Från Overlanding.nu

Hela familjen på tur i Snövit

Historie Høydepunkter
  • Som utlovats i Snövits garage så har det hänt grejor i helgen - hela familjen inklusive min Fru har varit på miniexpedition till de Värmländska skogarna. Detta är första gången vi är allihopa - 5 pers - på tur.

Med lite hjälp av mina barn så lyckades vi lura med den ömma modern då de klart och tydligt annonserade att de ville på tur med pappabilen, köra i søla och bo i taktält. Där har jag gjort något rätt ska sägas :) .

Efter att utrustningen hade kompletterats med en styck fältsäng till pappan så expresspackades bilen, gott hjälpt av bagar som aldrig hinner packas ur mellan turena.

20160702_095414.jpg.7c97a20950f189c7a39e03b2cf3f76ba

Val av rutt blev att via Charlottenberg ta oss till ca Sunne och sedan returnera via Arvika och Töcksfors. Vägen till Charlottenberg gick som vanligt via Sockervägen för att så tidigt som möjligt få ” expeditionskänsla “. Grus har nämligen den förmågan på mig, märkligt nog. Sockervägen är dessutom ett perfekt ställe att ” air-down ” för att få bättre flyt på de Värmländska grusvägarna.

20160702_095429.jpg.2e8131d6cda5d6c84511c916bf3d2894 20160702_112224.jpg.76c1c9c2ec056262e74797ec27cac2b2 20160702_111858.jpg.4a169264d073b7905aeab48b1da2792c

Väl framme i Charlottenberg så smög jag in Snövit på parkeringsplatsen för husbilar. Låt vara att mitt ” hus ” ligger ihopfällt på taket men lika fullt – husbil :) . De hade så stora fina parkeringsrutor att inte ens den mest, av billigt fläsk och sprit, handelsyra kvinna skulle klara att dra sin dörr i sidan på Snövit. Bilens folie har varit med om mycket och levererat varorna varje gång men parkeringsplatser tål den tydligen inte med tanke på de märken jag har i sidorna… Det svarta fåret syns ganska väl :) .

20160702_124824.jpg.c1cef7b6ed0c933c3c11e574fa1878eb

Rätt efter handling, vilket gick ganska så fort med tanke på omständigheterna, så letade vi upp ett ställe att ta lunch på. Lågt blodsocker skapar riktigt dålig stämning i gruppen – speciellt om det är en Wiberg med. Vi körde enligt KISS – Keep It Simple Stupid – dvs baguett med massa götta på.

20160702_131104.jpg.82f1f62293818feef6eda2b47aefe8c0

Och på 1-2-3 så var stämningen bland expeditionens deltagare på topp igen.

20160702_131053.jpg.eb2bfa14af43564d520d469d0fb002fc

Efter några mil med asfalt så var det då äntligen dax att svänga in på grus igen. Detta manifisterades med en enorm vattensamling mitt på grusvägen vilken gav en väldigt effektfull entré på grusvägen – väldigt synd att vi inte fick den på bild.

Mil efter mil…

20160702_134830.jpg.401b2cec6c1513ae0902f851a7b4e550

Vid min senaste tur hit med Eriksson så körde vi ett otroligt fint spår som jag väldigt gärna ville köra igen. Tack vare att navigationsutrustningen är på plats i bilen så var det en smal sak att hitta fram till spåret. Spåret var lika fint som förra gången och det myckna regnandet hade gjort att det var ca lika blött som förra gången oxå. I de lerigare partierna så morrade Snövits antispinn lite men det var aldrig så dramatiskt att övriga resenärer märkte något – allra minst Fru vilket oxå är bra för stämningen i gruppen…

20160702_135848.jpg.155f909719dc692913ce230e68f623cd

Mud AND Terrain you say??? Yeah, I´ve got them ;) .

20160702_140648.jpg.ef013dde89243be02520bdcf27eb9fed

Det var svårt att inte lämna spår efter sig men trösten var att det var ganska färska spår där tidigare.

20160702_141320.jpg.482297cb4cb5741192e9fe9da2d0f56e

Bilen i sitt rätta element – långt undan shoppingkassar och barnhage.

20160702_140859.jpg.38528f632faa4936b40e9e140bbc10c7

Mycket fint att se längs detta spåret – renoveringsobjekt i olika stadium av förfall.

20160702_141331.jpg.1f878cb6b3ec43ac2ae03e3e0cbe92f820160702_141459.jpg.b62b6646800012d11fc804bbc7a51128

Det är väldigt trollsk stämning längs en del av spåret. Precis efter att denna bilden är tagen så började lilltjejen att gråta för att det skumpade för mycket i bilen samtidigt som hennes äldre syskon hetsade med berättelser om giftiga spindlar och ormar plus en el annat trams. Då fixade Fru biffen med att helt enkelt plocka fram minstingen i knät så färden kunde gå vidare.

20160702_141520.jpg.009a66dead3a52e5a8f1e57c9c07d650

Väl ute på grusvägen igen så var jag lite osäker på om jag skulle våga chansa på ett spår som dessvärre såg ut att sluta vid en bom på kartan – efter att ha vägt fram och tillbaka en liten stund över en kopp kaffe och ca 349 knottbett ( knotten hade alls inga problem med den ganska starka vind som blåste och vår Mygga verkade funka tvärt emot sin avsikt ) så beslutade jag mig för att spela säkert och välja en annan väg. Och tur var det. Då vi passerade den antagna bommen på kartan så stod den där – stor, röd och låst – The Bom.

Efter detta så befann vi oss i, för mig, okänd terräng. Jag har plottat en rutt genom området tidigare som jag inte har hunnit prova men nu var det ju ett ypperligt tillfälle att göra just det – prova nytt spår.

På väg in till spåret mötte vi på denna killen. Det är tack vare dessa som alla fina spår dyker upp – ett par tre år efter att guttaboyz har varit där. De lämnar sjukt djupa spår efter sig som iallafall inte Snövit har en chans att följa.

20160702_152850.jpg.5c2921059392204a5e05141e252c2b34

Som guide, expeditionsledare och inte minst ansvarskännade far så vill man ha så bra flyt i sina resor som möjligt. Så när nedan visade hinder dyker upp så ökar pulsen en smula.

20160702_152928.jpg.a0f796e9d7a75419ac3e6165fa8ecd07

Med med lite bondtur, jävlaranamma och fett bra utrustning så löser det mesta sig :) .

20160702_154539.jpg.4e36878bddea33c3d5c50d24f63cbd28

Ska säga att det var en mycket nöjd pappa som såg att, den på kartan markerade bommen, var ickeexisterande…

20160702_153843.jpg.8e2ea5cde617f5eeb4f48850f5df24c6

Så var vi då framme vid Camp och det blev stor aktivitét på samttliga deltagare. Mor och barn gjorde detta:

20160702_165510.jpg.cc41eee052b12cc6a014287da3349348

 

20160702_165631.jpg.a195083c9ca8764f1d9737c5aca406a9 20160702_165626.jpg.1970f8e4ecddcbefb1369a080f0d59ad

Medans far gjorde detta:

20160702_165404.jpg.919a3c9f41726fefaf12f1897a7cb83f 20160702_165413.jpg.b123db451fd4d4b4413981ba0dc42392 20160702_165427.jpg.6fe7462471a54f1e54b85691da8a2777 20160702_165453.jpg.bd88ad96130fe4c20dce77a6c7b7c81c

Sen förtjänade far detta:

20160702_165349.jpg.c3a47dd3e01634fc661e9109f53551de

Vilket far njöt väldigt av :) .

20160702_165725.jpg.d913b8f570bcd5f0c5ba67bad559a41d

Så var det då dax att ta plats i köket. Mor hade önskat en meny till Lördag innan hon visste att hon skulle på tur i de Värmländska skogarna men jag menade att jag nog skulle få det till oavsett – även om det blir lite råddigare i vildmarken. Köksutrustningen i Snövit skäms inte för sig.

20160702_182021.jpg.960c4ce2aa91cec3d682bed828e0d5bd

Köket i full sving.

20160702_175509.jpg.8ad2e50e4bd21f193ca5ad9ccdefab11

Stekt lax och reducering av vitvin till smörsås.

20160702_175504.jpg.c85a6b9844e18018150bcc7c3a50d36c

Så som Fru fick det serverat.

20160702_180618.jpg.399e24c326bf8930651a72bb6ddbd7ca

Så som kökspersonalen fick det serverat :)

20160702_180733.jpg.6846d5496f978cb186d383094899c829

Fin stämning i gruppen nu:

20160702_180849.jpg.6fac04002b42426087352237af062651

Efter middag var det dags att ut och röra på sig i ett försök att trötta ut arvingarna så de skulle somna lite lättare. Under vår promenad så hittade vi en bom som vid närmare inspektion visade sig vara olåst. Låset satt i men det var inte låst. Väldigt bra för kommande turer ;) .

Sonen inspekterar bommen.

20160702_191250.jpg.87d9410bf186b7493941ee1765b3a4ca

Vi fick även en annan vy på vårat Camp.

20160702_191507.jpg.0dd67ba240403895dc5cacf38f06c04b

Vid retur till camp så var det dags att natta ungarna men inte innan minstingen hade hunnit rasa ner för stegen till tältet… Det la en duktig dämpare på stämningen så klart och Fru tog resolut med sig barnen upp i tältet där de somnade och lämnade stackars far ensam att bevaka camp mot framförallt knott men även mot de skumma urinnevånarna som hade synts till borta vid badplatsen… Oo.

Knotten bekämpades med allt av tillgängligt materiel:

20160702_193854.jpg.cca1fda633b5689229de3e70f007c007

Mygga stick funkade inte alls eller ialla fall inte lika bra som Mygga Roll-On.

20160702_193914.jpg.ffb98d40fb935377191197707f6b519c

ThermaCell funkade mest som provokatör och knotten flög i cirklar runt den och gav den fingret – den funkar riktigt bra mot mygg.

Det mest effektiva medlet mot de små skitarna visade sig vara denna, laddad med sura tallkottar/ furukongler.

20160702_193932.jpg.37641da76e8cebfe3aa1c1b04f8cd35f

Och medans Fru och barn sov tryggt i tältet så sänkte sig roen över camp med Ninjapappan iförd Soft Top smygandes runt på post…

20160702_213001.jpg.da90104354299dd5e4f64d6d638634cc 20160702_214013.jpg.866f4e9daed6150d4925cab197143cd7

Men när knottförsvaret såg ut så här…

20160702_231837.jpg.885fd0f39ef0b9225b3b88084b1a0d7e

Så var vaktposten, kocken, guiden och inte minst småbarnspappan så trött att nu fick det vara nog – han somnade sött i sin nyinköpta fälltsäng och sov – inte som ett barn för de tycks aldrig sova – som en slagen hjälte. Helt till 06.15 när avkomman vaknade till liv igen… Vad är erat problem ungar? Varför sover ni ALDRIG? Jag ska hämnas när de kommer i puperteten och väcka dem länge innan lunch ;) .

Nå, utsikten vi vaknade till var inte fy skam så det var bara att kliva upp.

20160703_064706.jpg.87ba5ef029cd22ee11b6797041845844 20160703_064744.jpg.e0ec99926dc0d89bae0c9b591d2b48af

Och för att Fru skulle få en någorlunda start på dagen – första natten i taktält är det samma som lite sömn även om man inte har tre barn med sig – så fick hon serverat en stor kopp kaffelatte i tältet.

20160703_065831.jpg.cb42490649509d5f45516db6abf10a4e

Gårdagens vind var helt försvunnen men det var inte knotten så efter frukost, dvs varsin kopp kaffe till de vuxna och Risifrutti till de små, så avvecklades Camp i ett rasande tempo och färden hemåt startades.

Efter kort tid så såg camp ut så här.

20160703_082358.jpg.779737efeaa45de4635bd8a22b5b75f7

På väg ut mot väg 45 så stannade vi till vid spåret där den ickeexisterande bommen ökade pulsen på mig lite under gårdagen. Tänk på hur många sådana små spår man passerar och vilket guld det kan finnas om man tar sig tiden att kolla dem…

20160703_083615.jpg.1d3e883778866a8900ba840fac692605 20160703_083624.jpg.6c5dd75d8bfd247d218cc5c20e06b944

Från Camp så gick turen ut till E45 för att sedan styra mot Arvika på mindre grusväg. Efter Arvika så styrdes det söderut mot ett nytt parti grusväg i riktning Årjäng ca.

20160703_095441.jpg.6e0adbbceb45e39ca9d728766c0c5235

Efter ett litet tag så tog vi ett litet stopp och rörde på oss. Då hittade vi en god del kantareller längs kanten av vägen så det lilla stoppet blev ett betydligt längre, och välbehövligt, stopp.

20160703_104512.jpg.78cde320298914345ea4dd0a2c785b67

Samtidigt kunde pappan konsultera alla spår som fanns mellan vår position och dit vi skulle.

20160703_112054.jpg.c6fad97913e6f6a84119c5a88daf2850

Och vad är en expedition i Värmland utan den givna flodövergången?

20160703_115627.jpg.37db8ce2b145f77a7c31cc7367765b0a

Så med en bild på en nytvättad Snövit som smilar från lampa till lampa så avslutar jag artikeln med ett citat från Fru efter en väldigt lyckad miniexpedition -” Jodå, det hade allt sina stunder men inte varje helg väl? “. Inte du älskling, inte du ;) .

20160703_115642.jpg.8312b6071898c4a66e840ec85804a15b

 

Show More

Jon Wiberg

Bosatt i Norge sedan år -97, just nu Kolbotn - ca 20km syd Oslo, ursprungligen från Göteborg. Far till tre glada barn som gillar att åka " pappabilen " och bo i tält :) Kör en Land Cruiser 120 2008 modell, införskaffades för ca 5 år sedan.

Legg igjen en kommentar

Din e-postadresse vil ikke bli publisert. Obligatoriske felt er merket med *

Back to top button