';

Magiska ögonblick – Höstträff med Overlanding.nu

Magiska ögonblick – Höstträff med Overlanding.nu

Som kock brukar man säga att om du har bra råvaror så visa dem respekt så kommer resultatet av sig självt. Det samma kan man konkludera med om man tar de bästa gubbarna och gumzen och organiserar en tur till de norska fjellen i hösttider. Jag menar allvarligt, hur kan det gå fel när riktigt sköna gubbar och gummor möts i omgivningar som är så vackra att klockorna stannar?

Overlanding.nu har, och kommer alltid att, ta våra guideuppdrag på fullaste allvar med en önskan om att leverera lite mer än förväntat. Så med viss skepsis outsourcade vi Höstträff 2019 till våran goda vän Ingvar som kan området för Höstträff 2019 extremt bra. Att vi var oroliga för om det skulle levereras på normal nivå visade sig helt outgrunnat – all respekt till guiden, mannen och koncepet Ingvar! Episkt levererat mannen 😊 . Vill ni veta hur fett det var? Häng med då så kör vi vidare…

Första dagen så kör vi alla som en upp till Ringebufjellet. Då deltagarna startar utspritt över hela Skandinavien så anländer folk Camp från alla håll på kompassen. Fem av oss har startat vår resa mot Ringebu från Furuset i Oslo och vi har knappt tatt en burgare var i gemenskap innan vi styr bilarna mot Ringebu längs E6 nord över från Oslo. Ca vid Hamar, relativt stor stad i Norge med ett uppochnervänt Vikingskepp där man spelar dator och åker skridskor, så bryter en fantastisk diskussion ut ang politik etc vilket under resten av turen blev refererat till ” Hamartalet ”. Då vi ligger på en relativt öppen kanal så kommer det torrt från en av våra delatagare som har anslutning till det polisiära i Norge – ska vi ta resten över ett glas rödvin vid lägerbålet? Ahhhhh, japp – det gör vi. Inte det att de ämnen vi snackade om var extrema åt varken det ena eller det andra hållet – integritet eller mer GDPR…

Camp vid Ringebufjellet är det samma som de senaste tre åren. En relativt öppen plats som ligger galet fint till i fjellheimen, som det heter på norsk. När vi kommer fram så har Max från Finland redan anlänt med sin Camper, 2 kids och Skandinaviens fetaste Amarok. Efter ett snabbt ” Tjenare ” så slår vi upp tält och snabbar oss på med att rigga camp  då vi vet att det ska bli barskare väder ut på kvällen.

Liten digression, detta är första gången på länge där jag bara har haft mig själv att tänka på på tur. Jag har inget guideansvar, jag har inga barn med mig, det är inte extrema väderförhållanden jag måste ta hänsyn till – kort sagt, det är bara mig och mina behov jag skall ombesörja ( fram till lördag kväll när jag skall laga middag ). Till er andra som reser så normalt, Good on you. För mig var det sjukligt befriande. Efter att ha förtärt en noga planerad middag till bara mig som tillbereddes ca 4 minuter efter att jag hade satt upp mitt taktält – total tid från tält till middag/ pilsner/ lägereld – estimerad 20 minuter. Gillade det.

När vi väl satt runt lägerelden så ramlade det in deltagare efter delatagare men grunnat riktigt sur vind från nord och sedemera snö i horisontal riktning så dog sällskapet runt lägerbålet ut rätt fort. För en gångs skull var undertecknad i taktältet redan vid 22.00! Detta skapade givetvis en viss förvirring då delar av följet trodde att turen var inställd grunnat sjukdom… Ok, jag tillhörer som oftast eliten i jagläggermigfaenintesistikväll maffian, men hallå eller? Det var andra som mer än gärna tog den stafettpinnen och körde vidare under sina snuskigt dyra men fungerande Awnings. Nä, de var inte först ur tältet på morgonen dan efter…

Det var väldigt skönt att vakna relativt tidigt till en solig morgon med tanke på hur bistert det hade varit kvällen innan. Det är en ren lögn att jag hade, trots den tidiga kvällen, sovit gott då vinden hade levt djävulen med regnskyddet till taktältet ca hela natten. Javisst somnade jag som ett barn till nån fantastiskt ologisk ubåtsfilm jag hade tanktat ner tidigare men det faktum att något fladdrar som en j.vla vimpel hela natten gör så absolut något med nattsömnen. Men när någon har tagit sig bryet med att brygga en extra kopp kaffe på sin Bialetti och serverar dig den tillsammans med något av det vackraste som finnes i Skandinavisk natur så skiter du i nattsömnen och säger ” Tusen tack ” och sen ” ahhhhh ”. Balsam för själen på anabola.

Själva Höstträffen började inte förrän 16.00 på fredag eftermiddag med utångspunkt Dovre. Detta gav oss ett hav av tid vilket vi fördelade ganska jämnt på promenad runt camp, handling i Ringebu, lång lunch med obligatorisk stenkastning vid Gubrandsdalslågen och till sist, uppmöte med de andra träffdeltagarna vid Dovre ca 15.00. 

Vi klarade av att komma iväg redan 15.30 då alla deltagare var tidigt på plats. Guiden lotsade oss in i Grimsdalen, ett dalföre som ligger mellan Dovre och Folldal. En fin grusväg slingrade sig fram genom helt fantastisk natur.

När vi närmade oss Folldal så väntade poliseskort på oss. Det var en gammal kollega till en av deltagarna som gärna ville visa upp sitt nya arbetsområde och slå av en prat. Väldigt festligt att köra närmare 15 bilar i kolonn med en polispickup längst fram!

Vår eskort lotsade oss upp till Folldal gruva där vi radade upp oss för att ta lite bilder och höra lite om historien kring gruvan. Gruvan var dessvärre stängd för säsongen men går att få guidade turer i under säsong.

Efter att ha vinkat av vår eskort så styrde guiden in oss mot ytterligare en dal, Einundalen. Vägen genom Einundalen går i en cirkel runt Folldal kan man säga. Och den vägen är bland det finaste jag har kört!

Efter att ha letat nattläger på två alternativa platser så hamnade vi till slut i ett grustag som gav skydd från den relativt kraftiga vind som blåste. Grustaget var vänt mot öst så vi kunde alla njuta av en magisk solnedgång under tiden vi satt runt bålet. Och trots att det var höst i de norska fjellen så var temperaturen riktigt behaglig.

Dagen efter så lämnade ett par deltagare oss då jobbet kallade på dem. Vi andra bröt läger efter en relativt lat morgon utan speciellt mycket stress. Vi skulle hålla oss i området runt Folldal utan långa transportetapper.

Vi började dagen med att köra tillbaka till Folldal och styrde snart in på mindre grusvägar som till slut ledde oss in på en traktorväg där både förare och bil fick bevisa att de dög. Det ska så lite till för att jublet skall bryta ut och en smal, knotig traktorväg i solsken och kantad av höstfärger är en av de saker som släpper loss jublet.

Efter att vi hade jublat klart så körde vi ut på en äng och tog en lång lunch i solskenet.

När lunchen var avnjuten så stod dagens sevärdhet på tur, nämligen Tronfjellet med Norges näst högsta körbara väg, 1667 moh. Vägen upp var tidvis så brant att den krävde lågväxel och att vi pausade på grund av lite för lite olja i någons växellåda. På toppen av Tronsfjellet så har man 360 graders utsikt över ett gigantiskt område. Det festligaste var att en av Overlanding.nus medlemmar hade varit där bara några dagar tidigare – då var det snöstorm. När vi anlände toppen var det sol från en helt molnfri himmel! Vi såg nästan helt till Danmark – jag lovar 😉 .

Efter fika på toppen körde vi ner till Alvdal som ligger ca vid foten av fjellet ( jag skriver fjellet på norsk då ” bergstoppen ” inte helt träffar i beskrivningen… ). Där bunkrades det bränsle för både bilar och förare innan vi satte kurs mot väg 29 i riktning Folldal. Helt vid vägen faktiskt, så ligger det en stor och fin plats där dryga 10-talet bilar får plats och utan att den passerande trafiken stör på något som helst sätt. 

Efter en relativt snabb Camp Up! så satt hela gänget i t-shirt ( somliga även i shorts 😉 ) och njöt kylda drycker i dryga 20 graders värme i de norska fjellen!

Utlovad middag serverades på slaget 20.00 och bestod av allt-i-ett-gryta på högrev, grönsaker och potatis samt en god del smör. Det blev en sen kväll…

På sista dagen av träffen så bröt vi upp på ca samma sätt som vi startade träffen, dvs folk for i väg åt alla kompassens håll. Vissa startade riktigt tidigt medans andra tog det mer piano.

Calle, Nils och jag själv körde mot Oslo via väg 27 mot Ringebu i glatt samspråk över radion om att denna platsen måste besökas igen. Det finns så sjukt mycket att både se och göra för den som är det minsta friluftsintresserad – fiska, cykla eller bara enkla fotturer. Avståndet – från Oslo that is – är inte speciellt avskräckande det heller.

Ett stort tack till vår kunnige och mycket trevlige guide Ingvar – detta gör vi igen!

Vi vill även passa på att tacka deltagarna på årets Hösttur för era bidrag till den härliga stämningen.

Eriksson och Wiberg – out!

Jon Wiberg

Bosatt i Norge sedan år -97, just nu Kolbotn - ca 20km syd Oslo, ursprungligen från Göteborg. Far till tre glada barn som gillar att åka " pappabilen " och bo i tält :) Kör en Land Cruiser 120 2008 modell, införskaffades för ca 5 år sedan.

Leave a reply

You must be logged in to post a comment.