Lars 9k

Instämmer, ser bra ut!

Kopplade in laddaren på batteriet och ett tag senare var det fullt igen. Vad jag inte greppar ännu är: - Hur vet jag att jag inte drar ur batteriet FÖR långt...? Detta GEL-batt skall klara 90% urladdning. Hur vet appen fr CTEK om detta??? Tveksamt om den VET det egentligen, men du har ju åtminstone en hyfsad koll. Min DC-DC fixade ju bra att ladda på hemvägen från Valborg. Då var batteriet nere på ca 60%. Men när vi förra helgen stack ut och den gick ner under 40% så gjorde den det INTE. Man får ju prova sig fram lite, mitt batteri har varit nere på under 30% och verkar fungera bra igen efter laddning så ......?

Vi som inte skall med ser fram emot reseberättelse med många inlägg och bilder, så vi önskar komma med nästa år.,,,,.....!!!!!

Hur sköter sig ditt batteriarrangemang? Utvärderat något med Appen?

Så, nu har jag fått in lite text till de sista bilderna också.

Klart du skall, Skåne på våren är fantastiskt!!

Inte lönt.... den kommer ändå att gå sönder och då har den nya bara blivit dyrare att reparera än den gamle!! ?

Aha, var du där! Vi kom faktiskt förbi där både på torsdagen och på fredagen. (Lätt att missa vår diskreta bil) Det verkade vara en hel del ungdommar där, populärt men trevligt område.

0,5V på 20h utan kända förbrukare? Hur mycket är felsökt? Du har inte ngn bakruta eller stolsvärme som kan ligga till? Testa att plocka ur säkringar systematiskt annars.

Söndag, sista dagen ute på denna minitur. Vaknade åter till fågelsång men också lite blåst. Sval morgon så här nära havet. Med lite god vilja kan man skönja havet i bakgrunden. Efter en lugn frukost startade vi mot dagens första mål, Kolerakyrkogården i Baskemölla. Tvärs över vägen och en bra bit mot havet, sett från den vanliga kyrkogården låg platsen där de avlidna efter koleraepidemien blev begravda. Stigen dit slingrade sig i en smal trädomsluten gång ner mot havet. Det var 1857 som 10 personer från byn avled i den farsot som skördade över 13 000 liv vid denna tid i Sverige. Av rädsla för smitta begravde man dem i utmarkerna utanför byn. Begravningsplatsen låg vackert omgiven av träd, ganska nära havet, ute i en beteshage och på minnesstenen står namnen på de avlidna. Nästa mål var nästan på samma tema (som många andra denna helg) en kyrkogård. Nu var det Rörums kyrkogård vi styrde mot. En kyrkogård i en by som det går många berättelser om. Folket i byn verkar en gång i tiden ägnat sig åt samma som de nere i Sandhammaren, fartygsplundring. Även här tros de ibland ha ”hjälpt” skeppen på grund för att sedan kunna plundra dem på lasten. Det talas till och med om en bön som prästen bad, i vilken man önskade att skepp skulle gå på grund. En annan intresant historia är om när den färgstarka prästen Pehr Nyhman som lär ha anklagat sin kyrkovärd för att ha stulit ur kyrkkassan varvid kyrkovärden skall ha örfillat prästen utanför på kyrkbacken efter gudstjänsten. Detta renderade en förbannelse från prästen som lär ha slagit in! Korset tillhör kyrkovärden Per Bengtsson som blev förbannad av prästen efter örfilarna på kyrkobacken. Denna sten stod infälld i kyrkogårdsmuren, är det kanske en gammal vägskyllt? Efter Rörums kyrka siktade vi på Sankt Olof. På vägen passerade vi Gyllebosjön och där dök denna skylt upp. Självklart var vi tvugna att köra in på den. Vägen slingrade sig vackert längs sjön. Då området bjöd på många ”tillåtna” skogsvägar passade vi på att leta efter lämpliga platser för kommande Camp. Alltid bra att ha lite färdiga platser i ViewRangern. I Sankt Olof skulle vi besöka Sankt Olof källa och den närliggande Jungfrukällan. På vägen till källorna passerade vi den imponerande kyrkan. Den såg ut att vara rejält stor! Vi bestämde oss för att den bör få ett eget besök vis ett senare tillfälle. Kyrkan tornade upp sig över rappsfälten och sågs tydligt även ifrån början av stigen till källorna. Stigen börjar precis intill en gammal klassisk skånegård som man rundar för att komma till Sankt Olof källa. Källan tros ha varit offerplats redan på hednisk tid och seden att offra i källan, fortsatte även sen man övergått till kristendom. Det berättas att källan ibland var så full med mat och annat att vattnet dröp av fett. Nu dröp den inte av fett men det gröna vattnet var inte specielt inbjudande att provsmaka. En knapp kilometer bort genom bokskogen låg nästa källa, Jungfrukällan. Även här handlar det om förbannelser och ond bråd död! En försmådd riddare sägs ha huggit ihjäl jungfrun han var förälskad i då känslorna inte var besvarade. I samma stund som hon dog bröt källan fram och riddaren förvandlades till en orm.....!! En mysig stig ledde oss till in till Jungfrukällan. Denna var betydligt fräschare och vattnet smakade alldeles utmärkt, för självklart måste man ju smaka! Efter en liten fika i en solig bokbacke vandrade vi åter till Jeepen för att påbörja färden mot nästa mål, Vallabacken. Här handlade det om resterna efter en medeltidsborg från 1100-talet av engelskt snitt. Hur man fått inspirationen till befästningen är oklart men typen var väldigt ovanlig i Norden men däremot vanlig nere på kontinenten. Återigen var det beröttelser om dödade kvinnor, denna gången var det deras bröder som lär ha varit skyldiga i ett klassiskt förväxlingsdrama.... Här syns hur borgen omgiven av vatten en gång tros ha sett ut. Idag är det en tydligt uppbyggd kulle som reser sig. Bakom ligger ett träskområde med en bäck igenom, den bäck som tros ha varit uppdämd för att omgärda borgen med vatten. Sista målet denna härliga söndag blev en ny kyrka. Fågeltofta, ”byn som försvann”! Här hankade det om vår i februari, med efterföljande vinter i maj och som följd av detta missväxt och armmod. Bönderna i byn hade inte råd att betala arende till greven på grund av missväxten och medan de svalt tvingade greven bort dem från deras gårdar så han kunde ta över marken. Gårdarnas revs, i vissa fall byggdes de upp igen närmare godset. Därför ligger idag kyrkan i stort sett ensam omgiven av åkrar. Allén leder upp till kyrkan men i andra ändan där byn en fång legat är det fortfarande i stort sett tomt på hus. Detta var vårt sista stopp för denna helg. Temat blev denna gång, kultur, gravar och mycket kyrkor, allt hittat i boken ” Gåtfulla Skåne”. Nästa gång vi sticker ut blir temat kanske nedlagda militäranläggningar (fast dit räknas väl borgar), kiosker från 60-talet eller kanske ”de bästa matställena” ......!! Det är bara att låta fantasin styra........

Tack själv för trevligt sällskap, nästa gång hoppas vi att Toyotan är klar!!

Strax efter frukost dök åter @MFI9 och hans Marie upp tillsammans med sonen Douglas. Då de var tre, så fick de ta ”fel” bil. Via smala grusvägar körde vi österut nere i Fyledalen. Vägen vi körde på anlades enligt stenen av Thom Piper 1879, men var fortfarande alldeles utmärkt att köra på! Två lite märkliga hus längs vägen mot dagens första mål, Sandhammaren. Sandhammaren, en mycket vacker strand, men också en av Sveriges farligaste kusträckor, med väldigt många vrak dolda i sanden utanför kusten. En hel del av skeppen har under åren fått ”hjälp” att gå på grund då kusträckan tidvis bebotts av människor som haft sjöröveri som extra inkomstkälla. I lite modernare tid övergick man dock iställer till att rädda besättningar från fartygen som hamnade i sjönöd längs kusten. 1855 inrättades en sjöräddningsstation enligt dansk förlaga, med räddningsbåt och raketapparat. Redan året därpå räddades de första besättningarna av personal från Räddningsstationen. Här beskrivs raketapparaten som användes för att skicka ut en räddningskorg till haveristerna. Räddningsbåten i dess ”garage”. Raketapparaten, vagnen den drogs på och räddningskorgen som man drog över till haveristen efter att man först skjutit ut en lina. Det byggdes tidigt även en fyr på samma plats. Efter Sandhammaren blev det ett kort stopp i Skillinge. Nästa mål var Gislövshammar, söder om Simrishamn. Detta lilla fiskeläge anlades av sandsten från stranden intill. Stenbrytningen utvecklades sedan till att kommersiellt ”bryta” sandsten till kvarnhjul. Det var ett styvt jobb att för hand hugga ut kvarnstenarna. Vackra gator mellan de få husen. Stenbrottet i strandkanten. Hålen efter de uthuggna stenarna. Douglas som funderar på om han skall ta ett dopp trotts förmaningstalet från mamma Marie!! Marie och Douglas. Efter att beskådat kvarnstenar och sandtränder styrde vi hungriga (som vanligt) mot en lämplig fikaplats för att fixa lunch. På kartan hade vi hittat ett naturreservat NV Simrishamn som verkade lovande. Hmm.. möss och grodor. Här hittade vi en alldeles utmärkt plats att fixa lunch på. Som bonus fanns här även toalett, alltid välkommet i Overlandingsällskap. Hanna fixade till en härlig lunch av rester från gårdagen, Jeeprulle på bröd med stekt ägg över, mums! Det är tufft att vara ute på tur ! Till sist kom även solen fram ur diset. Precis innan vi skulle lämna, dök @Per Pettersson och Rozica upp. De hade hittat oss via lite GPS tjänster och överraskade oss totalt. Då de kom alldeles oförberedda, fick de börja med att köpa käk inför kvällens middag. Under tiden passade vi andra på att njuta av varsin glass i solen. Nästa mål var kyrkogården i Simris där det står runstenar uppställda, de har tidigare hittats i kyrkogårdsmuren som omgärdar kyrkan. Kyrkan vars torn även tjänat som skydds och försvarsbyggnad. Tornet är liksom många av av kyrkotornen på Öllands kyrkor, byggt för både försvar och kyrkklockan. Stenarna som hittats i kyrkomuren. Kyrktornet som även fungerat som skyddsrum och försvarsanläggning. En, kanske av runstenarna, inspirerad gravsten på kyrkogården, Från Simris styrde vi mot Bolshög. Här fanns en gravhög som det går olika historier om, allt från att det finns en hemlig gång mellan gravhögen och närliggande Glimmingehus, till att det skall ha synts mystiska bloss på högen. Högen låg vackert belägen omgiven av fält. Då Glimmingehus låg i närheten blev det även ett besök på denna imponerande byggnad som reser sig över omgivningen. Om Glimmingehus finns ju mycket att berätta. Byggt 1499 och även om den snabbt blev omodern har det länge setts som en viktigt försvarsanläggning. Intill huvudbyggnaden har det på senare tid byggts andra tidstypiska byggnader som används vid de många marknaderna och andra arrangemangen som sker kring borgen. Byggnaden är fortfarande imponerande!! Rozica fick prova skampålen. Därefter bar det iväg till en klosterruin i östra Tommarp. En by som en gång i tiden var en centralort på Österlen med förutom kloster och flera kyrkor även ett eget myntverk. Fram till 1500-talet en viktig ort i Skåne. Här låg en gång klostret. Utgrävda delar av klostret. En av Nordens största hällristningar var nästa mål. Hällristningen som är uppförd under många år innhållet smått fantastiska 1200 bilder!! Några av skeppen. Andra bilder. Dansaren som hett hällristningen dess namn, tyvärr svår att urskilja. Sista målet för dagens var en gånggrift, Stenstuan i Gladsax. En plats som har använts under många tusen år, såväl som begravnings, som samlings och kultplats. En imponerande gravhög, den bakom linslusen @Per Pettersson alltså. Toppstenen på gånggriften tros vara från ca 3500 år före kristus och har senare försetts med runor. Trötta av all kultur styrde vi mot platsen för kvällens middag och för några av oss även nattens camp. Det var inte lika slätt som det såg ut när vi rekade, så var här 40cm snö, men efter lite justerande hittade vi en tillräcklig jämn plats för att ställa upp bilen för natten och matlagningen kunde börja. Full fart i ”köket” Murrikkan återigen i drift. Smaklig måltid, pasta med bacon och en massa annat gott, såsom massor av ost, grädde, lök och chilli. Medan det mörknade fixades disken innan de övriga begav sig hemåt. Dimman från havet letade sig in över vår camp och gav oss en fuktig kall natt. En sista kall öl i den allt mörkare natten medan vi lyssnade på Eurovision på radion. Till sist flyttade vi upp i tältet där jag avslutade med att skriva dagens inlägg medan jag fortsatte lyssna på finalen.

På lördagen vaknade vi till fantastiskt fågelkvitter och strålande solsken! En bild från ovanvåningen. Kocken är hungrig och börjar fixa frukost, då är det bäst att kliva ur sovsäcken. ? Det är tufft att vara ute i skogen, frukostarna tenderar att bli lika spartanska som resten av måltiderna! ? Gröt, the och äggmacka gör ju ”ingen glad”.

Då gäller det bara att se till att smøre den då och då

Härligt med nya starkare prylar, bara att hoppas att de håller lite bättre än det som satt där innan!!

Efter frukost blev det dags att ge sig iväg. Först fick jag avhysa en fripassagerare. Den var ganska stor. Första stoppet på väg mot vår dag med våra kamrater från dykklubben blev en skeppsättning vid S Ugglarp på Romeleåsen. Den lär vara en av Skånes största. När alla väl var samlade gav vi oss iväg på våra dressiner. Då ordningen på spåret var ungefär som på de öppna järnvägsspåren, det vill säga ett antal grupper (tågsäten) var ute och körde osynkroniserat samtidigt. Detta innebar att vid möte så skiftade man dressinner med de man mötte och så fick man vände respektive dressin innan man äntrade den och fortsatte färden. Vid rastplatserna ställde man sin dressin längst bak och önskade man inte rasta tog man den främsta dressinen och trampade vidare. Man skall kanske trots allt inte klaga på SJ!!!!! Många vändningar blev det!! Ett glatt gäng efter kaffefika, otaliga dressinvändningar och ett antal km trampande i det vackra landskapet. Efter dressinturen hade vi planerat för gemensam middag i skogen. Vi körde i kollon till samma ställe som vi åt på dagen innan med @MFI9, det vill säga friluftsområdet vid Snogeholm. Dykarna fick varsin handradio och sen fick de vara Overlanders för en stund, med mig guidande från täten, vilket alla uppskattade! De glada pensionärerna förundrades när vi lastade ur och drog ut diverse lådor, grill, muurikka mm ur bilen. De var alla överens om att det var precis lagom ansträngande att sitta i solen och titta på medan jag och Hanna fixade maten! På muurikkan blev det potatis á la @Wiberg som vi förkokt innan vi gav oss av hemifrån. Till dessa serverade vi Jeeprullar som vi kört på grillen. Smaskens!! När de övriga, mätta och trötta efter en för de flesta av dem, ganska ovanlig dag, kunde jag konstatera att laddaren återigen gör sitt jobb. Vi styrde sedan vidare mot vår tilltänkta Camp. Här fick vi på grund av snö vända för sex veckor sedan, när vi var här och rekade. Trevliga vägar i vacker bokskog. Små mysiga vägar i Fyledalen. Dalen är vacker! På plats! Vi var klara innan solen hann ner. Vi avslutade sedan med ett glas vin respektive en god öl, medan det blev allt mörkare omkring oss.

Var inte tänkt att det skulle bli en laddningstråd men .... Är ju lite olika laddare även om det är samma märke. Per:s 230V laddare på 7A fixade att ladda under natten. Om det är för att den har annan logik än DC-DC laddaren, eller det är så enkelt som att den har betydligt mer ström ”bakom” sig, i form av ca 10A/230V har jag ingen aning om. Min mindre CTEK har tidigare gått bet på samma uppgift. Men det kan också vara så att jag inte väntade tillräckligt länge förra gången. Det tog nämligen flera timmar innan det blev någon % förändring på appen.

Trevliga bilder, skall bli spännande att följa modifieringarna för att få Campern bättre.

Efter en natt med åska och en del regn vaknade vi till helt ok väder. En trolsk disig morgon innan solen torkat upp nattens regn. Vår ”lilla hörna”. Ctek-appen visade att förbrukningsbatteriet var på väg mot fulladdat. Nu återstår att se vad som händer under dagen när DC-DC laddaren skall ta hand om laddningen!

Torsdag lunch och vi kom äntligen iväg. Med en NY bil.....!!!!!!!! Eller kanske inte riktigt, men det kändes nästan så, betydligt stabilare att köra med de nya stötdämparna och krängningshämmaren. @MFI9 och hans Marie bestämde sig för att hänga med över dagen, så tillsamans styrde vi i underbart sommarväder ( i maj!) via så små vägar som möjligt, mot Hannas första mål. Asfaltsvägarna byttes mot grusvägar där möjlighet fanns. Rapsen har börjat blomma och med nervevade rutor (AC-kompressorn behöver bytas ) kändes den goda doften in i Jeepen. En klassisk Skånsk korsvirkesgård längs en smal grusväg, i trädgården pågick rabattskötsell för fullt. Två snygga bilar Lite tjatter på radion blev det så klart! På den här torra vägen dammade det så att jag inte såg Martin i backspegeln! Till sist nådde vi med våra dammiga bilar (Martin klagade) dagens första mål, Sövde kyrka. Det intressanta med kyrkan är egentligen kyrkogården en liten bit bort. Den ligger mycket vackert på en halvö i Sövdesjön. På platsen har det tidigare legat en medeltida försvarsanläggning som förstördes av en bondehär på 1300-talet. Under de äldsta delarna av kyrkan finns det ett gravvalv som dock inte går att beskåda. Denna vackra mässhake från 1700-talet låg utställd i kyrkan under en skyddande duk. Bara att göra som det stod. Efter besöket i Sövde var det hög tid att äta lunch. Hungriga Skåningar är inget trevligt sällskap!! Den intog vi i Snogeholmssjöns vackra friluftsområde. Matlagning bak i båda bilarna. Martin visade upp sitt nästan klara takprojekt. Snyggt och proffsigt, skall bli spännande att se så det fungerar på avsett sätt framöver! Efter att ha ätit gott, det gör vi förresten alltid, så bar det av igen. På nya grusvägar genom skogen styrde vi mot nästa mål, beläget i Fyledalen. Målet var ett Naturreservat med en gammal källa. Stora delar av området var särskilt skyddat på grund av att det utgjorde häckningsplats för skyddade fågelarter. Vårt mål var en källa som låg i utkanten av det skyddade området och gick därför utmärkt att titta på. Källan har använts såväl som tvättplats som hälsokälla. Den spelade också en roll under bondeupproret som sedan förstörde försvarsanläggningen i Sövdesjön. Vattnet smakade alldeles utmärkt. Sen styrde vi vidare mot den tilltänkta platsen för nattens camp. Spåret gick vackert genom skir bokskog. Efter kontroll av att den tilltänkta platsen såg lika bra ut i sommarskrud som den gjorde för 6veckor sedan, då visserligen i snö, styrde vi vidare mot dagens sista plats ur boken, Hallsbergs gård och stenar, utanför Heinge. En fantastisk berättelse om en man som under 11år med en kvarnhacka, eller kanske flera efterhand som de slets ner, hackade ut 4000 tecken, mönster, bilder och texter ur ett stort antal stora gråstenar i sin trädgård. En av stenarna, till vänster i bild, översållad av text och bilder! En lavaformation prydd med ett ”huvud”. I stenhögen är många av stenarna prydda med tecken och andra är formade till ansikten. På gården hade det även varit en vattendriven kvarn. Fler stenar, översållade av text och bilder! Väl åter vid bilen kunde jag tyvärr bekräfta en farhåga jag haft hela dagen!! Mitt förbrukningsbatteri hade redan på morgonen varit ganska urdraget då tydligen min extrainsatta kylelementskyl dragit ur batteriet under natten, trots att bilen stått med underhållsladdning igång. Under hela dagen hade sen spänningen fortsatt att successivt sjunka och trotts att jag kopplat ur kylen förmådde Cteken inte ladda upp batteriet. Nu var spänningen nere så lågt, att vi inte skulle klara natten utan att båda kylarna skulle stanna! Efter lite ompackning kom jag åt batteri och laddare. Mätningarna visade att inspänningen till laddaren var i mitt tycke helt ok, nästan 13V med bilen avstängd, spänningen steg sedan till 13,7V när jag startade motorn. På förbrukningsbatteriet/Ctekens utgång, var spänningen dock under 12V oavsett om bilen var igång eller ej. Vi bestämde oss därför för att planera om och tillbringa natten på ett ställe där vi hade möjlighet att koppla in extern laddare till bilen. Det blev hem till @Per Pettersson där vi fick låna en extern batteriladdare och en bra gräsplätt att ställa bilen på. Sen var det tid för matlagning på Murrikkan, en laxgryta med pasta, mer om det senare på ”Overland cocking” sidan. Kvällen avslutades med att lyssna på melodifestivalens semifinal på radion och regnet som stundtals slog mot tältduken medan jag skrev dessa rader och hoppades på att den externa laddaren skulle orka driva upp laddningen på batteriet under natten. Ser ut att kunna bli en spännande natt på flera sätt!! Det fanns åtminstone hopp om batteriet då statusen så sakta hade förbättrats innan jag släckte ner!! forts följer .,,

Patrol -06, 17 000mil?

Lite mer ”spänning” i vädret! Fast i stort, kanon!!

Ser ju trevlig ut, om än inte lika brutalrå som Toytan.

Snygga bilder som vanligt @pilten!! Nercabbat också ser jag, avundsjuk!!

Du är välkommen @Maria Widell om du vill hänga på en eller flera dagar, helt valfritt.