Från Overlanding.nuFrån resor & overlanding

Vårträff 2018 – 1000km fantastisk sammanhållning

Story Highlights

  • 1000km med precis lagom dammiga grusvägar, 20(!) bilar, gäster helt från Åland, Molde och Bergen, en ny bil inskaffad bara för att komma med på tur, samt en helt nyriggad och aldrig provad bil. Ta allt detta plus en god del faktorer till och servera det i ett fantastiskt väder med ett helt fenomenalt gäng gubbar och gummor – hur kan det gå fel?

Normalt sett när vi ska på tur på Svenska sidan gränsen så träffas halva delegationen  – ca – på Alnabru utanför Oslo för att köra tillsammans bort mot Charlottenberg. Denna gången var det bara två av tre guidebilar som träffades där – alla andra hade sådan reslust att de hade lämnat den norska huvudstaden länge innan oss. Med bara två bilar i följe kan man å andra sidan hålla ett rätt mycket högre tempo än i sällskap med 18 andra bilar, vilket fick Eriksson och mig att komma ikapp de andra relativt tidigt på avtalad mötesplats.

Den vanliga mötesplatsen, husbilsparkeringen utanför det enorma köpcentret vid Charlottenberg, visade sig vara en rejäl bom. Alla husbilar i hela världen var och bunkrade billigt fläsk och stärkande dryck så vi meddelade resföljet via allehanda media samt via radio att mötesplatsen blev Circle K rätt över vägen. Där var det gott om plats att ställa upp de totalt 20 bilarna som skulle med oss på tur.

Med så många bilar hade vi tagit ett par förhandsåtgärder i form av deltagarlista utsänd till alla på förhand samt delat in sällskapet i 3 grupper med en gruppchef och ett ankare i varje grupp. De olika grupperna kunde operera helt oberoende av varandra då de tre gruppledarna hade rutten på sina navigationsinstrument och med ett ankare som höll ett öga på kön och meddelade gruppchefen om någon föll efter. Detta visade sig fungera över förväntan bra och sällan har en dryga 2,5 km lång bilcortege rört sig så smidigt över så lång sträcka.

Efter ett relativt informellt förarmöte så rullade vi ut i riktning Stöllet, Värmland via omvägar. Där hade vi avtalat uppmöte med ytterligare deltagare och avtalad tid var ca 19.00 med lagom spansk slingringsmån.

Då klockan närmade sig 18.30 och hela gänget skulle vada över en liten älv så bröt jag och tre bilar ur kolonnen för att, med lite högre snittfart, kunna möta de sista deltagarna till avtalad tid. Om man lägger i hop hastighetsskyltarna längs vägen så får man en betydligt mer förlåtande hastighetsgräns än den som tidvis råder längs vägen mellan Torsby och Stöllet. Så då gjorde vi det… Vi kom fram till avtalad tid, spansk sådan…

Efter att ha telefonerat till Eriksson, gruppchef i grupp 1 och dessutom chefsnavigatör för hela turen, så enades vi om att ” utbrytargruppen ” skulle forcera vidare till Camp och rekognosera denna samt förbereda denna för 20 ekipage av varierande storlek och platsbehov. Så sagt, så gjort.

Campen vi hade valt för denna första natt är en väldigt mysig plats i närheten av Granberget, precis vid gränen till Dalarna och Värmland. Vi upptäckte den på väg hem från Vildmarksvägen för 2 år sedan. Då var vi tre bilar – denna gången liiite flera.

Med förenade krafter och med hjälp av en Land Rover så städades platsen upp på små träd och buskar och när resten av gänget anlände Camp – ca 90 minuter efter oss – så var det plats till 30 bilar 🙂.

Det samlades ved till en litet lägerbål – både för trevnadens skull plus att många av oss gillar att tillbereda maten över just öppen eld. Efter kort tid så kockades det i samtliga deltagares kök samt över elden.

Liten digression: När jag är på tur så har jag lust att få sänkt skuldrorna och slappna av. En stor del av detta är att njuta av matlagning vid camp. Visst, om regnet står som spön i backen så är kanske njutningen med matlagning inte helt där men vid varmt och soligt väder så skall det njutas. Jag såg på en Youtubekanal där killen som visade upp vad man skulle ha med på Overlandingtur visade sig vara fanatisk motståndare av att ” do the dishes ” så därför åt han i princip bara färdiga rätter när han var på tur…. Nisse…. Livet är för kort för Dafgårds, First Price, Fjordlands etc…

Det blev en relativt tidig kväll på samtliga och mina barn och jag hade parkerat helt nära en liten fors vars ljud vaggade oss i sömn på ett mycket behagligt sätt.

Dagen efter så strålade solen men det var märkbart kallare än kvällen innan och det visade sig att flere än jag hade vaknat av att det var iskallt under natten. Helt ner mot nollan enligt någon.

Det kokades gröt, stektes bacon, njöts av färkst bröd och i ett kök så avverkades frukostentrecoten tillsammans med stekta ägg – breakfast of champions.

Innan avresa så hölls ytterligare ett litet kort förarmöte för att upprepa informationen från dagen innan samt för att gå igenom dagens program.

Lördagens program var att ta sig via småvägar till Malung och sedan Mora där vi skulle besöka Morakniv concept store samt äta lunch. Efter lunch så stod Älvdalens skjutfält på repertoaren där vi hade planerat in kvällens camp – ja vi hade kollat om det var övning innan…

På vägen till Mora så var det både snö i vägkanten samt riktigt dammiga grusvägar vilket gjorde att den bakre delen av gruppen hade lite problem med att hålla följe med den främre. Stundtals var sikten inte ens fram till motorhuven och det enda som hjälpte var att öka avståndet till framförvarande bil vilket sträckte ut kolonnen till närmare en halvmil. Men med god navigations- och radioutrustning är det egentligen inget problem. Alla kom fram till Mora 🙂.

Vi gjorde ett snabbt besök till Moraknivs concept store och några av oss hämtade upp våra förhandsbeställda knivar med Overlanding.nu lasergraverat in i bladet – väldigt häftigt! Det var flera som gick ifrån butiken med mer knivar än de hade tänkt sig. Den mycket hyggliga tjejen i kassan gav oss dessutom flera paket med plåster – självklart i Moraknivs vattentäta fodral. Superservice där alltså!

Efter avklarad knivhandling så gjorde vi lunch helt vid Siljans strand. Det grillades och stektes och kokades så lokalbefolkningen stirrade med stora ögon. Vi hade även de lokala shitkickers innom som skulle visa hur manliga deras bilar var och med fara för både sig själva och andra så gasades det på – väldigt manligt…. – så röken stod och bilarna var över hela parkeringsplatsen. Jaja…

När lunch var förtärd och samtliga hade besökt bekvämlighetsinrättningar med rinnande vatten – vilket saknas i skogen – så rullade vi genom Mora i riktning Älvdalen.

Det är så fantastiskt vackert i Dalarna att jag har lust att ta en tur dit upp igjen men med mer tid till förfogande. Det är dessutom gott om fina vägar om man vet var man ska leta – det gör jag 😉.

Vi klarade av vägen upp till Camp inne på Älvdalens skjutfält utan någon dramatik och alla var mycket nöjda med val av plats till Camp.

Då turen från Mora till Camp hade tagit relativt kort tid så var inte middag det viktigaste denna kvällen. Det var bad i älven som rann nära Camp samt socialiserande med alla i gruppen under tiden man avnjöt välkylda drycker. Det rådde en helt galet bra stämnig i bland samtliga deltagare förstärkt av det fina vädret – och kanske även av de kylda dryckerna.

När det väl blev middagsdags så visade bland annat delar av Göteborgsdelegationen upp en försvarlig arsenal med köksutrustning – närmast storköksprestanda på dom gubbarna. Resten av oss höll oss till lite mindre grillar och det lilla lägerbålet.

Det blev en jä.ligt sen kväll/ tidigt morgon denna Lördagen vilket jag menar är en ren avspegling av den närmast lyriska stämnign som rådde i Camp. Vi senarelade avresan en stund för att vara på den säkra sidan…

Söndagens mål var Camp Lekvattnet vilken numera har ett närmast legendariskt status i Overlanding kretsar. De som känner till den nickar samtyckande, de som kommer till den för första gången blir hänförda. Stor öppen yta, plats till många bilar och helt i närheten av vatten – fantastisk kort och gott. Tyvärr var delar av gänget tvugna att bryta upp och lämna oss redan på söndagskvällen men förbluffande många svenska deltagare valde att stanna kvar – annandag Pingst har fått ge vika till fördel Sveriges nationaldag vad gäller ledighet. Ett val som Svensson fortfarande inte helt varken förstår eller är speciellt eniga i. Att välja Midsommarafton som nationaldag – en väl etablerad tradition – nä, det hade varit för enkelt för de styrande. Sorry, digressioner är jag något av en expert på…

Även ett par lånväga gäster valde att lämna oss på söndagskvällen grunnat den långa turen hem.

Innan middag så tog flera bilar ett varv på spåret ” Tobbes Revenge ” vilket ligger helt i närheten av Camp. Mest för att sträcka lite på benen och för att vi kunde. De övriga deltagarna roade sig med att bada i sjön och till att bara slappa.

Kvällens middagar tillbereddes i stora delar på lägerelden och avnjöts med det som var kvar av kylda drycker.

Då lördagen hade varit så lång så blev söndagen betydligt kortare och jag var nog en av de första att krypa till kojs.

Även måndagen bjöd på ett väder som aldrig slutade imponera. Vi bröt Camp ca klockan 10.00, tackade av dem som skulle resa andra vägar än oss och så satte kvarvarande bilar kursen mot Charlottenberg där vi beslöt oss för att ta lunch. Jag klarade av konststycket att guida in oss på ett återvändsspår men i övrigt så skedde det extremt lite dramatiskt på vår resa mot Charlottenberg. Inte ens när Knut Arne och Steinar kryssade ” Bron är Sprängd ” med sin helt orginala Jeep Sahara så blev det dramatiskt.

Vi klarade av lunchen inne på köpcentret, vinkade adjö till gutta från Molde och satte oss i bilarna och styrde mot Oslo. Tystnaden på radion talade sitt tydliga språk: Massor av intryck som skulle behandlas samt ett gäng riktigt trötta Overlanders.

Vi, Andreas Eriksson och jag, Jon Wiberg, vill tacka deltagarna för en fantastiskt hygglig Vårträff! Utan erat goda humör, kunniga bidragande och eran entusiasm så hade detta aldrig blivit så lyckat som det blev. Så tusen, tusen tack!

Eriksson och Wiberg, out!

Tags
Show More

Jon Wiberg

Bosatt i Norge sedan år -97, just nu Kolbotn - ca 20km syd Oslo, ursprungligen från Göteborg. Far till tre glada barn som gillar att åka " pappabilen " och bo i tält :) Kör en Land Cruiser 120 2008 modell, införskaffades för ca 5 år sedan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Close