Pappor och barn på tur 19-21/5-2017

[Wiberg]

I ett försök att visa att Overlanding är för alla så bjöd jag in mina kamrater i både Norge och Sverige på en " Pappor med Barn helg ". Inga krav till bilar och utrustning utan bara en hygglig campingtur i skogen mellan Oslo och Göteborg. Valet fastnade på en riktigt mysig liten plats vid en sjö i Dalsland. För att vara säkra på att alla skulle kunna ta sig till platsen så rekade vi, Andreas och jag, med min Toyota Yaris - kan man ta sig fram med den kan alla bilar ta sig fram...

På fredagen möttes Ivar, Øystein och jag samt våra barn - 5stk totalt - i Årjäng där handling avklarades.

 

Sen gick det i bra fart mot camp då klockan redan hade passerat läggdags för de minsta. De minsta hade ju tagit sig ett par power naps längs vägen så det var mest ett desperat försök att hålla på rutinerna från undertecknad. När vi kom fram till camp så ser vi till vår förskräckelse hur någon redan har slagit upp ett tält på våran plats! Men det är inte ett liv i varken tältet eller runt om så vi tänker att det nog är plats till oss oxå. Så här i efterhand undrar jag om det inte var ett slags " handduks knep ", dvs så som solturister håller på när de reser söderut och lägger sina handdukar på solsängar innan tuppen har gått upp - bara för att säkra sig sängplatser. Funkar inte på Overlanders alltså - bara så det är sagt.

 

Jag hade, av oklara skäl, valt en sista tur med lavvon. Lavvo är tipp topp men det kräver sin plats - både på camp och ur mer packningsmässig hänsyn. På nästa tur är det garanterat taktält som gäller...

Efter att ha rasat av ungarna, matat dem med pølser och klarat av nattrutiner så satt vi tre pappor och njöt av stillheten och av att vara på tur igen. Klockan ganska tidigt, så var det kvällen.

På lördagen så var det revelj ca 0700. Ivar var lite senare då jag noterade hur han febrilt slog upp sitt marktält klockan 01.30 då hans dotter alls inte var lika intresserad av att bo i hängmatta/ hammock som sin far. Med ett barns osvikliga precision så väntar man givetvis in i det sista, 01.30 på natten, med att berätta detta för sin far. Han tog det riktigt bra ska sägas...  .

Efter att ha ätit frukost så packade vi in oss i bilarna för att titta lite på Åmål. Åmål är, trots sin mindre smickrande filmanknytning, en väldigt fin liten stad vid kanten av Vänern. Efter att ha handlat lördagsgodis, ätit is/ glass och gått på ordentliga toaletter så återvände vi till camp för att ta emot de två andra papporna med sina totalt tre barn.

Ante och Tomas anlände camp ganska exakt 13.00 och då var lägerelden klar för korvgrillning. Barn är barn och trots språkliga skillnader så tog det kort tid innan lägret var fyllt av tjoing, hojjing och upprepade skrik efter " PAPPA!!!??? ". Jag tror att just " pappa " ropades var 30e sekund under hela tiden barnen var vakna. Eftersom våra fruar inte var närvarande vågade vi, i maskulin sammanhållning, skylla just detta behovet av att vråla på en förälder, på just dem - mammorna alltså...

Det fiskades - både mete och spinn, badades - ca 12 grader varmt!!!, tappades bort utrustning till pappor, lektes med pappors kvarvarande utrustning och var barn i natur på alla de sätt. De medtagna I-padsen sparades till godnattstunden på kvällen.

Vid ca 18 tiden började dagen ta ut sin rätt på de minsta och de utfordrades med en ny vända med pølser och dessutom kompletterade med hamburgare. Samtidigt började kvällens pappamiddag förberedas. Vi var helt eniga om att den skulle förtäras utan ackompanjerande av pappa i imperativ form så vi fick de minsta i säng medans kockarna pysslade med sitt.

Efter att antalet decibel runt lägret sjönk med 83% så satt vi och bara njöt av att vara på tur och snacket gick runt nya resor, mycket snack om utrustning, tidigare resor och var precis lagom grabbigt.

 

Klockan 20.00 serverades det grillad entrecote med baconlindad sparris och saltstekta amadinpoteter ackompanjerade med bearnaisesås. Himmelskt gott! Sen var det eftersnack till ca ett-tiden innan vi tog kvällen för att orka vara " PAPPA!!?! " igen.

Söndagens väder bestod av en betydligt kraftigare vind som kylde ordentligt och gjorde camplivet lite mer utmanande med utrustning som flög omkring samt barn som hade svårt att hålla värmen. Men efter frukost och lite spring så var allt tillbaka till normalen igen.

Grabbarna från Göteborg satte kurs hemåt och vi andra bestämde oss för att ta en liten omväg hem för att få rasta bilarna lite. Det visade sig svårare än först antagit då vi hittade flera bommar vilka inte var märkta på några av våra kartor. Men vi hittade iallafall ett mycket spännande spår som skall kollas vid senare tillfälle - Road of Bones II som det fick heta i GPS loggen  .

Allt i allt en riktigt hygglig tur med totalt 5 pappor och 8 barn i åldrarna 3 - 9 år. Men det ska oxå sägas att det var skönt att komma hem och höra det mer normala " MAMMA!!!?! " eka i huset  .

Stort tack för en fantastisk helg till både stora och små!

[Lars 9k]

Låter som ni hade en trevlig tur. Kul att introducera de små och visa att man kan ha kul utan "elektronik". 

Då ni fick med alla barn hem också så gissar jag att det gav en hel del "pluspoäng" på hemmafronten som extra bonus 

 

Hur gick det med det övergivna tältet?

[blackstream]

Härlig tur och bra skrivet!

[Wiberg]

Riktigt bra tur Lars, önskar att vi hade mer tid på oss till lek med eld och täljning med kniv men det går fler tåg. Gåtan med det kvarglömda tältet blev aldrig löst dessvärre.

Jo, några pluspoäng hoppas man ju att det resulterar i - bland annat så " får jag " ta med ungarna på tur till helgen igen  ,

Tack Stefan!

[FrodeS]

On 22.5.2017 at 8:48 AM, Wiberg said:

Andreas och jag, med min Toyota Yaris -

 

Du mener vel "med min kones Toyota Yaris" ??

 

Ser ut som en trivelig tur. 

[Wiberg]

Nope, konemor kör betydligt större og moderne fordon. Yarisen är pappabil #2 .

[FrodeS]

Kondolerer med pappabil2, da.