Georgien, dit och hem igen - 2016

[MrWIB]

Dag 19, 24/6 (midsommar) Mestia

Vi vaknade utvilade och med solsken i blick mitt på en sommaräng, precis som man skall på midsommar.

Midsommar idyll med frukost bland blommorna

Nöjd kille med midsommarbukett

Utslagen efter att ha samlat för mycket blommor för snabbt

Men där kunde vi inte ligga och slappa, det var ett späckat schema.
First up, hikea till en glaciär där Mestias flod rinner upp/startar.
Vi hoppades på bättre lycka denna gången …

Men för att komma dit var vi tvungna att köra genom city. Då fick vi syn på en gris och de är alltid värda att ta kort på Polishuset skulle vi stifta närmare bekantskap med senare …

En ganska skumpig och ”vattnig” grusväg tog oss så långt vi kunde komma med bil.
Så det var bara till att parkera och bege sig till fots resten

Först korsa en bro som inte skulle blivit godkänd av trafikverket i Sverige

Sen började en ganska lång vandring mot glaciären

Hoppandes över berg och floder

Började ta omotiverat många selfies, alla med omotiverat öppen mun …

Lycklig familj nära målet

Ännu lyckligare vid målet …

Efter att i 30 sekunder oooat och aaaahat över att floden började där, kände vi på vattnet och konstaterade svinkallt, kände i luften att det var kallt och i magarna att det var dags att äta.
Känt och gjort, vi gick en bit ner

och smaskade i oss bröd, yoghurt och banan för att sedan fortsätta ner till bilen.

Jag bara måste igen …
Co(w)dak moment, hö hö hö hö

Vill inte vara med på bild

Efter en kort färd till Mestia stannades det till i city för att bunkra lite souvenirer

Bilarna på andra sidan gatan var några som tourade runt området med guide om vi förstod det hela rätt, någon sorts gruppresa.  

Efter bunkringen bar det av till Mestia museum om området och dess historia.
Museet är supermodernt och sticker verkligen ut från resten av bebyggelsen som snarare verkar behållas ”pittoreskt”.
Vi fick inte med oss så mycket från museet då de hade misslyckats ganska katastrofalt med belysningen, så alla skyltar var mycket svårlästa. Sen var infon på engelska ganska kortfattad och lite halvtaskigt skriven/översatt.
Till råga på allt så blev vi hyschade av en guide som ledde en  grupp ryska damer runt, aj aj aj first time för mig.
Gammal peng

Efter museet så skall vi göra försök på liften som var stängd dagen innan.
När vi kommer dit kör de den inte för tillfället, men om vi väntar fem minuter så börjar de.
No probs, bara att slå sig ner och vänta
Barnen passar på att spela lite pingis

Köper biljetter och väntar tio minuter, sen är vi så här lyckliga

Pappa tar selfie, Klutten kollar nätet

Precis innan liften kommer ända upp bangar familjen och väljer att sitta kvar och åka ner igen, det var lite kyligt och i vanlig ordning var det lite hungrigt.

Men utsikten fick vi se

Sluta ta bilder!

Eftersom vi var så nöjda med maten dagen innan, väljer vi samma restaurang även denna dag. Servicen är den samma, men som tur är så är maten lika bra även denna dag.
De sänder även samma extremt dåliga Bollywood såpa som står på i restaurangen, där ägarens(?) barn sitter och tittar.
Den som ändå kunde förklara den handlingen …

Hungrig! då är det av vikt att cola-upphällningen går som den skall

RC-Cola, you cant beat the feeling

Bättre bordsskick än sin far

Eftersom vi även var sjukt nöjda med campingstället så kör vi en repris även där.

Medan jag å K slår upp tältet går B och frun iväg för toalettbehov.
När de kommer tillbaka har de en trevlig georgier med sig.
Bulan får provsitta hästen

Hans namn har jag glömt, men han var trevlig och kunde lite engelska (hans mamma var engelskalärare).
Jag fixade lite kaffe och vi pratade lite om saker som man gör utan att riktigt kunna förstå varandra. Men jag tror han var ute och leta efter sina hästar, eller så var han ute och letade kor, men det hade han inga kor, så jag återgår till hästar. Men sådana brukar man ju ha koll på till skillnad från alla kor …
Hur som helst, efter kaffet så undrade han om vi ville ha vatten. Mja sa jag, vi har. Men han insisterade och sa att det är bara 100m ditåt och pekade.
Tja, 100m orkar jag gå tänkte jag tog en 1.5l flaska och hängde på.

Efter 100m kom vi till en ganska risig bäck, med en del skräp i och gyttjig botten.
Men what the fu-k, tänkte jag, detta vattnet kan ju knappt hästen dricka. Men han gick fram.
Som tur var så hoppade han lite smidigt över, när jag skulle göra samma manöver så halkade flip-flopsen och jag hamnade i bäcken, som tur var på fötterna

Efter ytterligare 2-300m, vi märkte både tidigare och senare att de har sjukt svårt med måttangivelserna, så kom vi till en grässlänt där vi stannade.
Hmmm tänkte jag, var är vattnet?
Men så böjde sig Mr Georg ner och se på fan, där mitt framför mig nästan så rann det vatten ur ett rör ner i en halv PET-flaska.

Hur coolt som helst, och vattnet var precis lika gott och klart som allt annat bergsvatten vi druckit, fast detta kom ur en gräsmatta typ

Belåtna gick vi hem igen och började förbereda sänggående.
Vi visade att vi bodde på taket och han fick titta in i tältet, mycket bra tyckte han, det tycker vi med sa vi.
Vi frågade var han skulle sova, tja, vet inte, under nån buske kanske tyckte han.

Han frågade om vi hade sprit och/eller cigaretter, men sånt har vi ju inte, så det blev nekande svar till hans besvikelse.
Han brukade inte dricka sa han, men ibland ville ha ta ett litet glas.

Efter det så bjöd han in oss till en brasa vid busken där han skulle bo.

Efter en stunds eldande och småpratande tog min skjorta eld i ryggen av flygande glöd och efter att ha släckt den, så kände jag att jag var nöjd och kunde sova.
Mr G kom efter och frågade om han kunde få låna min supermegaficklampa han tyvärr hade fått syn på i tältet (aldrig visa dyra saker för främlingar), han skulle nämligen till restaurangen (där vi ätit middag) och köpa cigg.
Nä sa jag, men du får låna min pannlampa (billig men bra). Han verkade inte jättenöjd med det, men han tackade och red iväg (barbacka, meget respektingivande!).

Sen på natten, ganska nära klockan tre, vaknar både jag och Maria samtidigt av något oväsen.
Det är Mr G, som håller på att rycka i bildörrarna. När vi öppnar tältet och ber honom sluta, försöker han klättra upp i tältet.
M säger till på skarpen, NEJ!, och han backar ner och trillar omkull, full så det räcker.
Efter ytterligare lite ”go away”, NO!, stop!! Osv så drar han iväg (utan sin häst).

Bulan har vaknat och är rejält uppskakad/rädd, både jag och Maria känner i vilket fall ingen trygghet i att stanna, så klockan 0330 så är det camp down! Och fort går det, skönt när saker är rutin.

I brist på annat, klockan är trots allt 0330 nånting, så åker vi till polisstationen och frågar om vi kan få slå upp tältet rätt utanför.
Polisen blir bekymrad och undrar om allt är OK, men efter att vi försäkrat att så är fallet så är det inga problem.
Camp up!

Självklart drar några jä-la uteliggarhundar igång en skäll-tävling precis när vi skall somna, men den håller ”bara” på ca 15-30min. Sen sover gott

En liten utläggning kring Mr G och alkohol, då speciellt på resor som denna.
Jag förstår att Mr G inte kanske ville oss något illa, men fulla människor kan tyvärr inte alltid styra över vad de gör.
Som nykter var han hur trevlig och vänlig som helst, som full så vet jag inte vad han ville, men han ville något som han som nykter visste att han inte kunde få.

Jag har slutat dricka alkohol sedan många år, utom vid speciella tillfällen.
Att jag inte dricker en droppe när vi är ute på sådana här resor beror just på att jag vill ha kontroll och kunna agera om något händer. Jag har trots allt fru och två barn som är beroende av mig.
Chansen att något skulle hända är extremt liten, men om det skulle hända, så vill jag i vilket fall inte vara begränsad av alkohol.
Men denna kväll var det skönt att kunna agera nyktert och sedan köra därifrån.
När polisen kom och hämtade oss på berget där vi campade, kändes det bra att kunna köra ner för den ganska branta ”terrängiga” backen och sen över floden i beckmörker och inte behöva addera alkohol till det osäkerhetsmomentet.

Som en bonus (för att sluta lättsamt )så var jag hos en kund idag som hade detta anslag, angående att fråga ”locals” om saker

 

[MrWIB]

Dag 20, 25/6 Ushguli

När staden vaknar, gör även vi det, dvs vid 0700 är det revelj

Eftersom inte heller denna polisstation erbjuder direkt campingvänlig plats utanför, så väljer vi att inta frukost osv på något annat ställe.
Kan även tilläggas att tempen är inte direkt hög på dessa höjder på morgonen, så att äta när solen värmt lite är att föredra.

Vägen mot Ushguli var av den sämre sorten, mycket vatten från bergen och så vidare.
Här hade de i vilket fall förberett för syndafloden som (med jämna mellanrum?) måste korsa vägen

Grymt vacker natur, överallt i Georgien

I sådana här torn bodde tydligen folk förr i tiden

Det fanns ett museum i Ushguli om tornen, men det missade vi tyvärr.

Som sagt, lite vattensjuk väg här och var

Men de jobbade faktiskt på att fixa vägen

När vi passerar denna lastbilen, och jag lovar det är inte mycket marginal kvar på vägen på höger sidan, med ett ganska häftigt fall på några hundra(?) meter ...

så ber jag Maria och Mattias titta ut på högersidan (där de sitter) och säga till om det är OK, jag litar inte riktigt på killen som vinkar fram oss (som jag visat innan, kan ge tråkiga överraskningar).
Mattias säger att det är OK och Maria ingenting, så jag kör sakta och osäkert förbi lastbilen.
När vi kommit förbi frågar jag om det var mycket marginal, Mattias vet inte, han tyckte att går det så går det och Maria vågade inte titta så hon blundade
Lita inte på andra var det …

Är man för tidigt ute vid snösmältningen (den var i slutfasen när vi var där) i bergen kan det nog bli lite väl blött och lerigt denna vägen

De mindre bilarna körde väldigt långsamt och försiktigt

Om vi snittade 20-30km/h så låg de nog på 10-15km/h max. Stora hål med vatten och till det en väldigt lerig väg, där du inte skulle komma en meter utan riktig 4x4

Men vackert var det och solen sken på sitt bästa humör

Ständigt dessa kossor

”Fin” väg och vackert landskap, bra combo

Och så äntligen dök Ushguli upp i sikte

Byn är den högst(?) belägna boplatsen i europa(?) med ca 70 familjer, tillräckligt för att de skall ha en skola.
Det är snö 6 månader på år och jag misstänker i ganska massiva mängder

Byn är även känd för sina många torn

Tyvärr täckte molnen berget, annars kan detta ha kvalat in till årets "naturfoto"

När vi kom till byn var det dags för lunch, så vi gled långsamt igenom för att hitta något bra ställe efter byn. Inte det lättaste, men vi fick till det någorlunda.

Stora bilen efter en hård dags arbete

Här skall staden ligga!

Efter lunch så var det dags att utforska Ushguli lite, Marias kloster verkade som en bra början

Alla kloster behöver en rysk lastbil

Den där härliga känslan man kan få, av att ingen som tjatar på en, infann sig på en del av klostret

Hej då mamma, du får stanna där du är …

Pojkarna återvände ut igen efter några timmar

Kanske sönderkuperad(?), men kan ha varit världens gosigaste hundvalp

Annars gav oss besöket inte mycket förutom färskt vatten som en god präst gav oss från sin egen källa, den officiella vattenkranen i trädgården gav nämligen 50% grus när man öppnade kranen.

Panoramakort från klostret (by iPhone)

Vi var ganska nöjda med dagen och tänkte leta campingplats och softa.
Att hitta campingplats som alla är nöjda med är inte lätt, det skall vara plant, inte gyttja, bra toalettmöjligheter, inte vindigt, gärna soligt osv osv
Vi provade oss fram, sakta men säkert

 Gyttjigt på de flesta ställena

Men så fick jag syn på en annan äventyrsbil och tänkte att de kanske har koll, så vi hängde efter dem. Efter en stund kom vi ikapp dem när de stod still

Lite fjompigt tänkte jag, varför kör de inte?

Det skulle visa sig att det varit ett jordskred över vägen och det vara bara ca 1m kvar av vägbanan.
De frågade om vi hade en spade och det hade vi givetvis (never leave home without it!), så vi började skyffla och bygga väg utav bara den.
Det härliga var att det var extremt mycket komockor man inte bara kunde trampa i utan även gjorde väldigt mycket.
Som tur var rann forsen nära och gav tvättmöjligheter.

Efter 30-60min (tiden går fort när man har roligt tillsammans ), så kände de sig nöjda och jag lite sådär.
Men eftersom han stod först så skulle han ju börja ändå, med lite fart så kom han över utan ”problem”.
Lite halt meddelande han (komockor är halt som olja) och kanske den tippade lite till höger, ner mot forsen, men ni klarar det nog tyckte han.
Kanske det är bra om någon hänger på vänster sidan och väger upp lite …

Mja, närmare än såhär kom vi inte

Jag förklarar varför.
Ungefär här halkade framhjulen i komocka och gled helt okontrollerbart någon cm till höger mot forsen = hjärtat i halsgropen under ungefär 1/10 sek, men det räcker
Sen var min fru väldigt emot det, och hon har ju trots allt rätt.
Vi behövde inte åka dit, det vara bara för att testa vägen och ev hitta en bra campingplats.
Om det är 5% att det går åt helvete, varför chansa. Bilen skulle vara skrot i en fors mitt ute i ”vildmarken” i Georgien där dessutom inga försäkringar gäller.
Frågan är hur jag skulle mått? jag hade beordrat ut resten av familjen inför försöket.
Vid overlanding gäller, som jag försöker lära mina barn, kör alltid runt stenen, bara över den om du verkligen måste!
Går saker fel, så kan det gå riktigt fel och vad gör man då 5000km hemifrån?
Jag har GPS-nödsändare och satellittelefon, men vad gör det om bilen är bortom all räddning.

Nåväl, efter lite backande på smal stenig väg så var vi på väg tillbaka och hittade mindre än fem minuter senare en perfekt camping-spot.

Innan middagen var det bergsbestigning till en glaciär

Sen vidtog en mycket seriös tävling om högsta stentornet, något jag förstått andra overlanders också roar sig med @munkensbilder

Behöver jag säga vem som vann?

Chilli eller pasta med köttfärs, your guess

Det var lite vandringsled på den vägen där vi bodde, men vill man ha bästa utsikten får man betala priset.

I vanlig ordning kom kossorna ganska lagom till maten, de måste ha ett sjätte sinne för det där

Looking good

Efter middagen kom en kort skur som fick oss att packa ihop snabbt, men den var över på nån minut. Sen njöts det av en stilla kaffe innan det blev filmtajm i tältet, med godis!
30 minuter senare sov vi

Bonusbild, eldhålet från dagen innan ^^

[MrWIB]

Dag 21, 26/6 Tsana

Vaknar upp väl utsövd efter en natt i total harmoni, vilket ärligt talat saknats lite det senaste.

Stoppar ut huvudet och ser att det är en molnfri himmel, det är löjligt vackert!

Hoppar ut och tar lite foton, inte för att de gör naturen och omgivningen rättvisa. Hela platsen med den klara luften, forsen bredvid och allt är lite magiskt

Efter lite fotande så vankas det frukost.
Jag är så inne i fotandet att jag till och med försöker mig på lite ”konst-foto”

Japp, vi har färgkodade mat och dryckeskärl, nog så viktigt när mat och dryck skall fördelas snabbt till rätt person i pressade situationer
Det började med mitt bokstavskombinationsbehov av ordning och reda, men nu tycker även resten av familjen det är bra, pjuuuu, nästan normalt.

Till och med att diska är ett nöje i sådan miljö (tror jag …)

Sedan började marken mullra, och så kom de …

Davit hade förvarnat oss om att det skulle komma kossor, och dagen innan hade de gått åt andra hållet. Men nu var de lite fler och större!

Vet inte om man kan avgöra, denna tjuren var en best!
Som tur var, var den snäll och slickade/slukade min hand och tyckte om att bli kliad

Jag tror vi fann varandra i stenstaplingen

Lycklig familj som överlevde den stora ko-vandringen

Sen var det tyvärr dags att bryta upp från denna, utan tvekan, vackraste campingspot vi hittills har bott på.
Men vi var ju ”tvungna” att rör på oss, tid är tyvärr alltid en bristvara.

Körde genom super vackert landskap och natur, på bitvis riktigt dåliga vägar

Hela tiden med de massiva bergen i bakgrunden


Tur att stenen inte är mycket större …

Har jag sagt att det var mycket vatten på vägarna?

Så småningom kom vi till ett område som är känt för sitt mineralvatten

Just här var det kanske lite väl rikt på järn och annat, smakade bra men luktade prutt!
Det blev ingen bunkring här

Vi körde ner för berget och naturen blev lummigare och lummigare

Sen var det dags för lunch, och är det inte kossor så är det uteliggarhundar som kommer på besök

Den blev väldigt glad över lite bröd och annat som vi delade med den.

Vägen var som sagt riktigt dålig emellanåt med lågt lufttryck i däcken och lågväxel för att kunna slira sig fram.
En stund efter lunchen möter vi denna LC med påhängd bo-modul

Det är en tysk och vi stannar till och hejar lite.
Är vägen dålig längre fram frågar jag, ja jättedålig säger han.
Är vägen dålig längre fram frågar han, ja den är ganska dålig svarar jag.
Men vi är båda överens att med resp bil så skall det inte vara några konstigheter.
Grejen är att vi fick bara bättre och bättre väg, så jag undrade i mitt stilla sinne vad han tänkte om vägen som de kom till …
Det är svårt det där med råd och tips, alla har ju sina preferenser, erfarenheter och riskvillighet.
Jag hoppas han kom fram dit han skulle i vilket fall!

Efter ytterligare lite körande nerför berget

Kom vi så småningom ut i en större by/stad, Lentekhi, som är Georgiens ”huvudstad” när det gäller minrealvatten.

Efter lite letande, då vi bland annat körde förbi denna grisfamilj, måste fotas

Hittade vi källan till evig ungdom, eller i vilket fall gratis mineralvatten

Mineralvatten är gott i små doser, men vi tog bara varsin dricksflaska.
För matlagning mm så stannade vi vid denna källa och bunkrade

Sen skulle det egentligen ha varit saltgrottor på schemat, men klockan har sprungit ifrån oss lite och vi bestämmer oss istället för att slå tidig camp och bada istället.
Davit har rekommenderat ett bra campingställe vid en sjö.

Efter lite körande och letande så är vi vid rätt väg och svänger av landsvägen mot en by som jag glömt namnet på.

Vägen till byn är ganska lång 6-7km och väldigt stening, så det tar sin tid.
Direkt efter byn så skall det finnas en väg ner till en sjö och där skall campingplatsen finnas.

Vi kör genom byn och ser ingen väg ner, utan vi fortsätter på ”huvudvägen”. Kör förbi ett par killar med fisknät över axlarna, varav den ena kan hjälplig engelska.
Vi frågar efter vägen till sjön och ”swim”, han skiner upp och pekar rakt fram.
OK, vi tackar för hjälpen och fortsätter.
Vägen har avstick här och där, men vi fortsätter på huvudvägen och efter en del svängande fram, och tillbaka kommer vi till en fors.
Här gör jag så som jag tydligen har lärt mina barn att man inte skall göra, med tanke på deras kommentarer efteråt
Forsen ser inte så farlig ut, ca 5meter bred, och hur djup kan den vara liksom …
Så jag kör bara ner i ”hög” fart (kanske 10km/h istället för de mer normala max 5km/h), ingen lågväxel och ingen diffspärr i.
Och jävlar vad hjärtat hoppar och det knyter sig i magen när motorhuven försvinner ner under vattenytan! Inga bilder som ni förstår
Som tur var, var det bara en grop och resten av överfarten går utan problem. Men i min panik så börjar jag rycka i växelspaken och lägger i friläge så bilen stannar helt.
Tja, som en reminder till mig själv att chansa aldrig!
Se hela tiden till att ha kontroll på vad som sker och varför.
Var förberedd!

Nåja efter den lilla forsen så kommer vi till en stängd grind.
Efter att ha lämnat bilen och rekat till fots konstaterar jag att det finns en fiskodling där … Inte mycket att simma i

Lite besvikna så vänder vi om, korsar forsen med lågväxel i

Möter ett par gubbar som håller på att packa slanor i sin bil

Frågar dem efter sjön och de pekar tillbaka mot byn och säger 2-3km, kan vara 2-300m också. Svårt att veta eftersom de nickar jakande på bägge distanserna när jag frågar. Men två till tre fingrar bort är det i vilket fall.

Vi kör ditåt och möter då återigen killarna med fisknät. Stannar och säger att sjön ligger ditåt, nej nej säger killen som kan engelska.
Vi skall till sjön, följ med oss.
Ok, säger vi.
Eftersom de går och vi kör bil och de säger att sjön bara ligger 2-300m bort så stannar vi bilen och tar bara med badkläder.
Efter ca 500m så börjar vi ana att de inte kan detta med avstånd så bra, men det är ju bara att hänga på.

Vi kommer till en sjukt ranglig hängbro, som svajar betänkligt när man går över

Men de använder den, och en av killarna är vänlig nog att hålla Bulan i handen när de går över. Snälla killar!
Men tyvärr visar det sig att på andra sidan bron så ligger fiskodlingen …
De pekar vidare att gå bort så finns det en sjö. Jaha säger vi och går ditåt, kommer till en ”sjö”, stor smutsig damm skulle jag vilja kalla det.

Nä säger vi och går tillbaka till bilen.
Sådan extrem lust till att bada kommer vi aldrig att få

Efter den knappa kilometer långa vandringen tillbaka inser vi att det kommer inte att bli bad vid vacker strand idag, och att vi borde ha ätit för någon timme sedan.
Bulan hade önskat köttbullar och makaroner, och i sin strävan att klema bort pojken så har hans ömma mor köpt kebabpinnar som hon delar till köttbullar.
Detta äts ivrigt upp och sen är det dags att tänka på att hitta ett ställe för natten, nu när vi inte hittade dit vi skulle.
Men först måste det bunkras vatten igen, som tur var ligger det en vattenkälla bara några hundra meter bort, så jag tar bilen bort för att fylla den stora dunken.

När det är klart så kommer Maria gående och skall fylla på lite mer flaskor.
På vägen tillbaka är jag tydligen i helt andra tankar och missar vår matplats, jag inser detta efter några hundra meter för långt och vänder.
När jag kommer tillbaka så är Maria och Klutten där men inte Bulan!
Jag frågar Klutten vart Bulan gått, men han vet inte riktigt, efter dig eller mamma …
Men jag hade inte sett honom på vägen tillbaka och inte M heller.
Den paniken!

Till råga på allt började det att skymma lite, ännu mer panikkänsla.

Körde så fort bilen och vägen tillät tillbaka därifrån jag kommit när jag körde för långt.
Tutandes och ropandes på Bulan, körde kanske en kilometer och vände sedan, så långt skulle han inte hunnit.

När jag kommer tillbaka till matplatsen är Bulan där.
Hur han och M kunnat missa varandra när de gick på samma väg på en sträcka av några hundra meter kommer vi aldrig att få reda på.
Men de hade missat varandra och B hade kommit till några vänliga damer som vi sett innan och som var ute och rastade sina kossor.
De hade hundar också, så där hade B fastnat lite.
Sen förstod han att de pekade åt vårat håll eftersom de förstod att han letade efter sin mamma.
Otäckt, men det löste sig på bästa sätt.
Bulan hade gått efter mamma när jag körde förbi där de satt, han blev orolig då, kunde ju inte veta att jag satt och tänkte på annat.

Efter lite andhämtning så packar vi in det sista i bilen och kör neråt igen för att leta efter boplats.
Det tar några kilometer, men tillslut så chansar vi och svänger av vägen ner mot forsen och där finns det en alldeles ypperlig rastplats, onekligen gjord för camping/fest.

Kanske inte den mysigaste platsen, men folkfritt och bilen fick plats

Som slutknorr kan meddelas att sedan Davit var där, så har fiskodlingen tillkommit (mha EU) och några vägar har dragits om, därför stämde inte hans beskrivning med verkligheten.
Medan vi var där så ringde han folk i byn och pratade med dem så de kunde visa oss rätt, men efter middag och "borttappning" av Bulan ville vi bara sova.
Jag orkade inte mer vägvisning.
Men har sett bilder från rätt ställe och det ser grymt ut, får bli nästa gång

[MrWIB]

Dag 22, 27/6 Tbilisi

Vaknar upp i värme för första gången på länge, nätterna på högre höjd var som sagt ganska kalla.
Maria går till forsen och tvättar sig, varpå hon nästan åker med, den är ganska kraftig.

För att få upp aptiten så går B och jag ner och kastar mackor

Man inser att man är lite bortskämd när man klagar på denna utsikt

Efter frukost så passar jag på att smörja bilens knutar lite, andra gången denna resa. Det har blivit en del badande för bilen trots allt.
Sen bär det av mot Tbilisi.

Egentligen skulle vi till gruvan, men med lite oflyt så är det måndag och det är den enda dagen på veckan då det är stängt …
Vi åker förbi och tittar just in case, men det enda som finns där är en tjock farbror i linne och en 1 liters ölflaska i ena handen som korsar armarna, stängt med andra ord. Klockan är 10 på morgonen …

När det e dags för lunch så stannar vi vid en vägkrog, de har pizza

Även annat gott som vi smaskar i oss.
När vi kommit in och satt oss på de vita stolarna, inser jag att den vita skjortan jag satte på mig för dryga veckan sedan är inte så vit längre, dessutom med ett brännhål på ryggen.
Så jag drar mig ut och byter, till en ny vit skjorta, som jag tio minuter senare spiller tomatsås på …

Efter lunchen stannar vi och köper frukt längs vägen, detta kilo(?) med hallon kostade max 20kr, inkl korg

Innan vi kommer till Tbilisi så är den en sak till att besöka, Stalin museet.
Lite konstigt, men har man vunnit andra världskriget så har man.
De är tydligen ganska ambivalenta när det gäller Stalin i Georgien.
Alla vet ju vad han gjorde före under och efter kriget, men han besegrade torts allt Herr H verkar de tänka.

Några likheter?

Posing framför Farbror S

Museet hade bara text på georgiska och ryska, så det var mest titta på bilder, tavlor mm och försöka förklara för barnen var när och hur. Men kan erkänna att jag inte har full koll på Stalin och hans framfart.

Det som museet gav, var en god bild av deras ambitioner i att göra snygga elinstallationer

Bulan drömmer nu även om att bli vakt i Georgien, för: De gör ju ingenting, förutom att spela på sina telefoner!
Vilket de faktiskt inte gjorde. Så håll er väl med B så kanske han kan fixa gratis intreäde om några år

Några försöker i vilket fall sälja på hans namn, Stalin Supermarket, det ni!

Kunde inte hålla mig, trots nära nykterist så måste man ju ha en

Smakar säkert jättebra!

Efter denna upplevelse var vi tvugna att svalka ner oss lite med en glass

Och sen full fart framåt

Nu är det riktig civilisation och motorväg ibland, roligt är (eftersom det var dit vi tänkt åka från början) denna vägskylt.

Så ”nära” och ändå så långt ifrån …

När vi kommer till Tbilisi så blir jag snabbt påmind om Georgiernas körstil, alla på en gång, minst två bilar per fil, inga regler, tuta lite random.
Men sakta men säkert tar vi oss till vårt hotell som ligger väldigt central och bra skulle det visa sig.

Checkar in, duschar! och pustar ut lite, sen dags för middag.
Tar ett fint ställe med utsikt över staden för att fira återkomsten till civilisationen.

Dagen avslutas med bild på cool limo

[MrWIB]

Dag 23, 28/6 Tbilisi

Dags att turista!
Efter en supersmaskig frukost med bland annat piroger, så är vi sjukt laddade att få uppleva Tbilisi

När vi går ut från hotellet kan jag inte låta bli att beundra deras elnät

Vi bodde som sagt centralt och bra så det var inga problem att promenera dit vi ville, vilket var till linbanan för att ta oss upp till toppen av ett berg, där är det bra utsikt och även (en staty av) gudinnan som vaktar Tbilisi finns där.
Off we gå

Bro, känd från TV

Linbana

Det skulle visa sig att de har ganska konstiga tider på sina turistattraktioner, så den öppnade inte förrän klockan 1100.
Men trots det, så kom hon som sålde biljetter ca 5 minuter försent och fick gå förbi hela den kön som stod och väntade på att få åka

Upp åkte vi

Snygg hatt …

Gudinnan

Sen valde vi att gå ner istället för att slappa ner i linbanan, backen var superbrant!

Det var så jobbigt att vi fick vika av halvvägs för att fylla på depåerna

Gimme food!

Så här brant var det

En inte så god milkshake senare

så fortsatte vi vår färd nedåt

Inga turister här inte

Nämnt att B tycker om hundar?

Efter lite vandrande var det dags för lunch (igen! vi gör inte mycket annat än äter verkar det som)
Sjukt bra ställe detta!

Allt var superekologiskt och gott!

Kött att dö för hade de, och det hade ju kossan gjort … Sorry.

Tvärs över gatan från restaurangen fanns en godisbutik

där tre bistra män gjorde godis

Gott var det!

Efter påfyllning var vi redo att fortsätta vår utforskning av staden.

Vi gick till bron

Som ni kanske har noterat har det försökts med selfies då och då, jag hittade nu det som skulle göra livet lite enklare …

Jag vet inte vem som är lyckligast, försäljaren eller jag, men nu var selfiesticken i min ägo.
En ny era kunde inledas

Eftersom bilen gnisslade något alldeles fruktansvärt från höger framhjul i farter under 60-70km/h, så hade vi bestämt att jag skulle åka till Toyota Tbilisi under dagen och få det undersökt.
Då slapp ju familjen sitta och vänta på ett nytt Toyota center och kunde göra vad de ville istället.
Nu är tydligen familjen så förstörd att alla ville åka med till Toyota och titta

På vägen till bilen gick vi förbi det lokala snabbköpet
De har tydligen inte hört talas om att energidricka och alkohol kan vara skadligt här

Om man gångrar dessa priserna med ca 3,7 så får man svenska priser, inte konstigt att alla Georgier röker, hade jag också gjort med de priserna

På väg till hotellet

Vid hotellet

Tänk vad en pinne kan göra livet roligt!

Sen åkte vi till Toyota center i Tbilisi, det enda i Georgien om jag förstått det hela rätt.

Stort och fint var det med utmärkt service.
Under tiden fru och barn, fikade på deras cafe och shoppade i deras gift shop

Var jag ute i den superstora servicehallen och tittade på när de undersökte bilen

Nästan bara LCs servades, och de flesta av nyare modell

Mekanikern jag fick tilldelad efter en stunds väntan gav sig i kast med oljudet, först genom en okulär kontroll.
Sen bända och peta på saker som skulle kunna vara källan.
När inget hittades, tog vi en sväng ut för att han skulle kunna höra.

Först lyssnade han genom den öppna rutan, sedan hängde han sig ut genom rutan.
Efter det öppnade han dörren och hängde sig ut, allt medan jag körde i maklig takt på en skumpig grusväg.
Tillslut så bad han mig stanna så han kunde gå ut och gå bredvid bilen och lyssna.

När han var nöjd så körde vi tillbaka, hissade upp bilen och gjorde om proceduren ovan med bändande osv.
När han snurrade på hjulen så gnisslade det lite från vänster hjul, aha, det är vänster som gnisslar fast det låter från höger …
Han smorde lite och sen tillkallade sin chef som lyssnade och sen skällde lite på honom, man måste kontrollera det man åtgärdat för att vara 100% säker.

Så ut på en ny kontroll runda, nä det var inte fixat, det var höger hjul som lät.

Tillbaka in, hissa upp, bända, plocka av hjulet och bända. Nothing!
Mitt högra framhjul är ”rock solid” och varifrån gnisslet kommer är höljt i dunkel.
Under +35C låter det inget, så nått som expanderar i värme är det klart.
Men ingen kan förklara, gissningen från Toyota i Sverige är att det är gummibälgen som låter och i dagsläget är jag beredd att tro på det.
Inget fel på verken höger eller vänster framhjul var det viktiga att få reda på inför 5000km körningen hemåt.

Önskade att jag hade liter bilder från den körande undersökningen, men då hade jag fullt upp med att köra, att då ta upp mobilen och fota kändes inte korrekt

Eftersom all betalning på Toyota sker med cash, de har bankomater inne på centrat, så kom det ganska tungt beväpnad polis (och hämtade/lämnade pengar?) som en viss B ville bli fotad med, klart att de ställde upp

Nöjda med att bilen är frisk förutom lite gnäll, så firades det på McD efter önskemål* från barnen (*jag måste skriva så för att behålla mitt rykte som hälsosam).  

När vi kommit hem till hotellet alldeles mätta och lyckliga över att bilen var hel, så gick vi ner på stan för att äta lite avskedsdessert.

Klutten och pappan tränar på coola poser samtidigt som man tar selfie, svårt …

Några timmar senare så har vi ätit tårtor och druckit milkshakes för en Georgisk månadslön och drar oss hemåt för att sova gott

[MrWIB]

Dag 24, 29/6 Vale

Efter en god natts sömn vaknar vi och jag känner vemodet komma lite granna, detta är första dagen på väg hemåt.
Tills nu har vi bara kört längre och längre bort, men nu vänds alltså kosan hemåt.

Först en god frukost med selfiepinne

Sen är det bara att komma ut ur den ”farliga” Tbilisi trafiken och efter det är det full fart.

Inte mycket händer innan det börjar bli dags för lunch.
Vi är så avslappnade i att vår resa lider mot sitt slut, att vi fyllt kylen med vin (att ge bort, oroa er inte ), så att laga mat själva är endast vid extrem nödsituation (havregrynsgröt).
Och ni vet hur det är: när man inte behöver det, finns det överallt, när man behöver det, finns det ingenstans …
Så vårt letande efter restauranger var ganska lönlöst kändes det som.
I ren desperation så svängde vi av vid vad som såg ut som en byggarbetsplats, men det fanns trots allt en restaurangskylt vid vägen

Jodå, det var en restaurang och de hade öppet, pjuuu!
Nu var det så att vi började sina på kontanter också, så vi fick blotta strupen och visa hur mycket vi hade (70 pengar) och be om mat för max så mycket .
Nemas problemas sa han (kanske på Georgiska) och kom ut med en håv.
Det var då vi insåg att det jag faktiskt (dumstrut på) trodde var pooler, var bassänger med massa fisk i.

Man fick peka ut vilken fisk man ville äta

Lucky four …

Efter en stunds väntan

Så kom de lyckliga fyra in

Jättegott, och vilken tur att allt slutade på 67 pengar

Vi inspekterar ägorna och fisken i bassängerna

Mycket fisk var det

Roligt och bra upplägg på restaurangen, snacka om färsk fisk!

Eftersom det inte skulle bli mer skogskörning så fick sig bilen en välbehövlig tvätt

Lite senare var vi framme vid dagens mål, nämligen detta trevliga hotell

Där vi kvarterade in oss

Lite senare kom ägaren och frågade om vi ville köra in bilen på gården, det ville vi gärna göra. Trygg parkering uppskattas alltid!

Sen var det dags för middag

Denna gången utan vare sig hundar eller kossor, men de var ersatta med

Inte mitt favoritdjur, men what to do what to do.

Äntligen dags att beställa

Jag tror jag pekade på en av varje, men när jag ville ha två kycklingar tyckte servitrisen att det nog skulle räcka med en …

det gjorde det

Sen var det rast och vila till nästa dag.

[MrWIB]

Dag 25, 30/6 Trabzon (Turkiet)

Vi har specialbeställt frukost till klockan 0700 för tidig avfärd mot gränsen.
Det är samma tjej som lagar och serverar frukost som fixade middagen dagen innan, och hon snålar inte nu heller.
Det är korv, ägg , bröd osv osv
Proppmätta och glada lämnar vi vid 0900 tiden och sätter av mot gränsen.

Du vet att du närmar dig en landsgräns när du ser detta

Ut ur Georgien, inga problem!

In i Turkiet, inte problem kanske

men de ville undersöka bilen väldigt noga och blev mycket misstänksamma för extratanken.
Den behövde undersökas i ett garage de hade en bit bort.
Det enda jag var orolig för var att de skulle vilja plocka ner den, för den var 100% fylld av härligt billig Georgisk diesel

Men efter en timme eller nått sånt kunde vi rulla in på turkisk mark.

Som bonus kunde vi även ställa tillbaka klockan en timme och vips så låg vi bra till i tid.

På väg till Georgien körde vi ju bara på Turkisk motorväg och då så är det som jag brukar påpeka, man ser inte så mycket.
Nu när vi kom in i Turkiet på småvägar var det ett mycket vackert landskap

Höga berg

Inte den optimala ”ta sig hem snabbt” vägen, men vi hade än så länge gott om tid så vi njöt

Vi stuffade långsamt uppåt och när vi ungefär nått denna höjden

Var det dags för lunch

Denna gång letade vi inte ens, det kanske var därför som en liten ”by” uppenbarade sig helt plötsligt.
Vi svängde av vid vad som såg ut att vara en restaurang.


Efter lite missförstånd vad vi ville, så förstod de att vi ville äta, så det var bara att slå sig ner och vänta på maten.

Kött på spett, mmmm …

Efter denna ljuvliga och som vanligt löjligt billiga lunch, fortsatte vi faktiskt uppåt lite till, kan tänka att vi vände neråt igen vid ca 2700möh.
Shit vad bilen är trött vid den höjden. Som bilhypokondriker så tror jag alltid det är något fel, ända tills jag inser vilken höjd vi är på

Turkiet visade sig från sin bästa sida

Inte helt olikt Georgien

Som jag skrivit innan så verkar turkarna satsa hårt på infrastruktur så det byggs vägar som aldrig förr, om nått/några år så kommer det nog inte gå att köra på dessa mindre vägarna, för det byggs nya stora överallt.
De höll på med dammbygge också och därför var floden ”översvämmad”

Lycklig familj har stannat för att äta glass

Vägen slingrade sig lite genom cool klippformation

Så småningom så kom vi ännu en gång ner till ”civilisationen”, där såg vi detta

Inte ofta man ser folk putta en lastbil

Frugan hade varit duktig och bokat en lägenhet inne i Trabzon

Vi släppte allt och gick och åt middag

Tyvärr lät vi hungern och ögat styra så vi hamnade på nån ”hipp” restaurang med dålig mat

Allt som var värt att komma ihåg den för …

Efter middagen shoppades det frukost till dagen efter, alltid bra att kunna välja själv vad man vill äta (gäller först och främst barnen )

[MrWIB]

Dag 26, 1/7 Samsun

Går upp och njuter av vår hemlagade frukost

Kör mot Samsun och det är händelselöst så när som på att vi stannar och badar i två timmar i Svarta havet

Skönt med lite havsbad.
Det som inte är lika skönt att de där två timmarna inte var planerade så mycket så jag missade helt detta med solskydd, aj aj aj …

Det är därför, när jag senare på kvällen blir trimmad, ser lite kokt ut …

Det blir kebab till middag

Och det är inte ofta jag varit med om det, men när vi skall betala så blir det 51 pengar. När jag plockar fram pengar så säger ägaren(?) att det räcker med 50.
Jag försöker lite, men då säger han till på skrapen, 50 räcker!
Bara tacka och bocka
Som tack får de lite reklam

Hotellet där vi bodde erbjöd gratis kakor

Tyvärr var det inte bara Bulan som åt, även vi andra som var tvungna att suga in magarna på stranden kunde inte hålla oss

En vecka plus verkar vara maxtiden en vit skjorta håller när man är ute och ”äventyrar”, så jag var tvungen att köpa en Tshirt att ha de sista dagarna på turen.
Storlekarna i Turkiet måste vara lite små eller så är allt slimfit

Nej, jag har inte lagt på mig!

[Wiberg]

Njuter varenda inlägg broder  - som att få åka snålskjuts med Stora Bilen. Riktigt bra!

[MrWIB]

Dag 27, 2/7 Istanbul (asien sidan)

Så var det dags för den ”stora utmaningen” nämligen att passera Istanbul utan att hamna i allt för mycket kö.
Planen var den, efter att ha pratat med en Istanbul bo som vi av en slump träffade i Tbilisi och lät meddela att kvällstid är det ALLTID kö, köra till den asiatiska sidan, bo där på lagom avstånd och sen köra igenom tidig morgon istället.
Den planen kunde inte gå fel!

Iväg kom vi, men att hålla exakt denna hastighet klarade jag inte av …

Så småningom blev det dags för lunch och det var bara att inse att det inte skulle bli något mer skumpande i sakta mak på någon trevlig småväg framöver, så air up!

Efter det så hade vi verkligen gjort oss förtjänta av mat, så av någon anledning beställde vi sex rätter plus bröd, sallad mm

Den gamla sanningen att man skall inte beställa på fastande mage skulle kunna appliceras här, men väluppfostrad som man är så åt vi upp allt, ok kanske lämnade lite bröd …

Vet inte om jag skrev det tidigare, men när vi åkte öster ut så var jag väldigt imponerad av vilka extremt fina, stora breda och dessutom helt tomma vägar turkarna ligger inne med.
På vägen väster ut så framgick det att vi nog hade haft lite tur.
Vi körde hemåt sista veckan på Ramadan och då har tydligen många semester den veckan och några av Istanbuls 15miljoner invånare verkar välja svarta havet som semesterort.

Det var sjuka köer, för det mesta rullade det på OK, men vid olyckorna (de var några, men förvånansvärt få) så blev det snabbt 10-tals kilometer kö …

Vi var väldigt nöjda med vår tur i planeringen, detta hade lätt kunnat sinka oss en eller flera dagar om man fastnat på väg öster ut.

Vid kvällstid så började vi närma oss Istanbul och planeringen höll faktiskt hela vägen, ingen kö alls

En av de ökända broarna

Eftersom Bulan ville bo på Radisson Blu i Tbilisi men inte fick, så var mamma snäll och bokade in oss på Radisson Blu Asia i Istanbul, perfekt avstånd från staden och bra pris.
Det var med blandade känslor som jag körde fram till entrén och välkomstkommittén öppnade bildörren åt mig och hälsade oss välkommen
Bilen stack ut lite …
Som en bonus fick den inte plats i deras garage utan vi parkerade den rätt framför ingången

Trots att det var middagstid så unnade vi oss nån timme i poolen, grymt skönt efter en heldag i bilen (ca 700km).
Sen blev det en kort promenad från hotellet för middag.
Tyvärr kom vi inte Istanbul närmare än så här denna resan

Men har hört att det skall vara en fantastisk stad så får väl återvända när det lugnat sig lite

Obligatoriskt middagskort

Sen var det dags att krypa ner i de löjligt sköna sängarna och sova sött, imorgon skulle det verkligen visa sig om vår plan höll …

[MrWIB]

Dag 28, 3/7 Sofia, Bulgarien

Det är dags att bryta läger riktigt tidigt, senast 0630 vill vi rulla så revelj vid 0500.

Vet inte om planen lyckas bra, detta är söndag morgon så jag var mer eller mindre säker på att trafiken skulle vara lugn vid den tiden.
Trafiken var lugn, åt vårt håll, öster ut så var det redan kilometer långa köer, 0630 på söndagsmorgon!

Man skall alltså ha lite tur ibland

Bron till Europa var inga problem, annars skall dessa broar vara en av flaskhalsarna i Istanbultrafiken om jag förstått det rätt

När vi körde öster ut så stannade vi vid ett av dessa otalig motorvägsstopp som har allt, cafe, restauranger, butik, verkstäder mm mm, you name it, they got it!
Vi var supernöjda med den frukosten och tänkte att vi skulle göra en repris på europasidan, aj aj, det gick inte alls. Eller det gick, men ställena sög!
Synd då att man byt ut mat mot vin … finns det en läxa att lära här? Nah, antagligen inte!

Frukostmenyn

Familjen så hungriga att inte ens uteliggarhundarna fick smaka

Klart de fick, men först efter att vi ätit lite

Sen var det bara att gasa vidare, även denna dag hade en lång sträcka att avverka.
Här tänkte jag vara ”lite rolig” och svänga inom Grekland för att fuska till mig en skryt-flagga att ha på bilen, men efter lite övervägande så vill jag inte fuska till mig sånt och sen vet man ju aldrig hur mycket två gränspassager sinkar en.

Så småningom så närmade vi oss gränsen, och vad jag först trodde var lastbilar som hade krockat, fått fel på motor eller annat, var kön in till Bulgarien!
Ca 25-30km lång, helt galet

Det körde runt försäljare och sålde saker till lastbilschaufförerna, såg även en som fyllde på diesel ur en 10 liters dunk, grattis till soppatorsk där …

Så kom vi äntligen fram till gränsen.
Mycket bilar och väldigt lite ordning, folk gjorde egna köer osv, givetvis råkade vi ställa oss i en av dessa egengjorda köer utan att veta om det, det påverkade nog kötiden ytterligare åt det negativa hållet, när vår kö skulle flätas in i en riktig kö …
Från början var vi i vilket fall så här glada

Sen var det mycket köande innan vi äntligen kom fram till första passkontrollen.
Inga problem förutom att de undrade varför vi inte besökt Turkiet längre (men en blinkning).
Vid andra passkontrollen frågade tanten om vi undersökt bilen, nä svarade jag.
Note to my self, ljug nästa gång och säg ja! Fast läs allt så kanske det inte är en bra ide ändå ...
Nähä sa hon, då får du åka tillbaka och ställa dig bakom bussen där, som stod snett bakom oss i en annan fil.
Jaha, bara att köra fram vända och sen snurra lite så vi hamnade bakom bussen.

Eftersom ingen kom ut och bad om papper eller liknande gick jag ut till ett bås där det satt några gubbar.
- Ni skall tydligen undersöka min bil sa jag.
- Jasså, vem har sagt det?
- Tanten i bås 61 sa jag och pekade
- Jasså … Ringer lite telefonsamtal och pratar en stund.
Du får köra bort dit och röntga bilen.
- Vart då?
- Det står X-ray på en skylt …

Jaha, bara att backa ut. Vända och köra tillbaka lite till, där står det mycket riktigt en skylt Xray.
Vi kör igenom en grind, kommer ut i motsatt riktning, dvs vi kör mot de som skall in i Turkiet i samma filer … Hur har de tänkt där?

Kör fram till en byggnad där det står X-ray, verkar ju bra.
Går ut och går fram till någon som i vilket fall nästan ser ut att jobba på stället, ingen har uniform eller annat utmärkande, verkar alldeles för enkelt ju.
- Ni skall undersöka bilen, sa jag.
- Vem har sagt det?
- De där bort sa jag och pekade mot tullbåsen på andra sidan.
- Men ni åker ju ut från Turkiet!?
- Jo, men de sa så i alla fall.
- Ok, ni får tömma bilen först.
- Här?
- Nä, kör bort till byggnaden där borta, pekar på en byggnad bredvid.

Vi kör dit.

Går fram till en annan som nästan ser ut att jobba där.
-  Vi skall röntga bilen och den skall tydligen tömmas här.
-  Säger vem?
-  Han där borta säger jag och pekar.
-  Stackars er! (det kändes bra att höra  )
- Då får ni köra in här och tömma allt! ur bilen.
-  Allt?
-  Allt!

Allt uttömt

Barnen chillar

Jag kör bort bilen till själva röntgenapparaten igen och får vänta in en buss som hunnit före

Sen är det min tur

Självklart går allt bra

Sen lastar vi in allt i bilen, kör mot grinden i staketet som är stängd men öppnar sig när vi kommer, lite koll verkar de ha ändå.

Kör vidare i ”obevakad” fil utan att passera någon mer passkontroll.
Sen kommer vi till slutkontrollen.
Killen ser minst sagt bister ut, bilarna framför har han bara vinkat förbi mer eller mindre.
När vi kommer kollar han noga på passen, tar upp telefonen och ringer …
De kanske har superkoll …!?
Lägger på luren ger tillbaka passen med ett leende och säger ”Welcome back”

Dags att köra in i Bulgarien.
De är rädda för sjukdomar och alla bilar desinficeras i en dusch innan tullen, det kostade 3 euro

Resten är en nemas problemas, totaltid ca 3 timmar i tullen

Efter en ”stunds” körning når vi äntligen Sofia

Vi bor på ett litet mysigt hotell hyfsat centralt.
Rolig sak var att när vi kom så fanns det en parkeringsplats där det stod ”Bentley Only”.
Bah!  Tänkte jag, den gubben går inte på mig.
Men när vi kom tillbaka efter middagen …

Tycker de ser ut att trivas tillsammans

Kebabhak = Middag!

Bulan var inte på humör, men blev väldigt nöjd med sin kebab. Det var jag med, godaste på resan faktiskt.
Hela middagen gick på 75sek, helt ok

Vi turistade lite lite, men söndag kväll är väl inte den bästa tiden att se en stad, det var lite dött.
Men ett foto blev det

Sen hem och sova för maximal vila till nästa dag.
Det var ungefär här och nu som den riktiga hemlängtan började sätta in …

[MrWIB]

Dag 29, 4/7 Bratislava, Slovakien

Efter en sådär frukost rullar familjen iväg tidigt, redan innan klockan 0900.
En inte allt för lång tid senare rullar in i Serbien

Lite coola vägar där med

Eftersom hemlängtan är en envis passagerare så smäller vi av Serbien och rullar in i Ungern

Vacker solnedgång hinner vi uppleva
innan vi sladdar in på hotellets parkering i Bratislava

Väntar otåligt på rummet …

En väldigt lång dag i bilen, men inte mycket att skriva om.
Kan väl lägga till som en bra FYI, om ni kör genom samma land både på dit och hemresan, köp en Vignette som gäller i 30 dagar, 7/10 dagars kostar alltid hälften och måste man, som i vårt fall ändå köpa en på hemvägen så sparar man mycket tid.
I Ungern var vi tvungna att stanna på sex bensinstationer, för de hade sålt slut sin Vignetter, väldigt frustrerande till slut.

Edited January 8, 2018 by MrWIB
Angett fel i rubriken

[MrWIB]

Dag 30-31, 5-6/7 Mölnlycke - Sweden baby!

Vaknar fullt återställda efter den långa bilresan dagen innan, LC100 är en riktig långfärdsbil, komforten och väghållningen gör att man kan köra nästan hur långt som helst non stop.

Efter en knakelibrakfrukost

Så kommer vi iväg lite sent

Men vad gör det, vi skall ju "bara" till Berlin och det smäller man ju av ganska snabbt …

Sen vet ju alla hur det är, i samma stund som bilens hjul nuddar tysk mark så är man hemma.
Men vi var bestämda, Berlin it is!

Lunchar i Tjeckien på en (för mig helt okänd) hamburgerkedja

Priserna måste vara satta efter att vi var väldigt nära Tyskland, för det gick på nästan 400kr. Innan har vi ätit lunch i Tjeckien för typ 150kr tot, på riktiga restauranger, stay away!

En sån här bild per dag måste det vara …

Sen är det väldigt mycket

Och

Och

När vi närmar oss Berlin så har vi långa diskussioner om hurvida vi verkligen skall stanna eller fortsätta köra.
Alla vill hem, men att köra hela natten … I´m to old for that shit!

Och köra från Berlin hem är ändå stadiga 900km, dvs man ”förstör” en dag …
Ok, men då kör vi förbi Berlin och stannar i nån håla närmare Puttgarden, it's a deal!

Stannar på samma okända hamburgerkedja som vi åt lunch på för att leacha (ålders kontroll, fattar du vad det betyder/innebär e du cool ) deras WiFi.
Såg då att hotellen kostade fläsk och vafan, lägga ut så mycket så nära hemifrån …
Nä, nån måtta får det vara!

Då hörde jag en röst inom mig som sa: Låt din fru köra lite …
Nä, det går väl inte! tänkte jag tillbaka.
Jodå, försök att släppa taget, jag vakar över er …
Med en sådan beskyddare(?) så lät jag frun ta över ratten och la mig till rätta i baksätet och försökte sova.
Det gick bra en stund iaf, efter tre timmar, vid färjeterminalen i Puttgarden så bytte vi.
Jag tackade tyst vem det nu var som höll en vakande hand över oss som beskydd

Det hade börjat blåsa en del och resten av resan gick genom en Klass 1 varnings strom, jävlar vad det blåste …

När man ser detta så är man ”äntligen hemma”, utan att jinxa det för mycket

Mycket lycklig och nöjd familj hemma!

När vi körde från Bratislava var det +27C, när vi kom hem var det +10C …
Blev till att tända en brasa för att värma oss

Hoppas denna reseberättelsen var någorlunda läsbar och läsvärd och i kanske till och med inspirerat till att ge er ut och resa, för det är lite som jag ser det, kryddan i livet  

Sammanfattning och tankar för dagen kommer i nästa inlägg!

[Wiberg]

Mycket bra broder!

[MrWIB]

Sammanfattning

Då skall vi se, jag har sammanfattat resan säkert tusen gånger i huvudet, men det är inte samma sak som att skriva ner det utan att få det att låta allt för pompöst eller med allt för mycket pekpinnar vad jag tycker och så vidare.

Så ta denna sammanfattning för vad den är, mina högst personliga tankar om saker och ting, ingen regelbok om hur och vad man skall göra.
Alla är vi olika med olika förutsättningar och erfarenheter.

...

Hmmm … efter att ha skrivit lite så inser jag att det inte kommer bli något bra slutord och sammanfattning, det är lite av ”you had to be there” för att hänga med.
Jag har försökt sammanfatta det lite roligt och lättläst på ca 105 A4, men jag skulle säkert kunna skriva en hel bok om denna resa, med lite fördjupningar och utsvävningar i diverse saker.
Jag väntar med det till mina memoarer då kan jag verkligen bre på, och gå in på detaljer som kommer tråka ut till och med Horace Engdahl!

Vi har haft en fantastisk resa med massor av trevliga och något otrevligt minne, men det är ju av de sammanlagda erfarenheterna man växer som människa.

Så vi låter det bli frågestund istället, är det några funderingar eller annat så ställ frågorna här så skall jag svara så gott jag kan.

Som slutkläm vill jag i vilket fall säga: Ut och upptäck världen, det berikar livet!

[norexp]

Fantastisk! 

Dette er det beste, og mest engasjerende reisebrevet jeg noensinne har lest. Du skriver utrolig bra, og har en lun, fin humor, som har fremkalt mange smil.

Tusen takk for turen☺

[Lars 9k]

Instämmer till fullo!!

[Guest munkensbilder]

Kul resa, ser ut att vara fin natur åxå. Har alltid åkt MC på mina långturer och därför blivit mer Italien och Frankrike. Därför lite roligt att se den andra delen av världen.

[MrWIB]

Tänkte att de som läser eventuellt vill ha en bättre överblick hur vi körde och så vidare, om inte annat så kan det var hjälp inför er egen resa

Så här såg reseplaneringen ut från början (se bifogad doc fil), plus 10 dagar i Georgien. Som ni läst ovan blev det inte exakt som planerat, men det blir det aldrig, min reseplanering är bara som stöd ungefär var man bör befinna sig på vilken dag, för att hinna hem i tid.
Hemvägen planerar jag aldrig, den får bli som den blir

Har även fått OK från Davit att bifoga GPX filerna för Georgien, de är märkta D1 - D9, för dag 1 till 9 helt enkelt.
Men som sagt skall ni dit, tveka inte att kontakta Davit för er personliga reseplanering, vi har ju alla olika önskningar och mål med våra resor.
Davit Berishvili, dberishvili@gmail.com

Sen är det några saker som jag för min egen del fått bekräftat under denna resan:
- Ha alltid gott om tid, det är inget roligt att stressa under semestern. Lägg alltid till minst 1 extra dagar per vecka ni är borta. Om de inte måste användas till verkstadsbesök eller annat så kan man använda dem till att återhämta sig och pausa från bilåkandet lite. Eller bara kort ner dagsetapperna mycket. 
Tack vare rymlig (allt är relativt) tidsplanering, så blev de många verkstadsbesöken och annat på denna resan inget stressmoment, utan mest ett shysst brake med AC  
- MT däck är the shit att köra med. Ja de låter lite mer, ja de håller inte lika länge, MEN när du väl behöver dem är de outstanding. Jag tänker att det är samma som med allt annat på bilen, lite för kraftigt och onödigt i 97,6% av fallen (skidplates, winch, bullbar osv), men när du väl behöver dem är de priceless och kan innebära slutet på resan eller en bra historia.
Med MT däck behöver man aldrig vara orolig för stenar och lera, vilket jag upplever vara det till 99% man kör på när det går "offroad" (dvs väldigt/extremt dålig väg).
- Kunskap om landet / guide (se ovan) gör resan så otroligt mycket mer givande

Kanske kommer på mer och fyller på framöver.

 

Resväg Georgien 2016.docx

Georgien D1.gpx

GeorgienD2.gpx

GeorgienD3.gpx

GomismtaToMazeriD4.gpx

MazeriToTbilisiD5D6D7D8.gpx

TbilisiToValeD9.gpx