Reseberättelse från 2:a turen 2020
Denna tur gjorde jag tillsammans med @Vikingstål Skattungbyn, Dalarna - Ämån - Njupeskärs vattenfall och tillbaka
Ögontjänare gillar jag inte
Avresa från Stockholm vid 0730, med mellanlandnng inne i stan för att släppa av sonen på skolan.
Med lite köer, kaos och allmän stockholmstrafik så lämnade jag storstan en timme senare än planerat - klart onödigt att utsätta den mentala hälsan för fredagsrusning i Stockholm.
Därefter följde odramatiska mil längs E18, och RV70 upp till Hedemora där jag svängde av mot Falun. Även denna del av resa var ganska trist - det mest dramatiska som hände var folk som tokbromsade till 10km/h under hastighetsbegränsningen så fort de såg en fartkameraskylt. Skärp er och håll jämn fart så slipper ni bry er om en fartkamera.
Ond bråd död
Mellan Falun och Grycksbo så var det dags att rasta min co-pilot - hunden Zoey - då blev det drama. Efter en kort promenad så markerade hon mot något som låg strax bredvid traktorvägen som jag svängt in på. Det var något inlindat i en plastsäck som var alldeles för kroppsformad för att jag skulle vare helt bekväm när jag gick fram. Zoey for runt men gick inte fram eftersom jag sagt åt henne att det inte var OK - Tack och lov var mina deckarfantasier om ond bråd död helt ogrundade och det visade sig bara vara slaktrester av vad som såg ut som en älg eller vildsvin - väldigt raggig päls och en trave ben och skinn.
Helvete vad halt
Väl på mötesplatsen i Skattunbyn norr om Orsa - Där diesel och lunch inhandlades så väntade även helgens ressällskap - @Vikingstål som hade kommit lite tidigare än mig. Vi hade bestämt att besöka några spännande raviner i Ämån som har de pampiga namnen Helvetesfallet och Storstupet på fredagen för att sen åka norrut för att hitta lämplig övernattningsplats.
Ämån användes som flottningsled och har flera vattenfall som är värda att besöka. Jag blir helt förtrollad av strömmande vatten och kan stanna länge i stillhet vid ett vattenfall och bara njuta av kombinationen stillhet och rörelse.
Vägen till och från fallen var isbelagd men med lite skicklighet och tur så hamnade jag inte vid sidan av vägen
Ice Ice Baby, Ice Ice baby som det sjöngs när jag var ung.
Vi vandrade ner i ravinerna på 3 olika ställen med risk för liv och hälsa. Ishacka och spikskor hade varit bra hjälpmedel för att inte vara på säkra siden i klättringen.
6
Flottningsränna i Storstupet
Hängbro över Helvetesfallet
Snön faller
Vi lämnade ravinerna strax innan 15:00 med målet att åka 40 minuter norrut längs Ämån och övernatta vid en sidoväg som låg alldeles vid Ämån i närheten av Pilstupet. Det såg ut att var en perfekt nattplats. Tyvärr så var plogvallen 1 meter hög så vi nöjde oss med att gå ner till nattplatsen för att rekognosera om det var en bra plats - den var helt perfekt. För mig som bor i Mälardalen så är ju snö ganska ovanligt så att vägarna såg ut så här var ju positivt.
Lite längre norrut hittade vi en avtagsväg där plogvallen var lägre och där det fanns gott om plats att stå med utsikt över sjön. Det fanns även ett vindskydd för oss att sitta i. Vi skottade oss genom vallen och slog läger vid en damm över Ämån.
Natten förlöpte utan missöden och vi bröt camp ganska tidigt för att åka mot resans höjdpunkt Fulufjällets nationalpark och Njupeskär vattenfall.
Regn och slask ända tills vi kom till Särna där började det snöa och på väg upp i 11% lutning så var det 5-8cm nysnö och kraftig vind som förgyllde resan
Lunchpromenad och turister
Det är 2 km promenad till vattenfallet och med obefintlig sikt och 20 cm nysnö i skogen så var det extra viktigt att stanna på spåret - klev man utanför så sjönk man ner till knäet.
Blandad terräng med myrar och storskog och vacker bäck som inte hade frusit till.
Det finns en rastplats 3-400 m från Njupeskär och där gjorde vi halt för lunch och vila.
130327
Sällskapet var det inget fel på Marcus var trevlig, hunden skötte sig bra och fåglarna uppskattade lite sällskap och korvbröd.
När vi hade suttit och njutit av tystnaden och de 2-3 korpar som flög i ravinen så kom några andra upp till rastplatsen och uttryckte stor bestörtning över att vattenfallet var fruset. Va är det sant, vatten som fryser mitt i vintern - obegripligt. På vägen ner mötte vi några i snöstormen med trasiga mjukisbyxor och Adidas skor. Igenkänningsfaktorn från min egen tonårstid var stor - inga problem, vi kör.
Skridskobana
Nattplats 2 hade Marcus sett ut i en app och den såg riktigt lovande ut - tyvärr var det för mycket snö på vägen ner till ån där vi skulle parkera så vi gjorde bara ett försök för att sen vända söderut mot mer kända nattplatser. Jag körde fast i snön men genom att höja luftfjädringen till max och ändra till Discovery 4:an Terrain Response program så låste jag mitt diffen, stängde av anti-spinn och kunde slira mig ur snön. Fångat på film av Marcus så kolla på hans tråd.
Nere i Älvdalen finns fina platser att stå vid Västerdalälven och vi provade på ett per ställen men det var oplogat och vi ville inte riskera att fastna nu när klockan började bli middag. Platsen vi stannade på var otroligt hal men vi hittade ett hörn med snö så vi klarade oss utan brutna ben denna gången
Denna natten blev det minus 6 grader så jag startade dieselvärmaren kl 04 och fick lite behagligare temp de sista timmarna i bilen.
Milslukare
Discovery är en milslukare utan dess like - jag kan hålla marschfartlångt över hastighetsgränserna om jag vill, jag kan krypa i bilköer utan besvär och jag kan köra i ganska avancerad terräng. Jag ska göra ett separat inlägg om bilen i garage-tråden som visar lite mer.
Resan hem gick i solsken och kroppen var stärkt efter naturupplevelser.
Nu återstår planering inför resa 3 av 12.
Väl mött / F