bil, eller om vi skulle köra var sin. Kunde ju vara roligare att åka tillsammans och snacka så det blev vad vi beslutade för denna helg.

Bilen slarvpackades med “låd-kitet” från sommaren, rätt in i bilen bara. Enda planeringen som förekom var att Robbans kamin, ryggsäck och tält skulle klämmas in när vi möttes upp.

Gott om plats för Robban…   Dock känns det aldrig klockrent att plocka ner lastgallret, vilket behöver göras om man fäller sätet. Kanske skall man skaffa ett “varubilsgaller” bakom förarsätet att slänga in vid behov?

Fram var det bara kaffet och den aldrig nyttjade kartboken som kom med. Varför har man alltid karta i pappersform? Använder ju aldrig denna… Kylen fick i alla fall åka med, även om den bara innehöll det viktigaste. Frukost, entrecote, öl o bea-sås :-D

Vädret var mulet men skulle bli bättre med helgen. Klart förväntansfull på att testa camp med lava o ved-kamin. Nytt för mig. Min lava fick stanna hemma då Robban erbjudit sig att ta med sin, och därtill kaminen. Jag hade i alla fall veden med – och yxa!

Med lastad bil och 95km/h ligger förbrukningen tacksamt lågt. Dock bara en tom Rhino Pioneer platform på taket.

Under vägen mot Örebro stannade jag till vid Göta kanal, utmed E20. Det var dags för fika och en liten paus.  Det var väldigt lågt vattenstånd i kanalen. Tydligen pågår något reparationsarbete i kanalen.

Jag är en sucker för gammaldags genuina caféer så även detta ställe (Daisys) kommer nu med på cafélistan jag delat tidigare. Nice ställe!

..och fikat var kanon. Räckte bra till mig… Har ju planerat att påbörja viktkorrigering inför julfirande 2018 så man fick ju hålla igen lite…   Ja, det är MITT fika  :-)

Mitt i fikat ringde Robban och sa att han kommit iväg lite sent fr Stockholm så jag kunde sitta och njuta i lugn och ro – det var ju trots allt bara 80km kvar till Örebro.

Hämtade upp Robban och vi slängde in sakerna i min bil (denna gång). Nästa gång får vi kanske prova att åka Wrangler Rubicon istället.

Under de timmar vi färdades under helgen hann vi avhandla ett antal ämnen. Ruskigt roligt!!  Det hade ju varit förlust att åka var sin bil och behöva ta det över radion. Det hade varit svårt… Robban har ju valt en Wrangler med bensinare, vilket inte är supervanligt numera i skattelandet Sverige. Min bil presterar inte riktigt lika i acceleration som hans 300hk bensin-sexa :-D

Mörkret kom snabbt och vi var ute på våra vägar. Från Örebro körde vi upp till Nora som egentligen var den planerade startpunkten för rek-turen.

När vi vände på detta ställe, i kolmörker, kom det plötsligt en häst travande med sulky o gubbe bakom. Ingen lampa eller reflex, bara från ingenstans. Det skall tilläggas att det INTE fanns några hus eller liknande på mycket långt avstånd…   Vad gjorde han där???

Vi följde någorlunda den planerade rutten, delvis med gps och delvis på måfå (ytterligare ett uttryck som jag undrar om det finns på norsk?)

Kvällen passerade och vi hann med många långa mil, närmare 200 km, på dessa småvägar. Vände bara på ett ställe vad jag minns nu.

Plötsligt passerade vi Finngruvan. Hela området i Bergslagen är ju ett gytter av gamla gruvor. Vi fortsatte vägen rätt fram vid Finngruvan eftersom det var klart körbart och inga skyltar eller bommar.

Efter en stund kom vi till en duktigt gammal skylt med “Trollstenen”.

Vi skippade dock att utforska denna då det var sent och alltför svart. Nu var det dags att finna lägerplats tyckte vi båda.

Efter någon mil på denna väg kom vi fram till en större väg – och naturligtvis satt där både de oönskade skyltarna och en bom. Dock var bommen tacksamt öppen…  …denna gång.  Det får nog sägas att flertalet vägar och bommar varit öppna, och det har inte heller varit många skyltar eller bommar. Helt olikt Göteborg och Stockholm alltså. Skönt!

Körde vidare mot första platsen som var markerad som möjlig camp. På kartan hade jag satt ut ett par markeringar med noteringen “Possible 4X4?”. Dvs problem av något slag enligt fotot/kartan i Google Maps… Här skulle det onekligen bli problem att komma över, och det var minst 4m ner…

Efter en obligatorisk “check” konstaterade vi att man skulle möjligen kommit över med en fyrhjuling!  Bara att leta sig runt om vi skulle hitta vår camp.

Nu gick Robban på “känn” och vi siktade in oss på en liten grusväg som ledde åt rätt håll. Inga skyltar, inget “Privat” och inga bommar – så kommer vi till en gård…  Två stora hundar möter upp. De hoppade inte och de skällde inte. Det är INTE alltid ett bra tecken! Stannade bilen och glipade lite på dörren. Hur farlig var vovven…?  Den verkade “under kontroll” så vi väntade in ägaren. Snabbt såg vi två ynglingar framme vid gården, i mörker. Det var även en kvinna, eller som Robban snabbt uttryckte det – en “Red neck”.  haha   OK – jag håller med!  Det var verkligen Hillbilly land, med Rednecks…

Hon undrade naturligtvis varför vi kört in på deras väg mot gården mitt i natten, eller i alla fall sena kvällen. Jag förklarade snabbt att vi var en från Göteborg och en från Stockholm, tillsammans med en gps. Då får man räkna med att det går såhär…  :-D

Hon var dock tillmötesgående så hon erbjöd sig att flytta deras Volvo så att vi kunde passera gården och köra över deras egenbyggda lilla bro bakom garaget. Då skulle vi komma ut på den vägen vi ämnat köra till.

Varför vände jag inte redan där…?!?!?    Nu visade det sig precis att “bron” var just EGENSNICKRAD. Fem-sex meter lång, över en mindre å, och byggd endast av löst liggande 60x60mm reglar och ett par plyfaskivor som låg lösa här och där.   Jag gick skeptiskt ut och kollade. Körde de obligatoriska sparkningarna på några plankor och frågade om den verkligen skulle hålla för våra nära 3 ton? “Jadå – kör du bara. Vi brukar köra över där med våran bil”.  “Ja, men det är en Volvo V70” grymtade jag klagande.  “Men vi kör över med våran varubil också ibland” sade Rednecken, tillsammans med Robban som “erbjudit” sig att minska vikten och istället GÅ över…  Tack tack…!  hahaha

Jag fick aldrig något svar på vad det var för varubil och inte vad den vägde. Till slut chansade jag och körde över…  Saaaaaakta ut med nosen – skulle det knaka lite i mörkret…?  Nej…  det var tyst.  OK – gasen i botten!!  Det gick!  Aahhhh   Skönt!!  Fan vad läskigt – och varför körde vi inte runt!!  Det hade varit max 2 km omväg  

Så kom vi fram till den plats jag markerat. Snabbt såg vi att det endast var en vändplan på ett “hygge”. Därtill relativt kladdigt i leran. Dock fanns det bra med plats för Robbans lavvo så vi ställde bilen och nyttjade lamporna på Toyotan till att praktisera “Varde ljus”… och strax var lavvon uppe och vi kunde knåpa med kaminen!

Det fungerade utmärkt. Temperaturen steg, och röken tilltog dramatiskt. Periodvis fick vi faktiskt utrymma då det sved i ögonen. Fattade aldrig exakt varför det blev så rökfyllt. Det var torr björkved och det brann på rätt bra tyckte vi – och så plötsligt var det bara glöd och rök…

Vi fick då bra fart i kaminen allt eftersom kvällen led mot natt. Vid några tillfällen knäppte det till i kaminen och vi kunde “se in” till elden genom små hål i plåten. Det visade sig på morgonen att vi eldat så pass att svetsarna släppt lite…

Efter en god natts sömn på Expeed’en, tjuvlånad av kidsen, och höstens nya 5-säsongers Mammut sovsäck tyckte jag mig vara redo för en ny dag vid 7.15  :-D  Det tyckte INTE Robban…  Herr’n i andra delen av tältet var så inbäddad i militärens sovsäck och fransk yllefilt att jag inte var säker på vad som var upp, ner, fram eller bak där. Snacka om inpackad!  Senare fick jag höra att det varit lite kallt framåt vargtimmarna. Robbans sovsäck var något tunnare än min, men dock med gott om plats inuti till ägarens glädje :-)

Eftersom herr’n sov vidare och jag inte fann tändstickor så provade jag en ny variant av tändning. Det enda som brann i tältet sedan min sovsäck öppnats var den lilla Mr Buddy Heater jag testade i lavvon. Helt OK, men mycket värme drog ju givetvis rätt ut genom öppningen i toppen av tältet…

För att få fart på kaminen tog jag en liten trästicka och tände genom att pilla in den innanför gallret på gasolvärmaren. Sedan fick den agera tändsticka till den riggade brasan i kaminen. Inte så lätt, men man vill ju inte väcka björnen…  haha  Tids nog vaknade även nr 2 och vi hörde även aktivitet utanför, en bit bort. Det var en jägare som kom gående. Trevlig snubbe.

Väl utanför tältet konstaterade vi snabbt att det var minst lika lerigt på vändplanen som vi gissat. Nu är inte bilen ren längre…

Elden tog sig så småningom och vi kunde fixa med lite frukost. Stekt fläsk, stekt ägg och smör på tunnbrödmackor. Lite juice och kaffe så var man igång!

Så var vi slutligen klara med sovande, eldande och sedermera nedpackande av saker o tält. Klockan var skrämmande nog 12.30 när vi rullade ut från hygget…!  Sa jag att jag vaknade 7.15…?  :-D

Vi satte av mot nya delmål på kartan. Även om man försöker undvika så hamnar man bitvis på asfalten…  Vi försökte efter bästa förmåga se framför oss hur landskapet skulle se ut i vår-grönska, och inte novembergrått…  Inte så enkelt :-D

Efter några kilometer var det så dags att ta av på mindre grusvägar igen. Både jag och Robert kände att det verkligen var många nedgångna hus och gårdar, gamla industrier och svunnen tid. Överallt…!  Under hela helgen kan vi inte påminna oss att vi sett ETT ENDA hus byggt efter 1975. Däremot fanns det många röda gamla hus med vita knutar, i varierande skick.

Här passerade vi en gammal kraftstation, brandstation (?) och även en bilskrot. Den senare knappast med 5 stjärnor i miljörankning…

Väldigt många fina grusvägar, och som nämnts, mestadels öppna för alla att köra. Stort plus för det!

Rätt som det var kom vi fram till ett vägkors där det deklarerades att vi kommit in i Sveriges största naturvårdsområde, rekreation- och vildmarksområde. I alla fall enligt skyltarna från Svea Skog. Området heter Malingsbo-Kloten. Här var det märkt med symboler var det fanns vindskydd och diverse andra intressanta platser.

Vi rekade runt och passerade ett antal platser där det fanns utrymme för 10-15 bilar. Dock var några utan utsikt, men bra med plana ytor.

Snurrade vidare på vägarna och mötte en HillBilly-Audi som hade svårt att bromsa ner när han kom skenande över ett backkrön. Ibland är man glad att man sitter lite högre, även om det är långt ifrån en Arctic Truck, eller för all del en TGB13-bil…    Ett par jägare stötte vi på och växlade några ord. Relativt många av dessa var ute denna morgon.

Vi siktade in oss på en plats som verkade lovande på kartan. Rätt som det var rullade vi in på en plats med fina vyer, vindskydd, eldstäder och plats för relativt många fordon. Nice!  :-)

Vi rullade vidare mot nästa “ort” på kartan, “Kloten”. Med det namnet hade vi inte stora förhoppningar. Själv hoppades jag finns lite kaffe.

Precis som förväntat var det ett litet vinterstängt samhälle. De hade dock en fin-fin rastplats intill en sjö, med bord och gott om plats. Dock avspärrat för vintern.   “Öppnas efter tjällossningen” stod det. Duktiga svennar som vi var stannade vi utanför snöret och lagade lunch i mysig miljö. Många var de som saktade ner och kikade på utbölingarna…  haha

Här fick vi köra lunch med för-lagad korvstroganoff – chili edition :-D

Vi beslutade oss för att inte slå upp tältet fullt så sent, och i totalmörker denna kväll. Därför siktade vi in oss på ett par av de utmarkerade camp-platserna. Efter ett par mil rullade vi utmed en sjö och det var på håret att vi missade en av de platser vi letat. Nu fick det räcka med körning för idag.

Medan Robban kämpade med att finna lite extra ved körde jag iväg ett par hundra meter för att kika på ytterligare ett par möjliga platser längre fram. Under den lilla turen funderade jag på Robbans situation. Han hade yxa, men inget tält eller mat just nu. Litar han verkligen på att Toyotan skall komma tillbaka…?  Han är ju onekligen långt ut i tjottahejti…  :-D  Efter vad vi noterat under dagen var mobiltäckningen obefintlig…  haha

OK – jag körde tillbaka, och det där med att inte slå upp tältet i mörker….  samma lösning som kvällen innan – i skenet av Toyotan…

Denna kväll hade vi dock god koll på Robbans nya kamin. Nu var skorstenen snabbt på plats, elden igång och ölen öppnad :-D  Vi hade mörker, men det var faktiskt inte sent. Tror det var runt kl 17? Efter en tid beslutade vi att fixa käk. Det fick till kvällen bli två entrecote, lite paprika, bearnaise och annat. Mätta blev vi och snacket var igång :-D

Sedan rullade tiden på, en liten stund. Robert satt på en stol medan jag förberedde ved med den nya EKA-yxan, made in Sweden. Japp – sucker för sådana saker med hantverkstradition…

Vedklabbarna delades utan större problem, trots yxans begränsade storlek. Använde den dämpade släggan vi hade för tältpinnarna. Bang, bang på yxan så sprack de fint isär.

Sedan var det dags att fixa lite spinkig tändved för den kommande morgonen. Ville ju inte att Robert skulle frysa även under söndagsmorgonen…  Tyvärr var jag inte riktigt lika försiktig med yxan då jag flisade upp stickorna…  Det gick en stund…  

Yxan är verkligen fett vass!!  Kan ju säga att man med enkelhet senare kunde följa spåret ut till bilen, utan att vara blodhund…

Som tur var hade jag koll på var förbandskudden fanns i bilen. Med den ute så kunde Robert fin-fint leta fram en gasbinda med inbyggd kompress. Världens minsta…. haha  Rullade ihop den över tummen och kunde sedan “njuta” av den bultande känslan resten av kvällen och natten. Inte optimalt då man på morgonen behövde fixa med frukost, disk och packande av allt…  Ja ja  – kunde lätt gått värre. Det är jag HELT säker på…!  hehe

Oavsett bandage eller ej – varmt som satan blev det även denna kväll  :-)

Vi tog oss på morgonen så iväg och siktade mot Sala och Silvergruvan. Dock insåg vi att vi inte skulle hinna med det i tid och efter en kaffe vid bensinstation så beslutade vi oss för att vi var nöjda med de camps vi funnit och att det var bäst att styra söder ut mot Örebro igen. Där väntade Roberts familj och så även Jeepen för återresan mot Stockholm.

Vi tänker oss att åka tillbaka efter tjällossningen igen. Bergslagen är fint – Hillbillys eller inte  :-D

Tack @rob_bor för många glada skratt, inspiration och mycket trevligt umgänge denna helg!  Nu siktar vi på 2019, efter julträffen då förstås!

 

 

Tags
Show More

Andreas Eriksson

Administrator och ägare av Overlanding.nu. Jag äger en Nissan Patrol GR 2003 som jag använder till resor långt som kort.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Close