Lars 9k

Jag håller med, öppna och titta, det merjobbet är det värt alla dagar, så du vet vad som hänt. Kan ju vara som du säger, svetsen som inte höll. såg nu att @iknutissagt detsamma 🤭

Ajdå, det där såg ju inte kul ut!! Har du haft av den tidigare för det var väl inte där ni svetsade? Man blir ju fundersam på varför det har hänt.

Sverigeturen dag 12, del 4, 16/7-23 Regnet öste ner när vi började leta efter småvägar som skulle kunna erbjuda ställe att stå på. Vi kunde konstatera att vi återigen var i ett område där det var ont om små stickvägar utan hus. Dock hittade vi efter ett tag en väg som gick genom ett möjligt område. En bit in gick ett nylagt spår in i skogen, det fick vi ju kolla. Här skulle det säkert gå att hitta en avskild plats! Vägen var ganska mjuk men det gick bra att puttra fram. När vi passerade ut över en myr vsr det plötsligt betydligt mjukare!! Med nästan 3 bar i däcken sjönk vi igenom rejält! @Hanna var inte helt nöjd just här. Det blev till att dra på sig regnkläder, lufta ur däcken och koppla vinschen. Framförallt höger bak hade sjunkit ner rejält, jag försökte först köra loss med spärrade axlar men sjönk bara. Kanske hade det räckt att vi luftat ur men troligen inte. För att komma åt ventilen fick jag gräva bort en hel del. Vi hade så pass långt till närmaste träd att vi blev tvungna att förlänga linan med en 10 meters stropp. Tur att alla offroadprylar var med! När sen vinschen först inte ville starta måste jag erkänna att jag blev lite orolig, inget riktigt bra läge att bli stående på!! Men efter lite trixande med vinschkontrollen hoppade den igång. Sen var det inga problem utan Jeepen kröp fint upp ur hålet och upp på fastare mark. Efter att ha vänt och åter passerat över myren valde vi att slå camp längs spåret. Tyvärr ganska kladdigt även om det mest är grus men vid det här laget var vi inte sugna på att leta vidare. Hanna hade det ganska mysigt i sitt krypin. I brist på grillväder blev det gårdagens viltskav. Det blev till att käka i regnkläder, men som vanligt smakade maten kanon. Sa jag att det regnade? Vi valde att hålla tidig kväll och krypa upp i tältet och skriva några rader innan det var läggdags.

Sverigeturen dag 12, del 3, 16/7-23 Vår plan var att köra ner till Jokkmokk och även ta en titt på Sareks nationalpark. Den här gynnaren höll sig fast en bra stund på det hala glaset. Skylten visade på att vi nu kommit in i Europas största sammanhängande naturlandskap med så gott som orörd natur och inom området finns totalt fyra nationalparker. Den här skylten var lite fräschare än den förra vi såg. Odlingsgränsen skär lite ologiskt genom landskapet. Vid det här laget hade det börjar regna rejält och det där med nationalpark innan kväll kändes inte så lockande. När vi kom in i Porjus skymtade vi en damm och ett kraftverk. Det visade sig finnas ett äldre verk som var öppet för visning, en perfekt aktivitet när regnet öste ner. Det var bara att ta på sig hjälm och en väska med skyddsmask innan det bar 50 meter ner under jord till turbinhallen. Klart imponerande bygge, det här byggdes kring 1910 för att förse Malmbanan med ström. Samma ström som sen bland annat landade i den transformaterstation som vi besökte på vägen mellan Torneträsk och Kiruna. Turbinerna var tillverkade i Trollhättan av samma företag som gjorde turbiner till ett av de första vattenkraftverken som byggdes, just i Trollhättan. Där uppifrån, kom vattnet, en fallhöjd på drygt 50 meter. Turbinbladen kunde justerad beroende på hur mycket kraft man ville mata ut på nätet. Reglerstång för turbinvinkeln. Totalt hade det funnits 9 turbiner i verket. Generatorn var ganska imponerande, jäklar vad de kunde redan vid förra sekelskiftet! För att förse lindningarna med ström för spolarna fanns även en mindre likströmsgenerator. Här stod 2 man dygnet runt och reglerade vinkeln på turbinerna. Instruktioner fick de från kontrollrummet uppe på markplan. Uppe i kraftstationen fans det en utställning med berättelser från bygget och driften. Den nya stationen som fanns en bit bort startade 1975 och nästan sedan dess har denna gamla varit museum. Inledningsvis bars förnödenheter ner ifrån Gällivare. Sprit på ont och gott. Kontrollrummet stod kvar. Bordsskivorna bestod av marmor som man fällt in alla reglage och instrument i. Rena rama översvämningen under Jeepen när vi kom ut! Gissa vem som fick gå och köra fram den….? Nedanför dammen var det inte mycket vatten. Desto mer ovanför. Det gick att köra ut på dammen, så det fick vi ju så klart göra. En bit nerströms syns det gamla elverket. Lite nerströms låg ytterligare ett kraftverk. Nu hade klockan blivit så mycket att vi bestämde oss för att leta camp.

Sverigeturen dag 12, del 2, 16/7-23 Då den sena natten gjorde att vi gick upp sent, det är ju semester, hann klockan bli ganska mycket innan vi kom iväg. Självklart var vi nu tvungna att köra ner till järnvägen. Det blöta partiet gick bra att passera ute i kanten mot skogen. Regnet hängde i luften och det kom några stänk medan vi käkade, temperaturen var ju sisådär. Den här var ju intressant, den stod längs vägen en bra bit ifrån järnvägen. Hela området kring Ödemarksvägen är fullt av myrar, flera ganska blöta dessutom. Den sista biten ner mot järnvägen var klart mer igenväxt än resten. Efter någon km var vi framme vid Inlandsbanan. Tydligen används den numera ganska sparsamt så det förväntade oljudet ifrån den under natten uteblev i stort. Den hade varit klart möjlig att köra över, men @Hanna lämnade in sitt veto. Vägen fortsatte på andra sidan men var i stort sett okörd. En bit bort längs järnvägen fanns den här lilla bron. Vi letade runt lite kring korsningen i förhoppning om att hitta rester av hållplats, en skylt eller något annat skoj. Det jag dock hittade var den här. Efter att ha letat runt tills vi var nöjda begav vi oss tillbaka mot civilisationen och ”stora vägen”. På väg tillbaka såg vi ytterligare betongfundament i skogen. På ett annat ställe ledde en bro ut i skogen. En hel del av stenarna i området var beväxta med vad jag tror är en röd grönalg. Det växte mer kul i skogen, de här buskarna lär vara släkt med bommulsbuskar och heter gossypium arboreum. I början av vägen fanns stativ till en rejäl bom. Dock var den inte så funktionell längre. Vi praktiserade också svampplockning från Jeep, totalt fick vi syn på och plockade nästan tio björksoppar. Det tog oss över två timmar inklusive besöket vid järnvägen, innan vi var ute från Ödemarksvägen. På vägen tillbaka mot Gällivare såg vi ett gammalt luftbevakningstorn. Det är inte många av de kvar längre, en gång i tiden fanns det massor. Vet någon vad Svallis är? Det stod sådana skyltar på ett par ställen. Efter lite inhandling i Gällivare bar det åter söderut mot dagens mål. Fast på vägen hann vi bli hungriga och fick ta lunchpaus längs en bra väg. Även under lunchen kom det några stänk så markisen fick komma fram. Efter lunchen bar det åter söderut.

Lyx att torka under turen, nice! Här har vi nu fått in regnet, det spöregnar verkligen! Sen har vi även haft lite äventyr, tur vi har vinsch! 🤭 Bilder kommer senare i vår tråd.

Ha, ha, det där med att somna innan sista uppdateringen känner jag igen. Att skriva på tur är kul, men lite av en utmaning. Instämmer med @Norlin, fina bilder. Du och My är ju ett perfekt par, hon Grottkruka och du Badkruka!! Det där vädret är på väg hit har jag förstått, riskerar att lägga sordin på campinglivet!

Helt rätt, men vi var både hungriga och så gick vi på @MrWIB devis, ”kör hellre runt än över stenen” när man är på tur! Men, men, snart är vi mätta och nyfikna….. Är det någonstans i Sverige vädret har bättre prognoser än här uppe!? Känns som att den kommande tiden blir lite trist att njuta av på tältsemester !!

Sverigeturen dag 12, 16/7-23 Idag är det Skåneflaggans dag, så vi får vara lite extra stolta över den idag. https://www.skaneflaggan.nu Efter en sen men extremt mysig och lugn natt blev det en dito morgon. Dagens morgonbild. Efter att ha startat på Sveriges sydligaste udde och samhälle har vi sen varit på Treriksröset, Sveriges nordligaste samhälle Karesuando och även den nordligaste staden Kiruna. Idag är målet lite fler orter här uppe i norr.

Så, det dröjde ett år men nu kommer här både en film som @Ingvar Schön efterfrågade och lite mer info. När vi hade camp längs vägen stötte vi på ett par som hade stuga längs ödemarksvägen vid sjön Iso svierkkujärvi. De kunde berätta att vägen mycket riktigt byggdes för transporter i samband med bygget av Inlandsbanan till Gällivare i början på 1930-talet. Vägen var dock inte farbar när de var barn kring 1960 utan då åkte man rälsbuss till där vägen korsar järnvägen och sen fick de gå till stugan. https://banvakt.se/porjus-gallivare/odemarksvagen/ Dock gjordes vägen åter farbar till nuvarande skick i samband med att kraftledningen flyttades.

Sverigeturen dag 11, del 4, 15/7-23 Sista målet för dagen var en väg som vi diskuterat tidigare på forumet. En tråd som @Ingvar Schön startade. Vid vägens start blev det till att stanna och lufta ut. Sen blir det filmtajm, @Hanna fixar det ganska bra utan film crew i form av herr @Norlin. Vägen var klart körbar med Jeepen då det var torrt, men vid mer blöta kan det nog vara kämpigt. Det tog oss över en timme från vi startade till vi vände och då var vi inte riktigt framme vid järnvägen. När vi vänt så stannade vi nästan direkt och slog camp. Fortsatta spåret söderut mot järnvägen. Vägen tillbaka norrut. Vyn ut över myren västerut. Kvällen till ära blev det till att korka upp en finöl som @Hanna köpt åt oss i Kiruna. Bryggs av Kiruna bryggeri, en stout toppad med hjortron. Jäkligt god!! Sen fick Muurikkan leverera över grillen, det lagades viltskav. Med extra piff av Lingonsirap inhandlad i Jukkasjärvi. Klockan hann bli 22:30 innan vi käkade och under tiden sjönk solen bakom skogen ute på myren. Smarrigt! Till vår absoluta förvåning hörde vi diselknatter mitt i maten. Vad tusan, kommer det en tysk husbil nu hann vi tänka innan denna pickup dök fram. De körde dock vidare och tog sig även förbi det blöta parti där vi vände. En dryg timme senare dök de åter upp och stannade. De bodde i en stuga, den enda stugan längs Ödemarksvägen och hade varit och letat upp en förrymd hund. De var lite lätt frågande till hur två Skåningar hade hamnat bokstavligt talat mitt ute i skogen!! Det var dock inga sura miner utan de berättade lite om vägen och sin stuga som familjen haft sen 30-talet. En liten bit söderut nu, känns alltid lite sisådär när man vänt men vi har fortfarande många dagar kvar och mycket att utforska innan vi behöver vara hemma.

Sverigeturen dag 11, del 2, 15/7-23 Efter lunchen körde vi mot Kiruna kyrka, en av de byggnader som planeras flyttas. På vägen dit syntes det hur mycket det rotas och rivs i den gamla delen av staden. Här grävdes det för fullt. De här husen var på väg att rivas. Hela kvarteret var klart för rivning. Dagens andra mål, Kiruna kyrka. Här klockstapeln som var lite äldre än kyrkan. Kyrkan är tänkt att flyttas va 3 km söderut. Flytten är planerad till 2025 och tanken är att den 600 ton tunga kyrkan skall lyftas och flyttas i ett stycke. Det är verkligen en speciell kyrka i trä, inspirerad av en samisk kåta med massor av träarbeten både ute och inne. Gavelspetsen över ingången är full med sniderier. På bilden syns den planerade nya staden med kyrkans nya plats. Kyrkan är trären invändigt med sniderier, enda målningen är över altaret. Kyrkorgeln prydde verkligen sin plats. St Göran och draken, en av få lösa utsmyckningar. På utsidan var det också trä samt en del förgyllda figurer och så en kyrktupp på toppen som lär vara 1m hög. På respektive långsida stod vardera fem förgyllda figurer. Sen bar det vidare igen och nu kom åter regnet. Här var det en regnbåge. Här var det åter tid att passera Torneälv. Dagens andra riktiga mål efter Kiruna, Jukkasjärvi, som egentligen är den by som fanns i området innan Kiruna bildades. Kiruna kom ju till i början av 1900 när gruvan och järnvägen kom, medan Julkasjärvi åtminstone stammar från 1600-talet. Första stopp, Ishotellet. Hör var det inte så mycket is just nu, men fullt av stugor och ett ”stenhotell. Lite skillnad mot när svågern och svägerskan var där i vintras. Så här ser det tydligen ut på vintern. Hmm …., saknas visst lite! Lite Glampinghyddor bar ett av sommarens alternativ. En del konst runt hotellet som nog inte syns så bra på vintern. Även om det nu inte blev någon natt på is så blev det lite ”användbara” souvenirer. En fin svampkniv i födelsedagspresent till @Hanna och ett glas till mig. Nästa stopp i Jokkasjärvi blev kyrkan. Faktum är att församlingen som även Kiruna kyrka ingår i heter Jokkasjärvi församling. Kyrkan är från början av 1600-talet med en fin stigport genom muren. Sen bar det åter över älven mot kvällens sista mål och förhoppningsvis camp. Vi siktade nu söderut medan vädret skiftade mellan mer regn respektive sol. Kalixälven. Ahh en kompis!! Med solen framme steg snabbt temperaturen till behaglig nivå. Så passerade vi Gällivare och närmade oss kvällens sista mål. Vägarna blev allt mindre och därmed ”roligare”! Det här fick vi kolla upp, skylten såg ju inte dagsfärsk ut och bestämmelsen var tydligen ännu äldre. En gräns mellan fjälltrakter och för odling lämpade områden i Norrbottens och Västerbottens län, införd kring 1870. Nu var vi ganska långt ut i tassemarkerna. Remsor för att mota bort renarna, eller då dem att undvika spåret.

Ja avlastningsytor kan man knappt få nog av, behövs ju både vid disk och matlagning! För att inte tala om någonstans att ställa ölen när den skall in och ut kylen!!

Sverigeturen dag 11, 15/7-23 Det blev en fortsatt blåsig natt, stundtals blåste det så vi blev oroliga för att ngt skulle gå sönder eller att mina vikter vid linorna skulle vara otillräckligt. Men allt höll även om sömnen blev lite sämre. Vi stod dessutom åt fel håll, vinden som kom uppifrån fjället slog rakt in under ingången på tältet där vindfånget är som störst. Dagens morgonbild. Det var rejält ruggigt på morgonen, blåsigt och ca 11 grader. Det livades dock upp av ett gäng pigga gråsparvar som var lika fräcka som duvorna i städerna. @Hanna värmde sig på sit te. Ganska oblyga små krabater. Efter frukost och disk bar det av, faktiskt åt öster då vi ville åter mot Kiruna. Molnen hängde lågt över Torneträsk. På vissa sträckor saknades det nästan väg, åtminstone asfalten var borta. Regn och 13 grader. Uppe på en höjd skymtade vi en byggnad med svulstiga former och ett torn. Det blev till att vända och kolla. Det var Torneträsk station, en av tre transformatorstationer som byggdes i samband med Malmbanan. Den hade förutom station även inrymt en stor transformator för drift av banan. https://www.sim.se/produkter/norrbottens-lan/malmbanan Sen fortsatte färden österut, här mötte vi ett ekipage med både taktält och husvagn. Det var inte @Malin Nygren i Rocky. När vi närmade oss Kiruna var det rejält mörkt längre österut. Dock var det bättre när vi kom fram. Vi började med att gå upp för Lousavaara för att kunna se ut över Kiruna. Det var rejält kämpigt att gå uppför det som vintertid är en 726 meter hög skidbacke. Utsikten blev bättre och bättre, där nere står vår Jeep. Västerut reste sig det som jag uppfattar som det ursprungliga gruvområdet. Idag håller man ju på att flytta och riva hela den gamla staden Kiruna då malmkroppen går in under bebyggelsen. Väl uppe, vilket tog sin tid då det blev ett antal stopp längs vägen blev det kaffe och fotografering. Efter att alla dessa bilder hade blivit tagna bar det nerför igen, lite lättare men även det lite jobbigt. Längre bort började det åter torna upp sig åskmoln och det mullrade i fjärran. Ett fullastat malmtåg, sådana rullade det ständigt längs järnvägen. En bit bort från där vi parkerat stod denna helikopter parkerad. Vi valde att käka lunch intill den, en bit ifrån backen.

Trevlig tur på er! Här uppe har vi inte sett till så mycket bär ännu.

Sverigeturen dag 10, del 2, 14/7-23 Det blev frukost på verandan, en regnsäkrad plats utan att plocka ut markisen. Då vädret var lite sisådär så valde vi inte att stanna längre utan vi gav oss i väg åt……. ,ja du hade rätt @Norlin, västerut. Mörka moln som under resan lämnade av en del nytt regn. Dagens första planerade stopp var Kiruna, dels för att fylla på gasol men även för att besöka den ”gröna butiken” och fylla på lite annat. Innan var det träsk lite varatans, här var det massor av JOKI, älv eller flod enligt Internet, men så mycket flodiga såg de knappast ut, snarare som bäckar eller åar! Temperaturen höll sig ganska låg under början av turen. Röda stugor, skog och lite vatten, inte en helt ovanlig syn även om bara skog är vanligare. Nu var det dags att passera Torneälven igen, hmm dess sträckning behöver kollas lite mer, jag trodde den var gränsälv hela vägen mellan Sverige och Finland. Sen var det åter dags för vägarbete, den här vägen var verkligen under renovering. Precis efter älven var en mack men den var nerlagd. Bensinläget började nu bli lite prekärt då vi valt att inte köra enligt tidigare plan. Normalt har vi dock cirka 10 mils körning när lampan tänds. 49 körda mil…, med en förbrukning på ca 1,6 till 1,7 borde vi ha förbrukat 83 liter, inte mycket kvar alltså. Men mätaren visade ju fortfarande på sisådär 1/8 så vi körde en bit till. Renar längs vägen. Fast efter ytterligare knappt 3 mil började jag överväga att stanna. När vi sedan passerat 54 på trippen, teoretiskt tom tank, ville jag inte köra längre, att få stopp längs vägen och även riskera att bränslepumpen gick torr gjorde att vi fegade ur. Det är ju för sådana här händelser man kör omkring med en dunk på taket! Det här kändes bättre. Återigen var det mörka moln föröver, här passerade vi Vittangi. Så var vi framme i Kiruna, dagens plan var bara ett kort depåstopp då det var annat som hägrade för fotografen längre västerut. Var det någon som sa taktält? Första stoppen anlände vi med 20 minuter tillgodo, innan stängning. Vid gröna butiken stod denna Overlandinglastbil från Schweiz. Jäklar vad mycket nybyggt det är i Kiruna, centrum där vi handlade var nybyggt och alldeles intill smällde de upp höghus för fullt. Vi fortsatte dock västerut mot dagens mål. Här mötte vi ett av flera malmtåg, vi hann säkert möta tre under vägen mot Abisko som var nästa mål. Lite behagligare temperatur. Nu började vyerna rulla fram, rena rama Norge, härlig kontrast mot all tidigare skog! Nu började åter molnen tätna och risken var att vi skulle få regn. Så såg det även ut att bli dagen efter och det var därför vi lämnade Kiruna så snabbt för att hinna fota innan det blev regn och dålig sikt. Mer moln över fjällen. Se där, en defender med camper! Här såg vi för första gången Torneträsk. Fjäll är vackra, åtminstone så länge man slipper gå i dem! Temperaturen fortsatte att stiga och solen höll i sig. Kvällens mål närmade sig. Så speciellt träskigt ser inte Torneträsk ut! Lite innan denna bild hade vi en otäck incident, en mindre mötande bil svängde ut i vår vägbana knappt 30 meter innan vi möttes. Jag han börja bromsa innan den precis före vi möttes svängde åter in på sin egen körbana. Det var riktigt nära att det hade smällt och den lär ha hamnat under vår bil då vår kofångare var högre än dess front. Molnen som drog in såg dock emellanåt ganska hotfulla ut. Men så ljusnade det igen, många vybilder blir det. Återigen fick vi bromsa in för renar som var på eller intill vägen. Målet för kvällen, Lapporten som @Hanna gärna ville fotografera. Åt norr såg det ut såhär. Efter ett tag så drog ett regnväder förbi och det dök upp en regnbåge intill porten. Bilderna är tagna från parkeringen vid Björklidens fjällhotell och alldeles intill fanns denna fors. Då möjligheten att hitta bra camp i skog kändes väldigt begränsad, alla vägar vi sett var bommade eller på annat sätt spärrade så valde vi att kolla om de hade plats. Det fanns en kvar! Så det blev till att resa camp på vad jag tror är vår tråkigaste yta hitintills. Men lyfter man blicken är omgivningen jättevacker! Jag fick putsa på pluggen till en av de fyllda gasflaskorna då flaskan var 4mm längre än de tidigare och således inte fick plats i lådan. Efter lite justering fick även denna plats. Sa jag tråkig camp?! Medan @Hanna fixade mat skrev jag några rader på forumet. I köket tillagades kycklinggryta. Som blev jättegod (så klart)! Även om camp var trist så var omgivningen jättefin. Därför beslutade vi oss för att gå en runda. Den här forsen, Rákkasjohka hördes tydligt ifrån vår fina plats så den fick vi ju undersöka. Rejält höga fjäll runtomkring. Vi har sett en del av de här vita fjärilarna men den här satt ju vackert på blomman. I motljus ser det riktigt mörkt ut men här är det kameran som ljuger. Sista bilden för kvällen får bli när Hanna sitter sitter och skriver på FB. Fast det fick bli en till. När jag fick platsen sa kvinnan i receptionen att det var grus och sten på husbilsplatserna, inga problem sa jag, jag får ner mina (smidda) pinnar. Det var dock asfalt där vi hamnade! Så det fick till att leta stenar och annat bråte, dessutom har det framåt natten börjat blåsa men vi får hoppas att det räcker! Lite längre västerut

Väljer även här att citera mig själv. Efter att varit ute en dryg vecka kan vi konstatera att vi inte har någon kondens under madrassen! Vi har den senaste tiden behållt våra tunna liggunderlag i taktältet och använt dem även under sommaren med ett mycket bra resultat! I vårt tycke en billig och enkel lösning på kondensproblemet i taktält. Tar några sekunder extra när vi viker sovsäckarna men det är försumbart, supernöjda!

Väljer att citera mig själv för att slippa leta bilder. Efter en vecka i riktigt myggtät miljö och en nattvandring under midnattssolen med extremt mycket mygg kan jag uttala mig igen. Thermacellen levererar bra, mängden mygg när vi sitter och käkar minskar drastiskt när den är igång, men det tar lite tid och det får helst inte blåsa. Smidge levererar verkligen bra! 👍 På bar hud är den toppen, myggorna flög runt oss, landade ibland men flög bort innan de han sticka. Så trotts att vi varit ute och gått i kortärmat under 9 timmar har vi nästan inga stick alls. Nackdelen med Smidge är att den är lite tjock/mjölkig och känns inte ok att spruta på tunna kläder. Där använde vi en burk MyggA som upplevs som tunnare om än mindre effektiv.

Sverigeturen dag 10, 14/7-23 Det regnade när vi la oss och det regnade mest hela natten. Men det var uppehåll när vi klev upp. (vi ställer klockan efter väderprognosen) Dagens morgonbild och en bonus från verandan. @Hanna fixar i köket.

Funderade på om det var go West eller deras start pose som var hinten, båda var bra hur som helst! Fjordar är vackra, så det kan det kanske bli, dock inte Trollstigen då vi varit där tidigare (hindrar inte att åka där igen) och att där lär vara crowdy till beng just nu. Vi får se, Västerås kanske……, men då meddelar vi!

Var ju lika bra att utnyttja midnattssolen!! 😄

Sverigeturen dag 9, 13/7-23 Efter nattens tur var det ju morgon när vi kom åter till Jeepen. Frågan var om vi skulle slå camp i närheten eller ”dra hem”! Det blev det sistnämnda, navigatorn sattes mot Pissiniemi 24 mil bort. Solen stod redan högt när vi körde längs de oändliga raksträckorna som tillsammans med tjälskador präglar vägarna här uppe i norra Finland. Den här förväxta finska modelljärnvägen låg alldeles intill vägen före vi körde in i Sverige. Efter någon timmes körning var vi åter vid den svenska gränsen. Turen hem var lite dryg men i ivrigt samspråk hjälpes vi åt att hålla oss pigga. Väl åter på vår basecamp blev det till att resa tältet innan dusch och en ”lur” på några timmar. Eftermiddagens lunch var mer energirik och enkel än näringsfull och vällagad. Eftermiddagen präglades sen av skrivande på forumet respektive FB medan regnet strilade. Middagen som nästan sömnlöst övergick i middag var väl inte heller så avancerad om än väl så god. Det var ganska skönt att bara ta det lugnt, lite stela och sega var vi allt. Tyvärr blev det även kallt i samband med att det började regna. @Hanna nyttjade en av våra på Rödbergsfortet, nyinköpta yllefilter. Då är frågan nu när Treriksröset är avklarat, ”Vart är vi på väg?”!

Sverigeturen dag 8, del 3, 12-13/7-23 Med detta beslut fattat valde vi att packa ihop och köra vidare mot parkeringen norr om Kilpisjärvi, utgångspunkten för vandringar till röset. Stigen går genom Finlands äldsta och första nationalpark, Malla, skyddad sedan 1916. https://www.utinaturen.fi/malla På parkeringen fick vi syn på detta ekipage från Sverige, kul att se att det finns folk som fortfarande använder Toppola, vill minnas att vi haft en användare här på Forumet. (här var han) @016 Vi hade förhoppningar om att det skulle finnas toalett och soptunna vid ingången till Nationalparken men icke. Lite jobbigt då vi inte heller sett någon toa på de 10 milen genom Finland. Men , men, det skulle finnas vid några stugor nära röset….! 🙄 Klockan 20:38 startade vår lilla promenad. Vi hade ganska välpackade ryggor med förstärkningsplagg, myggmedel, fika, snacks och vatten. Jag kommer inte att kommentera alla bilder men många. De övriga huvudsakligen tagna av @Hanna får ni bara njuta av, hennes nya kamera levererade på topp. Den mesta informationen stod på finska, inte helt lätt att förstå. Men 12 km skulle det vara till Kouhkimajärvi som vi tror är stugan ute vid röset. Bara till att börja vandra. Efter en stund passerade vi en bro över forsen Siilasjoki. På många ställen låg det spänger att gå på, men absolut inte överallt. Vi tog oss dock torrskodda runt hela rundan i kängor. Dock var det lite balanserande på stenar över två olika bäckar. Ganska direkt började leden klättra uppför genom björkskogen. Den här steniga stigen var inte så kul att gå nedför på vägen hem. Utsikten var hänförande i stort sett hela tiden. (fast när vi blev trötta tittade vi mest ner, där vi skulle sätta fötterna) Vi valde att stanna varje kilometer för en skvätt vatten och lite snacks. Inte det snabbaste sättet att vandra på, men med tanke på hur långt vi skulle gå och med ganska dålig vandringsvana, fann vi det vara lämpligt. Fin utsikt! Här är klockan 22, det blev aldrig mörkare under hela natten. Leden var stenig under stora delar, lite besvärligt att vandra på, framförallt när vi började bli trötta. Efter drygt 4 kilometer låg denna stuga ingrävd i fjället. Det var en rekonstruktion av en av många vakthytter som Tyskarna byggde på fjällen under kriget. Efter denna krigshistorik njöt vi vidare av utsikten. Vid detta laget började @Hanna tvivla på att vi skulle fixa turen. Vi var mindre än halvvägs mot Treriksröset, det började kännas i kropparna och vår tänkta marschtakt om ca 5km/h var nere i knappt 3. Det innebar att vår förhoppning om att vara vid röset till midnatt nu mer såg ut att bli vid 01 och sedan skulle vi ju tillbaka också!! Men efter lite resonemang så fortsatte vi. Vi var ju lite väl nära på denna långa resa, för att vända om!! Att passera denna blockterräng gick riktigt enkelt då det låg tillrättade stenar som en gång. De går att se på bilden som ”släta stenar”. Här var vi drygt halvvägs , eller rättare sagt vi hade 3/4 kvar. Vissa partier var lite stökiga att gå med packning på ryggen. Hmm.. här studerade jag nog kartan på mobilen, för det där med att man alltid skall ha en papperskarta med sig missade vi. En av bäckarna som behövde passeras utan spång. Framåt natten blev det svalare och Hanna valde att ta på sig medan jag fortsatte med bara armar hela rundan. Att gå här krävde koncentration, då ett felsteg skulle resultera i ett fall eller en stukning, vilket man inte vill råka ut för klockan 22:30 ute på ett fjäll. Efter några timmar ledde stigen oss ner i björkskog på samma sätt som den startade och vi började så smått närma oss målet. Vi kallade detta parti för grodskogen då vi i båda riktningarna stötte på flera grodor. Utsikt över snötäckta fjäll åt SV inne i Norge. Mer spänger över myrar och massor av mygg. Efter att vi stött på staketet mellan Finland och Norge visste vi att vi närmade oss och långt där nere skymtade vi så något gult! Det var det första gränsröset mellan Norge och Sverige, sen den tid så Finland var svenskt, rest 1764. En bit bort ute på en udde låg Treriksröset, äntligen! Ärligt talat tyckte jag nog att det gamla var snyggare än denna betongklump. På toppen sitter en sten med tre sidor, en sida för varje land. Årtalen på dem skiljer då platsen har flyttats ett antal gånger och i närområdet syns de olika rösena, det finns fler än det gamla mellan Norge och Sverige. Respektive årtal visar när varje land godkänt placeringen och 1926 byggdes det nuvarande Treriksröset. Finlands sida, 1926. Norges 1897. Sveriges 1901. Ytterligare ett röse på den svenska sidan. Ett annat en bit bort. Så var vi alltså här, det blev ”nattamad” ute vid röset, klockan var då 02 lokal tid, 01 vår tid och det var nästan 4,5 timme sen vi började gå, nu skulle vi tillbaka! Ute på udden växte de här fina blommorna med det mindre vackra namnet Hönsbär. Så började vi gå tillbaka, först längs gränsstaketet. Ärligt talat var vi nu ganska slitna och stela i våra kroppar när vi försökte komma igång efter att ha ätit och suttit ner ett tag. Solen började synas bakom ett fjäll öster om oss. Förmågan att njuta av utsikten var nu något begränsad, fullt fokus gick till att kliva framåt. Under hela turen var det otroligt mycket mygg, vid vissa tillfällen ÄNNU mer. På Hannas tröja syns hur tätt de sitter och vissa av hennes bilder blev kasserade då det satt mygg på linsen. Vi hade med oss mygghattar som vi dock inte valde att använda, trotts att vi båda några gånger svalde mygg. Vårt myggmedel var dock extremt effektivt och även om myggorna ibland landade på vår bara hud, flög de direkt utan att sticka. Här var Hanna jättetrött! Jag kände mig inte mycket piggare, även om vi aldrig blev sömniga var vi påverkade av att inte ha sovit på hela natten. I bakgrunden syns hur solen åter börjar lysa ordentligt, klockan är här 02:30. Plötsligt lät det konstigt längre bort på fjällsidan och så fick vi syn på en stor renhjord. Medan vi satt och tittade på dem förflyttade de sig uppåt samtidigt som de åt från växtligheten på fjällsidan. Temperaturen steg så sakteliga allt eftersom solen steg och ljuset blev skarpare. Ett annat fjälldjur, en lämmel for pipande upp på en sten lite bit framför oss. Nu var solen uppe över de skuggande fjälltopparna. Flera Ljungpipare for omkring på stenarna och gjorde skäl för sitt namn. De här bomullsliknande växterna var vackra och de heter gräsull. När vi åter kom ner i björkskogen var det en ny krabat som for runt och fastnade på bild. Äntligen, efter ganska exakt nio timmar var vi tillbaka där vi startade. Det blev en tuff tur, rejält jobbigt men egentligen inte värre än vi förväntat oss, dock tog det längre tid. Att gå i fjällmiljö upp och ner från trädgränsen är klart jobbigare än att ” gå i skogen ”. Med det sagt är vi jättenöjda över att ha gjort turen. En fantastisk vandring i en unik miljö. Då det när jag skriver detta under torsdagseftermiddagen, regnar för fullt, var beslutet att genomföra turen under natten det klart bästa.

Sverigeturen dag 8, del 2, 12/7-23 Som framgick av det korta inlägget ovan så fortsatte vi mot Kilpisjärvi. Tanken var att stanna och äta, sova och nästkommande dag gå ut till röset. För de som inte vet ligger Treriksröset drygt 11 km från närmaste väg, antingen kan man åka båt och sen gå 3 km eller så är det en promenad på 11 km över bergen. https://treriksröset.se Vi lutade åt att det där med båt var mesigt, att gå 2x11 kilometer borde vi ju fixa, hur svårt kan det vara!!?? Vi hittade en plats för camp, käkade mat och fixade kängor. Jag passade även på att kolla väderappen. Nu blev det spännande eller hur man vill formulera det. Bra väder under natten med behagliga 13 grader, MEN fredagen skulle inledas med varm väder för att övergå i regn. Här tog vi beslutet att fortsätta till startpunkten och genomföra hela rundan under natten!

En teaser, observera klockslaget! Nu skall vi gå och lägga oss!