Lars 9k

Jo det kan ju vara lätt att tröttna på en gamnal bil. Men frågan är hur ny man skall köpa för att slippa bekymmer och för hur länge det dröjer innan den nya ändå går sönder! Min filosofi är att jag bestämmer mig för hur länge jag minst skall ha bilen och sen lagar och förbättrar jag den så som jag vill ha det, oavsett om bilen är ”värd” det eller inte. Det som är utbytt eller lagat seriöst, håller förhoppningsvis lika länge som när det en gång var nytt.

Ja det kan vara hårt att vara på semester!!

? ?

Skönt när man hittar felen!! Är du nöjd med däcken?

Hmm.......!!!!!!!! ??

Tack för det!! Kul att det uppskattas!

Av de vi körde krävde inget, förutom turen vi gjorde med Fiaten, 4x4! Sen la jag visserligen i 4wd några gånger när jag körde upp på klossarna, för att få Jeepen vågrätt, men det räknas nog inte! Planen var ju Monte Sacarello och ytterligare några besök på topparna och där hade det nog behövts, men det vet vi ju egentligen inte, då vi aldrig kom dit.

För sent, jag har beställt! Får väl bjuda hela Overlandinggänget på middag när de besöker Skånesektionen!

Vi funderar på en 78cm Murrikka att ha hemma över den större av våra Webergrillar på 57cm..

48cm skulle jag gissa, det är vad vi har, fortfarande lite stor när den skall packas, går att fixa käk till +4pers och passar bra över Weber On the Go.

Finns det kyl med Mollefäste??!!

Tack för det, jag uttnyttjar det kanske någon gång, vem vet!

Ha!!! Jag hade redan skrivit det i resetråden!! ? Postad fredag vid 06:24 När väl slangen var av så hittade vi tre små hål. Fram med vulktejp och silvertejp. Min vulktejp visade sig dock vara kass men Per hade en som fungerade utmärkt.

Höru du Bull, du får ju ha koll på händelserna!!! Det var ju dagen efter detta inlägg som slangen gick sönder!!? Men för ordningens skull, i vår resetråd om Alpresan beskriver jag att vi lagade kylarslangen med vulktejp och silvertejp. Min vulktejp var kass så jag fick låna av @Per Pettersson (är nu skyldig honom en rulle) och då vi fick göra om tejpningen med silvertejp så tog min slut och andra gången använde vi Pers!! ? Det ÄR bra att vara flera, det den ene missat, har förhoppningsvis den andre!

Känn ingen press, men bara att bjuda igen.... !!?

Nope!! ?

Vi har samma tendens, har förutom när vi körde SOT 2016 oftats blivit långa (tidsmässigt) körpass och inte så mycket annat. Fast på SOT körde vi ju också hela dagarna förresten! ☺️ Skillnad mot våra kulturrundor då vi stannar mer och kollar på kyrkor och andra sevärdheter. Jag tror att man, även om vi vill vara spontana, behöver planera in lite andra aktiviteter, annars blir det lätt att man bara ”kör vidare” mot nästa mål. Nu är ju ”resan” mycket av målet men det där med att stanna upp behöver nog vi också träna på. Det här blev ju inte mycket till hjälp!! ?

Idag testade vi att montera och resa taktältet på vårt släp. Stödbenen som kom på precis innan vår semestertripp var lite för korta, antingen får vi ha med oss några tegelstenar eller så får de förlängas. Vi behöver även ha pall med oss vid denna montering då vi inte har några däck och rör att klättra på vid resning. Denna har vi fått speciellt för ändamålet av @Per Pettersson. Vi får också fundera på hur vi väljer att lasta på släpet då vi till viss del även kommer att behöva kliva på det. Jag har funderat lite på att tillverka en vattentät låda för att sätta på släpet och sedan kunna montera vår befintliga inredning i den. Detta skulle kunna bli kanon om vi vill campa i samband med offroadkörning, många kilon Jeepen slipper att släpa på i skogen på så sätt. I brist på skåneflagga får det duga med vimpel!

Välkomen och kul med en tråd om din Pajero! Angående dyslexi så har jag en ligtversion av det och brukar få rätta till min inlägg efterhand som Hanna läser igenom dem. Men det brukar ju vara förståeligt även utan rättning och här, där vi skriver lite på svensk/norska, är ju inte stavningen det viktigaste!!

Lite så jag resonerar, visst har jag funderat på att börja om med en nyare bil men innan vi kan göra samma saker med den som vi kan med denna så krävs många 100 000! Kör man gammal bil får man ta skruvandet som en del av användandet. Se till att man har verktyg så man kan fixa lite av varje. Nu blev det ju definitivt mer av den varan än jag skulle önskat men, men. En massa reservdelar är ju knappt lönt att ha med sig, men vulktejp, lite skruv o mutter och slangklämmor är ju bra att ha med. Jag skall komplettera med lite rörstumpar för att kunna skarva slangar. Nu får vi se vad som gått sönder, eventuelt passar vi på att bygga om bakaxeln med frihjulsnav och fixerade drivaxlar för att komma från risken med c-clipskonstruktionen som jag har idag. Man kan ju alltid passa på att förbättra, mycket roligare än att bara reparera!!

Nej du @kimar!! Så lätt kommer du inte undan, nu väntar vi på recension om hur skönt det är att sova i! Lycka till nu!!! ?

En riktigt tuff helg, skönt att det betalade sig med godkänd EU!! Hoppas nu bilen slutar bråka och i stället blir en rolig ”leksak” framöver!!

Mån 9/7 tjugotredje dagen, resans allra sista! Vi vaknade hemma på mina föräldrars gårdsplan, utan varken kyrklockor eller annat oljud. Föregående kvälls CTEK Idag var det tid att på ett litet annat sätt än vi tänkt, oss avsluta alpturen. Det blev inte någon avslutade tur på SOT, men vi var hemma med både oss själva och bilen, efter en jättehärlig resa med massor av fina upplevelser och nya möten med människor. Vi tömde bilen och lastade över allt på mammas släp, då vekstaden bara ligger en liten bit bort därifrån. Det blir mycket prylar av det, när allt plockas ur. Färdigpackat, sen skulle det bara packas in hemma också. Jeepen kom lyckligt fram till verkstaden och jag ser med spänning fram emot vad de kommer fram till och hur det ser ut när trumma och differientallock kommer av. Själva fick vi åka Volvo sista biten hem innan vi börjde lasta in allting. Kvällen avslutades sen med bildvisning efter kvällens grillning, lax på björkbräda. STORT tack till alla som följt vår resa och kommit med goda råd och tips om mål och annat. Samt alla som engagerat sig angående batteristrulet, kylen fungerade trotts allt hela resan.

V8 ska de va!! ?

Sön 8/7 tjugoandra dagen, vilken jäkla dag! Idag vaknade vi ..... nä visst ja, i natt sov vi inte. Klockan eller rättare sagt Hannas telefon ringde 02:30 och efter en stund hade vi ledat till våra stela kroppar och varit ute ur bilen för en nypa luft. Sen bar det av på nästan öde vägar genom mörka samhällen. Vi stannade klockan klockan 05:00 och tankade, på macken sålde de bredda frukostbullar och medan jag tankade fick Hanna beställt frukost till oss. Vars två bullar med salami respektive ost fixade mackkillen i naffs. En Pucko därtill smakade vid denna tidpunkt ljuvligt. Så småningom började det ljusna och vi hade nu bestämt oss för att prova att köra på Autobahn då det skulle spara oss ett antal viktiga timmar. Trafiken var så här dags på en söndagsmorgon behagligt gles och utan lastbilar. Klockan 06 var trafken fortfarande gles när vi tog avfarten mot Lübeck. Här passerade vi Elbe klockan 06:10, vi har fortfarande ett antal timmar kvar innan vi kan vara framme! Efter att ha kört någon timme på Autobahn stannade vi för toabesök och ett förarbyte. Jag märkte då att det rök lite om oljan på högerhjulet och kunde känna att hjulet var lite om än inte väldigt, varmt. Jag fyllde även åter på olja i differentialen och nu räckte inte den kvarvarande mängden bakaxelolja utan jag tömde även i min flaska för framaxeln, utan ls-tillsats. Bättre än ingenting. Det började nu kännas lite olustigt kring oljeläckaget och den eventuella varmgången i hjulet. Hanna tog nu ett pass vid ratten och jag kunde slumra lite. Dock ville hon inte köra mer ca 20 minuter innan hon började känna sig för trött, så det var bara för mig att köra igen. Lite piggare efter powernappen. Jag började nu bli orolig för att jag kanske trots allt hade ett lagerhaveri på gång eller något annat mer allvarligt än bara en läckande packbox. Skulle vi överhuvudtaget nå färjan?! Sista biten mot Puttgarden, vi passerar bron ut till Fehmarn. När vi kollade tidtabellen verkade det som vi skulle missa 08:15 färjan precis, vilket jag tänkte kanske kunde vara bra, för att låta hjulet svalna lite och eventuell rök försvinna innan vi körde ombord. Till sist nåde vi åtminstone fram till färjan. Vi kom precis fram till 08:15 avgången, med ca 2 min tillgodo. Här var jag lite orolig för att de kanske skulle reagera på oljeläckaget och den eventuella röken från varm olja, men vi blev påvinkade utan problem och lämnade snabbt bilen som åtminstone inte rök även om det droppade olja från insidan av hjulet. Väl ombord hade vi 45 minuters paus från bilen, etappen som startade i Österrike dagen innan, hade vid denna tidpunkt varat i drygt 22 timmar, om än med liten paus för vår nattvila. Efter lite snabbhandling satte vi oss och slumrade en stund. När vi kommit av färjan var vi ju nästan hemma och skulle det nu hända något så fanns det en rimlig möjlighet att @Per Pettersson skulle kunna hämta oss med sitt släp. När vi passerat bron till Själland började bilen gå tungt och vi såg åter att det rök från hjulet. Jag saktade in ytterligare och vi svängde av på nästa avfart och in på en parkering. Nu var trumman varm och jag bestämde mig för att hissa upp bakaxeln för att försöka fastställa vad felet var. På med overallen. Jag tänkte först använda Hi-liften men då jag inte jobbar under bilen när den bara är upphissad på den så fick pallbocken fram. För att komma åt domkraft och pallbock måste mellanutrymnet tömmas. Hanna satte sig tillrätta så hon kunde övervaka arbetet. Under tiden fick hon även kontakta syrran, som var den enda som visste att vi var på väg hem och försökte hinna till mormors kalas. När jag fick upp bakhjulen kunde jag konstatera att det var bromsen som låg på och orsakade varmgången. Funderade på om oljan fått bromsbanden att svälla. Jag justerade in bromsarna och fick hjulet att åter gå fritt. Konstaterade även att det återigen började bli för lite olja i differentialen, men min medtagna olja var nu slut. Vi bestämde oss för att köra till nästa mack för att handla mer axelolja. Väl på macken Cirkle-K kunde jag konstatera att motorolja och korv hade de men ingen transmissionsolja!! Efter lite övervägande hällde jag därför istället i motorolja och plockade av bakre kardanen för att på så sätt minska belastningen på bakaxeln, när det nu var alldeles för tunn olja i den. Detta var möjligt tack vara vinterns SYE modifiering. Nu lät det dock riktigt illa om bakhjulet men vi bestämde oss ändå för att försöka köra vidare och hinna hem i tid. Här passerade vi en solcellspark lik de vi sett i Tyskland. När vi närmade oss Köpenhamn höll vi 70 km/h, det lät illa om bakaxeln och bilarna körde stundtals om oss på ömse sidor. Främst när vi var tvugna att gå ut i de yttre filerna där vägarna delade på sig. Lastbilarna kröp upp och nästan puttade på, innan de tröttnade och till sist körde om oss. Vi hade i alla fall inga köer framför oss. Precis innan vi skulle lämna Danmark och köra ner i tunneln började det åter ryka och gå tungt och jag vågade inte fortsätta längre! Vi tog oss av motorvägen och in på macken vid Kastrup. Här var det jättemycket folk, men jag lyckades hitta en parkeringslats. Vid detta laget rök det ganska rejält om högerhjulet och folk tittade ännu mer än vanligt på den där märkliga jeepen! Nu var jag beredd att ge upp, men skam den som ger sig! Hade vi lyckats ta oss 170 mil från Italien vore det väl f.. om vi inte skulle ta oss hem för egen maskin! Ut med all packning igen, ut med domkraften och upp med hjulet. Återigen verkade det var bromsen som låg till. Jag gissade på att slitbanan på ett bromsband hade släppt och hamnat i kläm. Därför tänkte jag först plocka av trumman men var inte specielt sugen på det, stående på en full parkering och utan rätt verktyg. Trummorna kan vara riktigt besvärliga att få av. Det var varken säkert att jag skulle få av den och inte heller att jag sen skulle få dit den igen med de prylar jag hade med mig. Istället knackade jag på trumman och lirkade på hjulet och fick på så sätt det att gå lättare igen. Vi köpte även mer motorolja och fyllde på i differentialen. Hanna orienterade också min syster om vår ytterligare försening. Med fortsatt slammrande bil, men utan rök, lämnade vi parkeringen och styrde mot tunneln under Sundet. Fortfarande fanns en det rimlig chans att vi skulle hinna innan ”födelsedagsbarnet” skulle åter till äldreboendet. Nu höll jag 60km/h och var nog inte jättepopulär bland övriga söndagsfirare. Men vi var åter på rull, ”liket” rörde sig fortfarande framåt för egen maskin, sargad och lappad, men rullade fortfarande! Vi kom genom tunneln och upp på bron. Min nästa farhåga var risken att bli stoppad vid tullen, kanske få körförbud på stället, man hinner tänka lite på den där milen över bron. En seglare vid Pepparholmen. Väl framme i kön till tullen smög jag fram på 1:an och motorbroms. Vi visade upp våra pass och längre fram stod det tull och polis som kollade extra på bilarna. Strax innan vi kom fram till dem hände något i kön sidan om vår och de gick över dit. Jag var kvick med att gasa på lite extra och passera ut från fållan. Nu var vi nästan HEMMA! Efter ytterligare en halvtimme rullade vi upp på gårdsplanen hos mina föräldrar och där blev det stor förvåning och munterhet över att vi var hemma, då alla utom min syster var övertygade om att vi var kvar på vår semesterresa. Vi fick firat av min mormor, käkat gott och sedan reste vi taktältet på gårsdplanen för en sista natt, för den här gången. Behöver jag säga att vi somnade ganska fort?!