1725

Skuleberget och skogen däromkring är fint. Men som du säger kanske svårt att hitta avskilda vägar där. Jag håller mig söderöver i helgen Fredrik

Reseberättelse från 2:a turen 2020 Denna tur gjorde jag tillsammans med @Vikingstål Skattungbyn, Dalarna - Ämån - Njupeskärs vattenfall och tillbaka Ögontjänare gillar jag inte Avresa från Stockholm vid 0730, med mellanlandnng inne i stan för att släppa av sonen på skolan. Med lite köer, kaos och allmän stockholmstrafik så lämnade jag storstan en timme senare än planerat - klart onödigt att utsätta den mentala hälsan för fredagsrusning i Stockholm. Därefter följde odramatiska mil längs E18, och RV70 upp till Hedemora där jag svängde av mot Falun. Även denna del av resa var ganska trist - det mest dramatiska som hände var folk som tokbromsade till 10km/h under hastighetsbegränsningen så fort de såg en fartkameraskylt. Skärp er och håll jämn fart så slipper ni bry er om en fartkamera. Ond bråd död Mellan Falun och Grycksbo så var det dags att rasta min co-pilot - hunden Zoey - då blev det drama. Efter en kort promenad så markerade hon mot något som låg strax bredvid traktorvägen som jag svängt in på. Det var något inlindat i en plastsäck som var alldeles för kroppsformad för att jag skulle vare helt bekväm när jag gick fram. Zoey for runt men gick inte fram eftersom jag sagt åt henne att det inte var OK - Tack och lov var mina deckarfantasier om ond bråd död helt ogrundade och det visade sig bara vara slaktrester av vad som såg ut som en älg eller vildsvin - väldigt raggig päls och en trave ben och skinn. Helvete vad halt Väl på mötesplatsen i Skattunbyn norr om Orsa - Där diesel och lunch inhandlades så väntade även helgens ressällskap - @Vikingstål som hade kommit lite tidigare än mig. Vi hade bestämt att besöka några spännande raviner i Ämån som har de pampiga namnen Helvetesfallet och Storstupet på fredagen för att sen åka norrut för att hitta lämplig övernattningsplats. Ämån användes som flottningsled och har flera vattenfall som är värda att besöka. Jag blir helt förtrollad av strömmande vatten och kan stanna länge i stillhet vid ett vattenfall och bara njuta av kombinationen stillhet och rörelse. Vägen till och från fallen var isbelagd men med lite skicklighet och tur så hamnade jag inte vid sidan av vägen Ice Ice Baby, Ice Ice baby som det sjöngs när jag var ung. Vi vandrade ner i ravinerna på 3 olika ställen med risk för liv och hälsa. Ishacka och spikskor hade varit bra hjälpmedel för att inte vara på säkra siden i klättringen. 6 Flottningsränna i Storstupet Hängbro över Helvetesfallet Snön faller Vi lämnade ravinerna strax innan 15:00 med målet att åka 40 minuter norrut längs Ämån och övernatta vid en sidoväg som låg alldeles vid Ämån i närheten av Pilstupet. Det såg ut att var en perfekt nattplats. Tyvärr så var plogvallen 1 meter hög så vi nöjde oss med att gå ner till nattplatsen för att rekognosera om det var en bra plats - den var helt perfekt. För mig som bor i Mälardalen så är ju snö ganska ovanligt så att vägarna såg ut så här var ju positivt. Lite längre norrut hittade vi en avtagsväg där plogvallen var lägre och där det fanns gott om plats att stå med utsikt över sjön. Det fanns även ett vindskydd för oss att sitta i. Vi skottade oss genom vallen och slog läger vid en damm över Ämån. Natten förlöpte utan missöden och vi bröt camp ganska tidigt för att åka mot resans höjdpunkt Fulufjällets nationalpark och Njupeskär vattenfall. Regn och slask ända tills vi kom till Särna där började det snöa och på väg upp i 11% lutning så var det 5-8cm nysnö och kraftig vind som förgyllde resan Lunchpromenad och turister Det är 2 km promenad till vattenfallet och med obefintlig sikt och 20 cm nysnö i skogen så var det extra viktigt att stanna på spåret - klev man utanför så sjönk man ner till knäet. Blandad terräng med myrar och storskog och vacker bäck som inte hade frusit till. Det finns en rastplats 3-400 m från Njupeskär och där gjorde vi halt för lunch och vila. 130327 Sällskapet var det inget fel på Marcus var trevlig, hunden skötte sig bra och fåglarna uppskattade lite sällskap och korvbröd. När vi hade suttit och njutit av tystnaden och de 2-3 korpar som flög i ravinen så kom några andra upp till rastplatsen och uttryckte stor bestörtning över att vattenfallet var fruset. Va är det sant, vatten som fryser mitt i vintern - obegripligt. På vägen ner mötte vi några i snöstormen med trasiga mjukisbyxor och Adidas skor. Igenkänningsfaktorn från min egen tonårstid var stor - inga problem, vi kör. Skridskobana Nattplats 2 hade Marcus sett ut i en app och den såg riktigt lovande ut - tyvärr var det för mycket snö på vägen ner till ån där vi skulle parkera så vi gjorde bara ett försök för att sen vända söderut mot mer kända nattplatser. Jag körde fast i snön men genom att höja luftfjädringen till max och ändra till Discovery 4:an Terrain Response program så låste jag mitt diffen, stängde av anti-spinn och kunde slira mig ur snön. Fångat på film av Marcus så kolla på hans tråd. Nere i Älvdalen finns fina platser att stå vid Västerdalälven och vi provade på ett per ställen men det var oplogat och vi ville inte riskera att fastna nu när klockan började bli middag. Platsen vi stannade på var otroligt hal men vi hittade ett hörn med snö så vi klarade oss utan brutna ben denna gången Denna natten blev det minus 6 grader så jag startade dieselvärmaren kl 04 och fick lite behagligare temp de sista timmarna i bilen. Milslukare Discovery är en milslukare utan dess like - jag kan hålla marschfartlångt över hastighetsgränserna om jag vill, jag kan krypa i bilköer utan besvär och jag kan köra i ganska avancerad terräng. Jag ska göra ett separat inlägg om bilen i garage-tråden som visar lite mer. Resan hem gick i solsken och kroppen var stärkt efter naturupplevelser. Nu återstår planering inför resa 3 av 12. Väl mött / F

Ja, ringa kan vara bra. Googlar man runt lite så verkar folk åka skidor dit eller använda snöskor om det inte är i mars april då det kan vara tilltrampade spår så att man även kan gå med vanliga skor. Snödjupet i Dalarna är ju inte så imponerande så vem vet hur mycket snö som Fulufjället har fått :) Enligt SMHIs snödjupskarta så är det ju barmark hela vägen upp till dalafjällen.

Frågan är om det går att komma till Njupeskär på vintern? Det är en bit att gå och jag vet inte om leden är vandringsbar utan snöskor. Norr om Orsa finns annars Helvetes fallet och Storstupet som är ok att besöka om inte fjällen samarbetar. https://www.google.com/url?sa=t&source=web&rct=j&url=https://www.visitdalarna.se/boka/se-gora/1495615/helvetesfallet/detaljer&ved=2ahUKEwiJscvLhdbnAhUKwcQBHYVkDMUQFjANegQIBxAB&usg=AOvVaw2oHMqIkY_jiOKh19UpQfOD

Spännande, jag har sommarstuga utanför Leksand och funderade på om februari turen skulle utgå från den och in i skogarna mellan Djura, Leksand, Malung och Mora. Jag kan en del trevliga ställen med bland annat en "Bodega" liknande timmerkoja mitt i ingenstans. Jag tror att jag kan åka fredag eftermiddag till söndag nästa helg om allt klaffar. Vill du ha sällskap? Om inte vi får till det så åker jag söderut till skogarna runt Skottvångs Gruva på söndag till måndag. Som sagt februari har rusat iväg även för mig. Sen hjälper det inte att januari turen var sista januari och in i februari.

Nå, @Vikingstål vart bär det av i februari? 😀

31/1 - 1/2 2020 Stockholm - Stendörren - Vensbrinksberget - Norrköping - Stockholm Avresa från Stockholm innan värsta köerna börjar. Vädret bjöd på regn, rusk och grått men skönt att komma iväg på årets första tur. Jag tog E4 mot Vagnhärad för att spara tid trots att det finns trevliga vägar via Södertörn hela vägen ner till Studsvik, där naturreservatet Stendörren ligger. Stendörren Naturreservat Ett fantastiskt område där man kan komma långt ut i skärgården utan att ha båt. Öarna har hängbroar mellan sig och det är gott om klipphällar för bad och lek. Sista januari kan jag lugnt säga att jag hade öarna för mig själv. Planen var att vandra ut till ett vindskydd för att äta middag och ta det lugnt tills det var dags att åka till Södermanlands högsta punkt strax utanför Stavsjö. Första hängbron höll jag knappt på att ta mig till, det var så hala klippor att jag trodde jag skulle slå ihjäl mig. Jag tog mig över de tre broarna ut på av de största öarna. Till sist kom jag fram till middagsplatsen och kunde lasta av lite packning för att kunna utforska naturlivet lite mer rörligt. Enda sällskapet var hunden Zoey som följer mig som en skugga och älskar naturen. Vi såg några knölsvanar och lite annan sjöfågel men inget mer spännande än så. Jag stannade tills det var helt mörkt och hade nog stannat lite längre om inte vinden hade vridit till rakt sydlig vind och fyllde vindskyddet med rök... Zoey luktar fortfarande skogsbrand... Efter att ha blivit rökt vandrade vi tillbaka i skenet från pannlampan och åkte ca 1 timme till Vensbrinksberget. Även här tog jag motorvägen för att komma fram i tid. Vensbrinksberget Vid Stavsjö svängde jag in på grusvägar och till sist in på skogsvägar där det var 5cm lera från skogsbrukets maskiner ovanpå grusvägen. Halt och kul att köra i. Efter en odramatiskt natt i bilen så åkte jag de sista km till berget och kokade kaffe på spritköket... Märkligt hur härligt det luktar med värme från ett Trangia kök. Berget ligger på en av Sörmlandsledens många etapper (1000km vandringsled genom Södermanland) ganska enkel vandring och endast ett par km att gå för att se en 2,5m djup och 10m lång minikanjon gjord av smältvatten från istiden. Sen bar det av uppåt mot toppen av Södermanland - hela 123möh. Grått och skog så långt jag kunde se. Enda sällskapet var en havsörn som jag fick en suddig bild på med kameran På väg från berget tog jag långa omvägar på grus för att kompensera för alla asfaltmil jag gjorde. Jag har tänkt på att byta min Discovery 4 mot en Defender 110 och det fanns en hos en bilhandlare i närheten som jag var nyfiken på. Snygg men jag blev snabbt påmind om varför jag sålde min Defender 90 för flera år sedan. En Defender är inget för mig som har familj som åker med ibland. Trevlig tur som start på årets overlanding turer Allt gott och ses i skogen

Hej Inspirerad av "Vikingstål" beskrivning av hans projekt 12 månader, 12 turer bestämde jag mig för att göra ett försök.... Med några dagar kvar av januari så blir det lite stressigt och kortare tur. Det här är mitt första inlägg så jag kommer presentera mig ordentligt lite senare. Tanken är att på fredag den sista januari lämna Stockholm på lite mindre vägar för att snorklar mig fram till antingen Södermanlands högsta punkt strax norr om Norrköping eller att ta mig ut till ett naturreservat som heter Stendörren för det finns fina korta hiking stigar och några vindskydd som jag tänkte sova i. Troligen får hunden följa med men det är inte givet att hon kommer gilla övernattning under bar himmel i minusgrader, jag har ju sovsäck oklart om hon kommer frysa. Jag åker runt i en Discovery 4 och har ett hemmabyggt släp med taktält på. Skåpet är fortsatte work in progress. Det fram emot att dela även det projektet med ett som redan kommit längre i era overlanding äventyr. Fredrik