All Activity

Dag 7 5/9-26, del 4 Väl framme vid vår tänkta camp så var den både öde och tillbommad. Men @Norlin fick tag i ägaren på telefon och han lovade komma och öppna för oss. Återigen visade det sig att vi var de enda gästerna, det är verkligen lågsäsong redan. Den enda som var på campingen var vakthunden Alfa som gick lös men som ägaren vänligen nu låste in med hänsyn mot Ian. En koll på CTEK gav betryggande intryck. Här poserar @Hanna med sitt senaste köksredskap som hon köpte utanför klostret. Störst slev när hon dör vinner! När vi väl rett ut hur vi skulle ställa oss så startade matlagningen. Återigen blev det grillen tillsammans med Muurikkan som fick göra jobbet. Grabbarna väntar på att råvarorna skall bli klara från köket. Maten tillagades till ljudet av dragspelsmusik som kompade en ensam kvinna som sjöng en bit bort från campingen. En variant av pytt med bacon, Rumänsk korv, potatis och diverse grönsaker tillsammans med ett ägg. Det blev sedan några timmars skrivande och för morgondagen innan vi till sist gick till sängs. Tyvärr lyssnar vi nu inte längre till kvinnosång utan förutom trevliga syrsor och grodor så är det framför allt en massa hundskall som dominerar. Men men… vi somnar nog ändå!

Dag 7 5/9-26, del 3 Efter lunchen fortsatte vi, ja just det, österut. Här pågick någon form av rensning av slänten, två man jobbade uppe i korgen och en stod nere vid sidan om och övervakade. Det som hela tiden slår oss är kontrasterna. Moderna hus blandas med hus som ser ut att höra hemma vid förra sekelskiftet. Hästar med kärror som körs av killar eller gubbar med en telefon i ena handen och en cola och tömmarna i den andra och så körs de om av andra i de senaste BMW:n eller Mercan! Här passerade vi ett nytt pass, Pasul Mestecāniș, drygt 1000m högt. Efter Sadova gick vi norrut på 17A och hamnade på nya serpentinvägar. Hej herr @Norlin! Dagens första turistmål var Vatra Moldoviței och dess kloster. https://ro.wikipedia.org/wiki/Vatra_Moldoviței,_Suceava Då det kostade inträde att komma in och titta och vi inte hade plockat ut kontanter så fick nöja oss med att titta utifrån. Men det var verkligen en imponerande byggnad som både såg ut som ett försvarsborg och kloster. Här syns en del av de berömda målningarna på ytterväggarna. Vi körde vidare mot dagens andra mål. Mer smala krokiga vägar med mycket tveksamma ”skyddsräcke”! På toppen av ett pass kunde det plötsligt vara rena rama turistfällan med restaurang och stånd som här vid Obcin Mare. Här kunde jag inte låta bli att ta med en skärmdump. Vårt andra mål var ytterligare ett kloster i området, nämlige Sucevița-klostret. Nu hade vi lärt oss läxan och lyckats ta ut pengar så vi kunde betala för oss. Även detta kloster såg ut som en medeltida borg vilket den till del också var. Här tog det stopp för Martin och Ian så jag och Hanna fick fortsätta in själva. Det var verkligen fint där inne och klostret var i väldigt fint skick. Rosenrabatterna stod fortfarande i blom med massor av olika rosor. I bakgrunden syns en del av målningarna. Som jag förstod det fungerade målningarna som ett sätt att förmedla bibeltexter till de som inte kunde läsa. De var verkligen fina och ännu mer fantastiska var de på insidan. Nä vi varit inne i museet, där vi inte fick fota, hade det börjat regna. Väl inne i den centrala målade byggnaden, oklart om man skall kalla det kyrkan, så var målerierna överväldigande! Såna här snidade pulpeter hade vi även sett i museet men de såg ut att vara klädda i silver. Efter all denna kultur var det hög tid att leta camping. På vägen fick Hanna för första gången syn på en stork i ett av bona, dock inte i detta, detta var bara högt, vilket var lite märkligt då storkarna normalt lämnar Rumänien i mitten av augusti. Mer konstfärdiga kyrkor i Arbore-Clit Lite senare kom vi ut på den sämsta vägen vi ditintills kört på i Rumänien, den var lapp på lapp i all oändlighet. I Solca kom vi fram till den brantaste vägen så här långt. Mer fin utsikt sista biten mot vår tänkta camping. Lite mörka skyar igen.

Jo vi tar en liten berättelse om ägaren till campingen, när jag ringde upp frågade jag på min bästa Rumänska om det var så att det talades Engelska? Fick ett No, men att tyska skulle gå bra. Så det blev att ta fram mina tyskakunskaper från tiden med GM och Opel och det gick förvånansvärt bra. Nåväl, maten smakade som vanligt utmärkt och disken den tar jag imorgon. På återseende.

Karpatern 8 dagar sedan avfärd. Dags att rasta, men inte här. (Hugger i hjärtat att se dessa herrelösa) Så vi letade vidare å hittade detta ställe. Givetvis med "Varning för Björn" skylt Eftermiddagen tillbringades med att besöka ett par kloster. Som jag och Ian såg utsidan av, inga hundar tillåtna. Men på campingen var hundar tillåtna. Vakthund, som campingägaren gav ledigt då Ian fick det ansvaret. Alfa, en supersnäll vovve annars. Toa har vi. Och en WC med dusch med både kallt och varmt vatten. Lite annorlunda uppställning på denna camp. Men det fungerar. För utförligare reseberättelse, ja ni vet var ni hittar den. På återseende.

Dag 7 5/9-26, del 2 @Malin Nygren det kan det ha varit, fast de som stod vid grinden var det åtminstone inte. Frukosten klarades av i härligt solsken. @Hanna passade på att fota lite fåglar då vi både hörde ett gäng nötskrikor (kom inte på bild) och såg en hel del andra. Forsärla. Tornfalk. Medan vi packade ihop kom det en grabb längs ån och fiskade. Han visade stolt upp sin fångst som medan vi var där bestod av två små ”mörtar”. Vi kom iväg vid ungefär samma tid (för oss) men nu var vi ju i Rumänien och de har inte sommartid utan är en timme längre fram än hemma. På vägen ut passerade vi de två björnarna som vaktade porthålet. Precis utanför campingen gick en man och vände hö med hjälp av en tvåhjulstraktor. Sen kom vyerna över bergen åtet, här tittade vi in mot Ukraina. Vi körde vidare i huvudsak mot öster parallellt med gränsen. Återigen en träkyrka som påminde om de i Norge och vissa delar av Sverige. I det område vi var i såg vi väldigt mycket trähus med väldigt fina skulptureringrar och sniderier. Vi lät bara milen rulla på och mådde gott! En typisk scen, vi körde i 50, cementbilen tyckte det gick för långsamt och körde om, fastnade bakom en traktor som han sen fick köra om. Två sekunder efter bilden dök det upp ett huvud ur kärran . Här mötte vi en fullkittad Jeep JL som dessutom var full av reklam. En annan trevlig sak var att folk hade portaler över en hel del av infarterna men det fanns också samhälle som hade det på stora vägen. I Sacel kom vi ifatt ett begravningsfölje där den siste i tåget viftade förbi alla som kom ikapp. Vi pendlade hela dagen mellan att köra nere i dalgångarna och sen klättra över ett berg till nästa dal. I Moisei som var en större stad kändes det ju nästan som i Sverige. En väldigt modern stad sär det i centrum bara fanns moderna byggnader. Lite samma o Borsa. Vi fortsatte längs väg 18 och nu var det återigen tid att köra uppför. På toppen mötte vi det här gänget. Återigen hade vi mörka moln över oss och samtidigt slet vi med att hitta ett ställe att stanna för lunch. Det är inte lätt att hinna hitta avstickare med dåliga kartor och vi var inte så sugna att stanna där det var massor av folk. Vi stannade på en parkeringsplats men där var toaletten ur funktion och dessutom gick där två lösa hundar som tyvärr såg ganska bedrövliga ut. Den större var i St:Bernhard storlek. Intill låg en inte längre så fräsch byggnad. Det kryllar verkligen av udda hus. Här försökte vi hitta ett ställe för lunch men tyvärr var där förutom jäkligt mycket sopor även kor och längre in var där ingen yta att stå på. Men lite längre bort hittade vi en öppen bom till och körde in och började med käket. Det dröjde dock bara en liten stund innan det rullade in en lastbil med timmer och började lasta av. Vi hann bli nervösa för att vi skulle få en utskällning när en av killarna kom bort till oss. Men istället sa han att visserligen var det privat men det var ok att vi stod där också tipsade hannom ett par ställen i närheten med fin utsikt och bra campingmöjlighet. Så inga sura miner där!!

Åh, det var ingen björn 😲. Magnus hade berättat för en kollega om att vi har kompisar som är i Rumänien nu och hon varnade för Björnar. Då de börjar bli närgångna så de går på människor. Var rädda om er🤗.

Skäms....

Dag 7 5/9-26 Vi vaknade till en solig och fin morgon om än inte lugn. Det var ett ständigt skällande från hundarna i byn på andra sidan bäcken. Natten var dock ganska sval och lite spännande. Medan jag sov hade @Hanna hört något som gick förbi och som sedan plaskade genom bäcken. Strax därefter hade byns hundar börjat skälla rejält, hmmm. Temperaturen klockan åtta respektive halv nio. Solen värmer kvickt.

Dag 6 4/9-26, del 5 En smal liten grusväg ledde ner till Campingen som låg alldeles intill ån Mara, samma som samhället uppströms. På väg in passerade vi mellan två fint uthuggna björnar. Den ena spelade fiol och den andra höll i ett ölglas. Det såg väldigt tomt ut när vi rullade in men vi såg att en dörr var öppen till vad vi trodde var receptionen. Men det visade sig vara helt tomt här. Det var självbetjäning som gällde och efter en stund hade @Norlin betalat för oss och vi kunde rigga. Det var inte så mycket vatten i bäcken/ån men fult tillräckligt för att ge ett mysigt porlande. Efter lite häng och skrivande började @Hanna med maten. I vanlig ordning fick jag hugga in och kontrollera så det blev rätt gjort! Tandoori chicken med ris, det blev jättegott. Tydligen var det inte helt lätt att hitta grädde i affären, de hade pekat på sprutgrädde när Hanna och Martin sökte i affären. Till maten avsmakades vinet som köptes i Ungern igår och det fick med beröm godkänt. Tyvärr uteblev den nästan traditionella chokladbiten efter maten så där får herr @Norlin skärpa sig! Men vi hade en riktigt trevlig stund efter maten när jag väl fick dämpat ljuset från ledlampan närmst oss och vi fick planerat morgondagens resa efter numera vedertagen modell. Vi kör ditåt, siktar mot det och ser var vi hamnar…. Kvällsbild över ån innan vi la oss. Till sist hamnade vi i tältet och det var en relativt sval kväll. Nu är vi väldigt nära gränsen till Ukraina och en bra bit hemifrån.

Dag 6 4/9-26, del 4 På andra sidan stan blev det åka av. Här startade serpentinvägen upp i bergen. Återigen körde vi in i en allt smalare klyfta, men den gången var där ingen tunnel, utan en väg som började klättra uppåt. Skodan bakom Martin tröttnade på att ligga bakom och valde att köra om både oss och bilarna vi hade framför oss. Lite spännande att se hur Lilljeepen mådde efter att det gått stadigt brant uppför i säkert femton minuter. Det såg oförskämt bra ut trotts en massa extraljus och vinsch som sitter framför kylarna. @Norlin hängde stadigt på där bak. Så fort det finns branta långa stigningar så finns det också hurtiga cyklister! Tyvärr fanns det inga ställen med utsikt att stanna och fotografera på, inte ens på toppen så det blev bara till att rulla på. På andra sidan kom vi efter en del utförskörning ner i Mara och strax därefter skulle dagen camping ligga. Det här väldigt konstfärdigt utsmyckade huset var verkligen anslående. Vi lyckades köra förbi skylten innan vi hann svänga så det blev till att vända för att komma rätt.

Släpp saneringsmedlet och hoppa in i Jeepen, du hinner lagom möta upp vid https://maps.app.goo.gl/4wm94EnMGs823M6f7?g_st=ac Så kan vi leta efter "min väg" 😁

Dag 6 4/9-26, del 3 Efter lunchen tog vi på riktigt sikte mot bergen igen. Men vi hade några timmar dit. Även denna eftermiddagen fortsatte vi att växla mellan små och mindre vägar, vilket också gjorde att vi hamnade i många städer och byar. Som sagt, frös gjorde vi inte! Här hade en man stannat med sin häst och vagn för att köpa frukt i ett stånd vid sidan av vägen. Det bar sedan stadigt vidare med oss i täten och @Norlin därbak. Jag kan konstatera att vi bör sätta in en fast radio i Renegaden för att slippa strula med en handhållen apparat. Här krävdes det snökedjor för att köra in i byn… Moderna bilar, gamla traktorer och dito hus. På slutet av eftermiddagen närmade vi oss åter Karpaterna och kullarna byttes mot berg på sina ställen. Så fort det fanns en sjö eller annat vattendrag så stod där fiskare. Där borta på andra sidan Baia Mare ligger målet för att åter checka in i Karpaterna där de kommer in från Ukraina. Undrar vad för hemskt de bränner för att behöva en så här hög skorsten? Den var verkligen gigantisk säkert 100m hög. Genom stan kom vi fort ifrån varandra så det blev mycket lotsning över radion från Hanna för att Martin skulle hitta rätt. Men det gick bra. Här mötte vi resans första Overlandingekipage och faktiskt detta första taktältet sen vi lämnade Tyskland. Mellan husen skymtar man fortsättningen.

Ett litet inlägg till får det bli, bara för att skriva att om ni är i krokarna av Hărnicești, Rumänien boka in er hos Steffanos https://maps.app.goo.gl/wZDNQNUfNBF5Bt5v9 Ni lär inte bli besvikna. Samt fräscha toa, dusch och tillgång till tvättmaskin. Så här off season så var vi helt själva.

Dag 6 4/9-26, del 2 Vid tio var vi utcheckade och klara. Det visade sig dock att receptionen inte var bättre på engelska, men efter en stund hade de kommit fram till vad vi skulle betala. En natt för oss kostade 14 400 forinter, dvs cirka 445kr. Så var vi på väg genom södra delen av Ungern. Vi siktade mot en liten överfart mot Rumänien. Sådär, återigen en tom gränsövergång. Den första påtagliga skillnaden var att vägarna blev betydligt bättre. På denna sida gränsen blev det ännu fler kyrkor, i flera av samhällena fanns det tre fina kyrkor. Helt logiskt om man läser på om Rumäniens långa historia med olika religioner som bott och utvecklats sida vid sida i flera hundra år. Det tog inte lång tid innan vi såg den första hästen med vagn bakom. Och nästa…. En stor skillnad, åtminstone just här i Sanislau, var att husen låg mycket längre från vägen. Vi var nu ute i ett slättlandskap med gigantiska odlingar av majs och solrosor, men det var även här påtagligt tort. Kontrasterna mellan husen på landsbygden var ju även här ganska påtaglig men ännu större var skillnaden när man sen kom in i städerna. Väldigt mycket pampiga och fina hus. Här kom vi fram till något nytt EU-projekt, det varnades även för kamera i samband med att vi kom in i staden. Fast det vete tusan hur det fungerar, för vi blev omkörda både när vi körde där det varnades för kamera och på de flesta andra ställen också när vi höll begränsningarna. Det rullade på bra och vi fortsatte mot NÖ dvs Karpaterna var åter målet. Vi hittade en skogsväg söder om Sacaseni där vi kunde svänga in för lunch. Jajamän, det blev kööörv! Det var varmt, jag tror det var 28 grader här, så vi stannade inne bland träden.

Idag var dagen vi korsade gränsen till Rumänien. Ni som läst om min oro över att bli stoppad av nitisk tullare som skulle hävda att Ian. Skulle vara av en "farlig" ras. Så jag var nog lite nervös, även om Rumänien numera skulle vara med i Schengen så kunde kontroller ske. Så jag föreslog en lite mindre gränsöverfart. Ja vi kan konstatera att det hela avlöste helt utan dramatik. I ren eufori följde vi efter "en liten vit Jeep" längst en av den häftigaste serpentinväg jag någonsin kört, för att slutligen hamna helt ensamna på en liten camping (inte så långt från gränsen till Ukraina). Kan nu konstatera att det har taktältats i 6 nätter och en viss rutin har infunnit sig. För bilder och utförligare beskrivning av dagen, hoppa över till Hanna och Lars resertråd. På återseende.

Spenningen synker litt fra 12.7 til 12.5V. Det er jo normalt. At Ctek'en mener kapasiteten går opp på samme tid, er ikke normalt. Jeg bruker som tommelfinger-regel: 12,7V eller mer: fullt 12,4V: ca 75% 12,2V: ca 50% Noe under 12,3-12,2V vil jeg helst ikke. Edit: Ellers ser jo været ut til å være fantastisk, veiene ser ut til å være knallfine. Små herlige tettsteder, fine campingplasser. Jeg kan rapportere om at den ene av dagens to lastebiler fikk en hydraulikk-lekkasje på parkeringsplassen vår, så der er det hydraulikkolje over alt. Inte kul.

Dag 6 4/9-26 Så vaknade vi i Ungern. Jag tror att syrsorna tystnade senare under natten, åtminstone uppfattade jag den som lugn. Vi vaknade av att en ”granne” startade bilen någonstans kring sju och sen var det livlig diskussion vid infarten. Temperaturen sjönk visst under natten men det kommer snart att bli varmare. Dagens CTEK Ja det var ju det där med hur den räknar…. Men hur som, nitton grader under huven och idag skall jag toppa laddningen är det tänkt även om jag känner mig väldigt lugn med statusen just nu. Det märks att det inte är säsong, vi hade gott om plats på campingdelen.

Dag 5 3/9-26, del 5 Väl framme vid campingen, Dragon appartement and Camping, så började det att strula. Då receptionen var stängd var det en ”Security” som tog emot och han kunde absolut noll engelska. Så @Hanna och @Norlin kämpade säkert minst en halvtimme med att checka in. Då hade de både nyttjat diverse översättningsappar, tecken och signaler och telefonsamtal hem till @Iudit Norlin som försökte tolka. Men till sist så kom vi in men betalt har vi inte gjort och beroende på hur vi tolkar honom så måste vi lämna klockan åtta imorgon eller så menade han att vi kan betala vid den tiden imorgon. Efter en stund var kvällens alltför sena middag på G. Köttfärssås bestående av just köttfärs, lök, färska tomater, vitlök, paprika, ketchup, creme fraîches och grädde. Kanske inte ett vanligt recept men det var vad som fanns i köket. Tillsammans med penne blev det åtminstone jättegott. Alla lät dig väl smaka. Väderprognosen ser ganska somrig ut. Batteriet inte lika bra men om det är appen eller laddningen vete tusan, jag skall koppla av lite av regleringen till imorgon. Just nu är vi en bit ifrån Karpaterna som sagt, men det skall vi förhoppningsvis råda bot på imorgon. Men en bit hemifrån är vi allt igen, fast det är länge sedan det var söder om Skåne. Varmt var det också, undrar om det blir en tropisk natt? Just nu lyssnar vi till högljudda syrsor eller kanske det rent av är cikador, fast vi har för oss att de brukar tystna när det blir mörkt! https://illvet.se/djur/insekter/hur-kan-en-cikada-vasnas-sa-mycket Ett jäkla gnisslande är det åtminstone, fast det är ganska mysigt samtidigt!

Dag 5 3/9-26, del 4 Efter lunchen bestämde vi oss för att inte heller denna dag köra in i Rumänien utan ta natten i Ungern. Även här var det en kyrka i varje by. Landskapet hade dock förändrats en del, mer kullar och däremellan fält med solrosor eller majs. Byarna avlöste varandra och de påminde mycket om hur de sett ut i Slovakien. Fast hur risiga husen och vägarna än var så fanns det nästan alltid blommor i krukor uppsatta. På många ställen stod även vattenposter uppsatta. Moderna Coopbutiker såg vi lite här och var. Längs Rakacai-viztározó stod det säkert tjugo fina picnicbord, vilket kändes väldigt oväntat! Undrar om det här var ett traktordraget tröskverk? På den här planen spelade Ungerns och Portugals ungdomslandslag match 2006. (kanske) Kyrkan i Rakaca hade ett vackert torn i förgrunden. Den här åsnan såg allt ut att ha det ganska bra där den låg i en inte alltför torr hage. Även under denna dagen hade vi stundtals mörka skyar över eller vid sidan om oss, men regnet såg vi inte till. Ofantliga solrosfält fanns det massor av, men de slokade ganska rejält. Det kändes som att det var väldigt torrt, om det sen var ovanligt tort eller ej, har vi ju egentligen ingen aning om. Mer blommor längs en lite dyster väg. Nästan alla hus hade höga staket med grindar ut mot vägen, manuella för de mindre välbesuttna och elektriska för de med finare hus. Det gällde att hålla koll på tätortsskyltarna, utan streck innebar 50km/h och efter byn med tvärstreck, normalt 90km/h. Förhoppningsvis har jag inte missat för många, åtminstone inte där det varit mätning. Framtiden får utvisa, för missat det har jag redan gjort ett antal gånger! Mer mörka moln. På långt håll såg det här vattentornet ut som en luftballong. Inne i Encs var det förutom långa köer i samband med en järnvägsövergång vårt första möte med häst och vagn. Det fanns en hel del ställen inne i samhällena där hastigheten var sänkt ytterligare, men vi har hitintills inte riktigt klurat ut när de upphör, för plötsligt står det 50 på navigatorn och alla andra kör fortare igen. Vilket de förvisso gör även annars. Vi känner oss som riktiga väglusar när vi håller hastigheten men jag tycker inte det är värt att chansa. Här hade vi nog nästan lämnat Karpaterna för ett tag då de fortsatte in i Ukraina och dit ville vi inte köra efter. Men mysiga vägar kunde vi hitta ändå. Här ville min navigator, som vi kört efter hela denna dag, att vi skulle ta en färja. Dock såg vi inte till någon färjekarl och inte förstod vi skyltarna heller, så det fick bli till att välja en annan väg. Storkbon fanns det väldigt många av på visa ställen, men några storkar såg vi inte till. Mycket möjligt att de flyttat söderut ….. När vi kom in runt Tokaj såg vi både vinodlingar och ställen där vingårdarna hade egen försäljning. Vi passade på att stanna vid en av butikerna som visade sig vara en av stans äldsta där Hanna fick en trevlig föreläsning om ortens vinodling samtidigt som hon fick provsmaka olika viner. Ja, det blev en flaska också och den var inte billig! När vi lämnade Tokaj började det att regna men det drog snabbt över. Vi började nu närma oss kvällens planerade camping men fortfarande hade vi en bit kvar och inte gick det snabbt bakom det här ekipaget. Nu var vi ganska nära och samtidigt började det att skymma, att det blir mörkt så tidigt har vi absolut inte vant oss vid!

Dag 5 3/9-26, del 3 Sista morgonen i Slovakien. Vi höll tiden och rullade från campingen samtidigt som städerskan anlände. Eventuellt var det till dess man fick stanna. Denna gången tog vi huvudgatan istället för grusvägen. Vi körde tillbaka till ett ställe strax utanför byn där vi på vägen in igår läst om en isgrotta. Här var jättefina skyltar, kartor mm men all text var på Slovenska och Ungerska. Så det var tydligt vilka turister man vände sig till. Dock hade vi förstått att vi skulle följa en stig söderut i cirka tio minuter för att komma fram till grottan som egentligen var en djup klyfta som normalt höll sig väldigt kall. På vägen över fältet såg vi gänget som väckt oss på morgonen, kogänget med ett antal skällor. Jäklar vilket klämtande de kunde åstadkomma, det lät som när Österrikare hejade på sina slalomåkare i pisten. Alla barn bygger tydligen kojor på samma sätt. Efter de utsatta tio minuterna nådde vi denna skylt….., jaha vilket håll skulle vi nu gå?! Efter en del Google translate gissade vi på vänster. Här började det se lovande ut. Jajamensan, där låg ju klyftan. En fin skylt som betydde … Ungefär det här! Det här var resans första utflyktsstopp och det var riktigt trevligt. Skönt att gå en runda dessutom. Våra kompisar spanar lönlöst efter is. Det visade sig att den försvunnit allt mer de senaste somrarna och detta åtet var det absolut ingen kvar i september. Väl åter till bilarna bar det av nerför samma serpentinväg som igår. Fast denna gång tog det tvärstopp efter en kurva då man höll på med röjning efter ett litet ras. Efter en del inhandlingar i Plešivec bar det vidare men vi kom inte långt innan vi fick syn på ett utsiktstorn som vi så klart behövde klättra upp i. @Norlin och Ian stannade nere då trappan absolut inte var tassvänlig. Innan vi lämnade tornet blev det en ny posseringsbild . Även denna dag fylldes av kurviga vägar och massor av småbyar med väldigt varierande skick. Det började bli en var dag. Vid lunchtid närmade vi oss ytterligare en gräns. Halv ett passerade vi sen in i Ungern, ett nytt land för oss. Passagen var lika odramatisk som de tidigare gränsövergångarna, absolut ingen kontroll på plats. Jaha, nytt land och … SÄMRE vägar. Om vi tyckte att Polen stundtals hade dåliga vägar var det ingenting mot Ungern och sämre blev det senare under dagen. Fortsatt tema, småvägar, här i sällskap med en kviga som inte vill gå med de andra korna i hagen. Här var påtagligt torrt, även om vi fortfarande var på kanten av Karpaterna så var klimatet varmare och väldigt brunt. Fast vi hittade även här härliga bokskogar med likaledes vägar. Vi hittade en virkesuppläggningsplats att stanna på för lunch. Det var rejält tryckande värme och även i skuggan var det svettigt. Men vi klagar absolut inte utan vi bara njuter av sommar medan det tydligen regnar och är svalt hemma i Skåne.

Jag fortsätter måla staketet. (Jag återkommer till det) Innan vi lämnade Slovakien hamnade vi här. Coolt (pun intended, det var kallt) ett ställe som låg 10 minuter från campingen. På vägen dit såg vi spår av ungdomlig glädje. Alla skyltar som visade vägen var på Slovakiska och Ungerska, så Google Translate FTW. Sen hittades ett utkikstorn. Men trapporna var av den modell som Ian inte går på. Så vi får som ni vänta på bilder "i den andra tråden" Idag så stod Lars för navigation med hjälp av TomTom med en inställningen som gav fina vägar. Till slut hamnade vi i Ungern och på en camping, som med hjälp av @Iudit Norlin via telefon och mera Google Translate lyckades få en plats på. Nå vad var då det där med "Måla staketet? Jo en jobbarkompis kom för massa år sedan tebax från semestern och fick frågan om den varit bra, var vid han svarade att det var den bästa semestern någonsin. Och på följdfrågan om vad han gjort på denna bästa semestern någonsin, så svarade han "Målade staketet" Så nu vet ni ungefär ½ om vad det betyder. Mer en annan gång. Avrundar med en stillbild på våra två fordon. På återseende. (Hoppa nu över till HoL och deras tråd, nej jag tänker inte länka. Sök och ni ska finna.)

Perfekt bild på @Norlin och Ian!

Dag 5 3/9-26, del 2 Då det sades att man skulle var utcheckad klockan tio, så var vi lite mer på tå än vanligt på morgonen. Dessutom passade jag och Hanna på att nyttja duscharna för första gången. Så långe man inte vill sova på morgonen så är det väldigt mysigt med ljudet av hönor, tuppar och koskällor. Vi bodde verkligen med byn runtomkring oss. Det blev en riktigt härlig morgon och frukost. Nu är vi nog klara med Slovakien och siktar mot Ungern.

Dag 5 3/9-26 Det blev ganska tidigt tyst på kvällen men det blev likaså väldigt tidigt liv på morgonen! Långt innan sex började tupparna gala och sen följdes det av bjällerklang från getter som gick ut på bete samt skällande hundar, charmigt….

Varning för björn och biologiskt avfall på samma promenad!!