Search the Community

Så kom äntligen den helgen jag sett fram emot . Weekend med körning i Bergslagen med sin vilda natur, och inte heller alltför långt från platser jag bott i som liten kille. Tanken med denna tur var att kika runt lite i området och känna på hur vägarna, atmosfären och eventuella camps och sevärdheter kan se ut för en framtida tur med fler bilar. Vi återkommer om det längre fram, jag och @rob_bor (Robert) som också var med på denna resa. Jag frågade Robert någon gång under sensommaren om han hade lust att hänga med på "rekognoseringstur" i Bergslagen under senhösten, och det gjorde han Hur som helst - hösten gick och jag såg mer och mer fram emot detta. Särskilt då jag inte kom iväg på @thorsteins fina hösttur i Norge, och inte heller på den Norge-tur jag tänkt åka själv med sambon och hunden. Under månaderna som passerade fram till avresa var det mycket Google Maps, Trafikverkets kartor och diverse annat material för att så småningom (finns det ordet på norsk??) komma fram till en planerad slinga på modiga 600km, mestadels grusvägar Dagen innan avresan till vår mötesplats för helgen (Örebro) undrade Robban om vi skulle åka tillsammans i en bil, eller om vi skulle köra var sin. Kunde ju vara roligare att åka tillsammans och snacka så det blev vad vi beslutade för denna helg. Bilen slarvpackades med "låd-kitet" från sommaren, rätt in i bilen bara. Enda planeringen som förekom var att Robbans kamin, ryggsäck och tält skulle klämmas in när vi möttes upp. Gott om plats för Robban... Dock känns det aldrig klockrent att plocka ner lastgallret, vilket behöver göras om man fäller sätet. Kanske skall man skaffa ett "varubilsgaller" bakom förarsätet att slänga in vid behov? Fram var det bara kaffet och den aldrig nyttjade kartboken som kom med. Varför har man alltid karta i pappersform? Använder ju aldrig denna... Kylen fick i alla fall åka med, även om den bara innehöll det viktigaste. Frukost, entrecote, öl o bea-sås Vädret var mulet men skulle bli bättre med helgen. Klart förväntansfull på att testa camp med lava o ved-kamin. Nytt för mig. Min lava fick stanna hemma då Robban erbjudit sig att ta med sin, och därtill kaminen. Jag hade i alla fall veden med - och yxa! Med lastad bil och 95km/h ligger förbrukningen tacksamt lågt. Dock bara en tom Rhino Pioneer platform på taket. Under vägen mot Örebro stannade jag till vid Göta kanal, utmed E20. Det var dags för fika och en liten paus. Det var väldigt lågt vattenstånd i kanalen. Tydligen pågår något reparationsarbete i kanalen. Jag är en sucker för gammaldags genuina caféer så även detta ställe (Daisys) kommer nu med på cafélistan jag delat tidigare. Nice ställe! ...och fikat var kanon. Räckte bra till mig... Har ju planerat att påbörja viktkorrigering inför julfirande 2018 så man fick ju hålla igen lite... Ja, det är MITT fika Smarrigt! Mitt i fikat ringde Robban och sa att han kommit iväg lite sent fr Stockholm så jag kunde sitta och njuta i lugn och ro - det var ju trots allt bara 80km kvar till Örebro. Hämtade upp Robban och vi slängde in sakerna i min bil (denna gång). Nästa gång får vi kanske prova att åka Wrangler Rubicon istället. Under de timmar vi färdades under helgen hann vi avhandla ett antal ämnen. Ruskigt roligt!! Det hade ju varit förlust att åka var sin bil och behöva ta det över radion. Det hade varit svårt... Robban har ju valt en Wrangler med bensinare, vilket inte är supervanligt numera i skattelandet Sverige. Min bil presterar inte riktigt lika i acceleration som hans 300hk bensin-sexa Mörkret kom snabbt och vi var ute på våra vägar. Från Örebro körde vi upp till Nora som egentligen var den planerade startpunkten för rek-turen. När vi vände på detta ställe, i kolmörker, kom det plötsligt en häst travande med sulky o gubbe bakom. Ingen lampa eller reflex, bara från ingenstans. Det skall tilläggas att det INTE fanns några hus eller liknande på mycket långt avstånd... Vad gjorde han där??? Vi följde någorlunda den planerade rutten, delvis med gps och delvis på måfå (ytterligare ett uttryck som jag undrar om det finns på norsk?) Kvällen passerade och vi hann med många långa mil, närmare 200 km, på dessa småvägar. Vände bara på ett ställe vad jag minns nu. Plötsligt passerade vi Finngruvan. Hela området i Bergslagen är ju ett gytter av gamla gruvor. Vi fortsatte vägen rätt fram vid Finngruvan eftersom det var klart körbart och inga skyltar eller bommar. Efter en stund kom vi till en duktigt gammal skylt med "Trollstenen". Vi skippade dock att utforska denna då det var sent och alltför svart. Nu var det dags att finna lägerplats tyckte vi båda. Efter någon mil på denna väg kom vi fram till en större väg - och naturligtvis satt där både de oönskade skyltarna och en bom. Dock var bommen tacksamt öppen... ...denna gång. Det får nog sägas att flertalet vägar och bommar varit öppna, och det har inte heller varit många skyltar eller bommar. Helt olikt Göteborg och Stockholm alltså. Skönt! Såhär hette vägen som alltså var bommad. Körde vidare mot första platsen som var markerad som möjlig camp. På kartan hade jag satt ut ett par markeringar med noteringen "Possible 4X4?". Dvs problem av något slag enligt fotot/kartan i Google Maps... Här skulle det onekligen bli problem att komma över, och det var minst 4m ner... Efter en obligatorisk "check" konstaterade vi att man skulle möjligen kommit över med en fyrhjuling! Bara att leta sig runt om vi skulle hitta vår camp. Nu gick Robban på "känn" och vi siktade in oss på en liten grusväg som ledde åt rätt håll. Inga skyltar, inget "Privat" och inga bommar - så kommer vi till en gård... Två stora hundar möter upp. De hoppade inte och de skällde inte. Det är INTE alltid ett bra tecken! Stannade bilen och glipade lite på dörren. Hur farlig var vovven...? Den verkade "under kontroll" så vi väntade in ägaren. Snabbt såg vi två ynglingar framme vid gården, i mörker. Det var även en kvinna, eller som Robban snabbt uttryckte det - en "Red neck". haha OK - jag håller med! Det var verkligen Hillbilly land, med Rednecks... Hon undrade naturligtvis varför vi kört in på deras väg mot gården mitt i natten, eller i alla fall sena kvällen. Jag förklarade snabbt att vi var en från Göteborg och en från Stockholm, tillsammans med en gps. Då får man räkna med att det går såhär... Hon var dock tillmötesgående så hon erbjöd sig att flytta deras Volvo så att vi kunde passera gården och köra över deras egenbyggda lilla bro bakom garaget. Då skulle vi komma ut på den vägen vi ämnat köra till. Varför vände jag inte redan där...?!?!? ? Nu visade det sig precis att "bron" var just EGENSNICKRAD. Fem-sex meter lång, över en mindre å, och byggd endast av löst liggande 60x60mm reglar och ett par plyfaskivor som låg lösa här och där. Jag gick skeptiskt ut och kollade. Körde de obligatoriska sparkningarna på några plankor och frågade om den verkligen skulle hålla för våra nära 3 ton? "Jadå - kör du bara. Vi brukar köra över där med våran bil". "Ja, men det är en Volvo V70" grymtade jag klagande. "Men vi kör över med våran varubil också ibland" sade Rednecken, tillsammans med Robban som "erbjudit" sig att minska vikten och istället GÅ över... Tack tack...! hahaha Jag fick aldrig något svar på vad det var för varubil och inte vad den vägde. Till slut chansade jag och körde över... Saaaaaakta ut med nosen - skulle det knaka lite i mörkret...? Nej... det var tyst. OK - gasen i botten!! Det gick! Aahhhh Skönt!! Fan vad läskigt - och varför körde vi inte runt!! Det hade varit max 2 km omväg ? Så kom vi fram till den plats jag markerat. Snabbt såg vi att det endast var en vändplan på ett "hygge". Därtill relativt kladdigt i leran. Dock fanns det bra med plats för Robbans lavvo så vi ställde bilen och nyttjade lamporna på Toyotan till att praktisera "Varde ljus"... och strax var lavvon uppe och vi kunde knåpa med kaminen! Det fungerade utmärkt. Temperaturen steg, och röken tilltog dramatiskt. Periodvis fick vi faktiskt utrymma då det sved i ögonen. Fattade aldrig exakt varför det blev så rökfyllt. Det var torr björkved och det brann på rätt bra tyckte vi - och så plötsligt var det bara glöd och rök... Här ett exempel på röknivå under en utrymning... haha Vi fick då bra fart i kaminen allt eftersom kvällen led mot natt. Vid några tillfällen knäppte det till i kaminen och vi kunde "se in" till elden genom små hål i plåten. Det visade sig på morgonen att vi eldat så pass att svetsarna släppt lite... Forts. följer...